Varför kallar sig Jesus för Människosonen?

Jesus talar ofta om sig själv med den gåtfulla benämningen ”människosonen”. Vad betyder det?

Människosonen

Det finns många namn och titlar på Jesus. Ett som sticker ut är ”människosonen”. Det som är speciellt är att det nästan uteslutande är så att det är Jesus själv som använder det om sig själv! Annars brukar han tilltalas med ”mästare” eller liknande ord, och i nya testamentet som helhet är ”Kristus”, den grekiska översättningen av Messias, förstås den dominerande titeln. Läs mer om ”Kristus, vilket konstigt namn?

Varför kallar sig Jesus ”människosonen”? Det är en bra fråga som öppnar upp väldiga djup i hur Jesus såg på sig själv och sin uppgift utifrån gamla testamentets texter! Det här blir ganska många led att följa men välkommen med på en fascinerande resa genom bibeltexterna!

Adams son

Först måste det sägas att ordet i sig inte alls är särskilt märkligt. Det betyder helt enkelt ”barn till en människa” eller helt enkelt ”människa”. På hebreiska heter det bokstavligen ”Adams son” (Ben Adam).

”Adam” är på hebreiska inte bara namnet på den första människan utan också själva ordet för människa.

På samma sätt talas det om ”Abrahams barn” eller ”Davids son” för att markera att det rör sig om ättlingar. Ättlingar till Adam är vi ju allihopa förstås! De flesta gånger då ordet ”människoson” förekommer i gamla testamentet är det i helt vardaglig mening.

Ormens avkomma

Men redan i kapitlet efter att Gud skapat människan och satt henne i det ljuvliga paradiset går det på tok. Adam och Eva lyssnar på ormens röst istället för på Guds och plötsligt finns det mer än ett alternativ. Man kan antingen leva som det var tänkt för en människoson eller misstro Gud och gå en annan väg. I första mosebok 3:15 talar Gud till både ormen och kvinnan och säger:

”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”
1 mos 3:15

Detta bibelställe brukar kallas ”det första löftet” om att Gud kommer att lösa situationen människorna har ställt till. Från kristet perspektiv brukar vi se det som en profetia om Jesus som ska krossa ondskan men också samtidigt själv bli dödad.

Ett motiv bibeln igenom

Bibeln igenom återkommer det som ett motiv. Man kan bete sig som om man snarare vore barn till ormen än till människan. Jesus säger till exempel såhär till sina motståndare:

Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av.
Matt 12:34

Daniels syn

Första halvan av Daniels bok i gamla testamentet är full av berömda berättelser som ”den brinnande ugnen” och ”Daniel i lejongropen”.

ANDRA halvan däremot består i de syner om framtiden som Daniel får se och tecknar ner. Och där dyker till slut vår viktigaste text om ”människosonen” upp!

När Daniel återberättar sin syn ger han en lång skildring av olika odjur som ska framträda och härja på jorden. Vi får veta att de står för olika mäktiga riken. Synen fortsätter sedan med att dessa odjur blir stoppade av Gud. Gud sätter upp tronstolar och håller dom över det onda. Så kommer följande verser:

Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa (egentligen ordet för människoson) kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.
Daniels bok 7:13-14

Gammal bild av de fyra odjuren i Daniels bok.

Denne människoson i synen får alltså efter vad det verkar sitta på ena tronen bredvid Gud och härska tillsammans i ett evigt välde. Det är en paradoxal figur som å ena sidan presenteras som människa men som å andra sidan också har del i ett gudomligt välde. Odjuren kan påminna oss om djuret ormen som ju också var Guds motståndare.

Vi måste komma ihåg att Daniel liksom våra samtida judar var strikt monoteistisk och såg Gud som ensam suverän så synen måste varit mycket gåtfull.

Jesus som Människosonen

Nu är vi redo att återvända till Jesus och nya testamentet. Jesus nöjer sig inte med att kalla sig ”en människoson” utan säger att han är ”människosonen” i bestämd form! Det är alltså lite som att kalla sig själv för ”människan”. Och han gör det ofta!

Som vi sett väcker det associationer från bibelns början till att vara människan som hon från början var tänkt att vara, den som inte lyssnar på ormens röst.

Men det väcker också och framförallt associationer till gestalten i Daniels bok. Flera gånger återkommer beskrivningen därifrån nästan ordagrant från Jesus mun. Jesus säger så här i förhör inför översteprästen:

Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta

skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln

.«
Matteusevangeliet 26:64

Tre områden

Jesus sätt att tala om människosonen kan delas upp i tre områden:

Människosonen kommer och ska bli upphöjd.
Människosonen ska lida.
Människosonen är verksam mitt ibland dem nu.

Det som måste framstått som lite ologiskt är punkt 2. Det finns ingenting i Daniels syn som tyder på att människosonen ska lida?!

Här vidgar Jesus bilden av människosonen genom att kombinera den med skildringen av den ”lidande tjänaren” i Jesajas bok. Det innebär också en omtolkning av vad det innebär att människosonen ”ska bli upphöjd” till att också innebära korsfästelsen.

Mycket stora anspråk

I våra ögon kanske det verkar lite försiktigare att kalla sig ”människosonen” jämfört med till exempel Messias eller Guds son men som vi ser är det tvärtom. Jesus förknippar sig själv med den här kosmiska gestalten som råder tillsammans med Gud och som är med och dömer världen vid tidens slut. I en samtid som väntade sig en jordisk kung som messiasgestalt pekar han åt ett annat håll för att förklara vem han egentligen är.

Uppenbarelseboken

Människosonen är som sagt nästan uteslutande ett namn Jesus använder på sig själv men lämpligt nog finns det undantag. Ett undantag är att ordet finns med i bibelns sista bok, Uppenbarelseboken.

Uppenbarelseboken är en enda lång syn av hur det kommer gå till vid tidens slut och vid Guds slutliga dom över det onda. Där står det:

Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som var lik en människoson och hade en krans av guld på huvudet och i handen en vass skära.
Uppenbarelseboken 14:14

Och där är cirkeln sluten! Daniels vision återkommer som något som kommer inträffa vid tidens slut. De kristna läsarna har redan från evangeliet fått trösten att lära känna människosonen Jesus och vet att denne märkliga kosmiska figur är Jesus som vill oss väl. Han som också är helt mänsklig och vet vad det innebär att vara människa.

Jesus syn på sig själv

Ibland debatteras det kraftigt om Jesus verkligen såg sig själv som gudomlig. Är det i själva verket något kyrkan hittat på i efterhand?

Just detta att Jesus talar om sig själv som Människosonen verkar ju inte fått fäste i den tidiga kyrkan så det verkar verkligen vara så Jesus talat om sig själv. Jesus har en självförståelse där han är som en koppling mellan det mänskliga och det gudomliga.

Därifrån är inte steget långt alls till den kristna läran om treenigheten. Talet om ”Sonen sittande på Faderns högra sida” och som delaktig i domen över det onda finns ju till och med med i vår kristna trosbekännelse!

Vad tänker du?

Det finns många fler detaljer att gå in på kring detta och det går in i stora bibliska teman om människan och kampen mot det onda men nu får det räcka för denna gång. Har du några funderingar kring människosonen eller några tankar som väckts när du läst? Skriv en rad nedan!