Julen med mellanösterns glasögon

Det blir alltid lite eftersläpning på jultexterna. Det hade säkert varit fint att komma med de här bloggposterna FÖRE jul istället men det är ju under julhelgerna som jag brukar funderar på julbudskapet och försöka lära mig något nytt.

Jag skrev för ett tag sedan ”En präst läser The First Christmas” där författarna har den (liberala om man så vill) egenheten att de tycker det inte spelar någon som helst roll om något av det evangelierna beskriver kring julen har hänt i verkligheten utan lika väl kan vara fria påhitt för att måla upp en bra bakgrund till vem Jesus kommer visa sig vara längre fram i livet. De har förvisso många spännande saker att berätta om Augustus och de andra men det var intressant att nästa bok jag tittade i hade helt motsatt förhållningssätt.

I ”Jesus Through Middle Eastern Eyes” av Kenneth Bailey går författaren efter sitt långa liv som bibelforskare i mellanöstern igenom bland annat julberättelserna och sätter dem i ett kulturellt sammanhang. Där visar det sig att han tvärtom tycker mycket av det som står i bibeln har prägel av historisk trovärdighet och och lokalkännedom. Däremot beskriver han också hur det i den tidiga utombibliska texten ”Jakobs protoevangelium” blev att många legendaktiga element kom med i berättelserna. Jag har skrivit tidigare om det. Jag har skrivit här om julen i Jakobs protoevangelium.

Bailey tar sig an några saker som inte riktigt är rimliga i vår gängse förståelse av julberättelserna.

När det gäller Josefs härstamning i Betlehem menar han (tror jag fick detta från Bailey?) att även om det är orimligt att Josef skulle skattskrivas där hans förfader kom från ett årtusende tidigare så kan han mycket väl ha behövt åka dit för att han ägde egendom där eller kanske bott där som barn. Maria kanske fick följa med för att hon var utsatt och föremål för elakt tal i Nasaret?

Om det nu var så, och om Josef dessutom är av Davids släkt är det helt orimligt att han skulle vara okänd i Betlehem. I en orientalisk miljö hade han givetvis kunnat hitta någonstans att bo, om inte så bara genom att komma dit och berätta om någon där han är släkt med. Gästfriheten är helig i dessa kulturer. För den som därtill räknas till en viktig släkt är det förstås så att folk höll ordning även på sådant. Vem skulle låta någon av Davids släkt gå utan husrum?

Jag ska inte gå igenom allt om hur det gick till med ”härbärget” och krubban och stallet för jag har redan tidigare skrivit om hur det verkligen var med att Jesus inte alls föddes i ett stall men ändå i en krubba. Läs det, det här är bra grejer att lära sig! På kuppen får man lära sig lite om husbyggessederna genom årtusenden i trakterna. Bailey argumenterar förträffligt här.

Även herdarna kommer upp. De är ju fattiga och kan egentligen inte vänta sig att få komma in där ett kungabarn fötts. Men så får de här att tecknet FÖR DEM är att han är lindad och i en krubba. Och då förstår dem att just de är välkomna! Att denne messias är för dem. När de prisar Gud efter besöket hos barnet ”för allt de fått höra och se” så ingår det säkert detta att de blev mottagna och välkomnade och inte bortvisade (för herdar ansågs som skummisar som drev sina får där de egentligen inte fick beta och hade därför lågt anseende).

Som grädde på moset avslutar han med att damma av en gammal engelsk julhälsning, i stil med vårt kristna påskrop.

Först hälsar den ene med ”Frälsaren är född” och den andre svarar ”han är född i en krubba”. Det sammanfattar väldigt mycket av det viktiga. Utöver mycket lullull är det ändå kärnan att Jesus föddes i enkelhet, var en av oss och mottogs av enkla människor.

Vad säger du om allt detta? Skriv en kommentar!