Hundamänniskan

Min julpredikan från midnattsmässan

Min predikan från julnatten i Ulricehamns kyrka. Det sägs att den var bra så jag hoppas den är till glädje för dig. Jag är tacksam till sommarens avsnitt av podden ”Aten och Jerusalem” med Linda Trinkaus Zagzebski för uppslaget.

Hundamänniskan

Jag har lärt mig att Luther sagt att på stora högtider då ska man inte hålla på och förklara en massa saker utan bara stanna upp och glädja sig över mysteriet. Men lite kan man ju hålla på?

Det är ett stort mysterium vad som sker i julen och fortsätter i och med Jesus liv på jorden. Jag brukar säga att en stor sak med budskapet att Gud blivit människa är att vi får tro att Gud vet hur vi har det. Hur det är att vara människa. Att skratta och gråta, lida och dö som vi.

Men tänker man närmare efter så tror vi att Gud alltid vetat det. Att Gud inte bara känner till allt som händer i världen utan också allt som händer i våra hjärtan och tankar. Det är en oerhört viktig del i vad vi tror om Gud. Att Gud kan förstå oss även på insidan, det är också en väldig lättnad när vi ska be. Gud förstår oss redan, Gud vet redan, vi behöver inte berätta något för att Gud ska veta, bara för att lätta vårt hjärta.

Så då får man säga att inkarnationen inte betyder att Gud lär sig hur vi har det genom Jesus utan snarare att vi nu förstår att han förstår oss. Om vi tvivlar på det får vi lyssna på det som sades om Jesus, att han såg på människorna med medkänsla i deras svårigheter.

Så vad handlar det om då? Julens stora mysterium som brukar kallas ”inkarnationen”.

Att bli en hund

En teolog jag hörde nyligen sa att vi kan göra en liknelse. Någon här som har hund? Kanske skulle tänka på sig själv som en ”hundmänniska”? Visst tänker ni att ni förstår hunden ganska bra? Men det finns ju också väldigt mycket som ni vet som hunden aldrig kan förstå. Att man inte ska äta choklad till exempel och annat som är svårt för hunden.

Tänk då om du kunde bli en hund? Plötsligt vara en hund med hundkropp och hundtankar och hundinstinkter, känna till hundlivet inifrån men samtidigt också vara dig själv och veta det du vet som människa. En hundmänniska fast på ett helt annat sätt. En människohund.

Du skulle sannerligen kunna vara en fantastisk hund. Du skulle kunna lära de andra hundarna hur man lever ett perfekt lyckligt hundliv, kommer överens med människorna och får det man vill ha på bästa sätt. Undviker choklad och sådant som är dåligt för er på ett sätt som hundarna faktiskt kan förstå!

Kanske skulle hundarna flockas kring dig och vilja ta del av din kunskap, någon envis sur hund kanske skulle tycka illa om dig men en del kanske skulle vilja skriva ner det du sa i böcker, förutom att de inte kan skriva då. Hundarna skulle ha väldigt svårt att ta till sig allt du har att förmedla eftersom de är begränsade till hundarnas världsbild men det skulle ändå vara mycket för dem att lära sig. Om människorna till exempel. Du kunde lära dem vad människorna egentligen menar när de gör olika saker.

En uppoffring

Jag vet inte om du är så sugen på idén att bli hundmänniskan? För det skulle ju vara en begränsning för dig. Du skulle inte kunna göra så värst mycket av det du kan göra som människa eller hur? En del människor skulle tycka att det var förnedrande att bli en hund och undra vad som skulle vara poängen med det.

Men du å andra sidan kanske älskar hundarna så mycket att det blir så viktigt för dig att hjälpa dem. Då blir det blir viktigare än allt sådant omak. Svårt att se att någon skulle bli hundmänniska utom i så fall av kärlek, eller hur? För att söka kontakt med oss och hjälpa oss.

Gudamänniskan

Något av detta är vad denna heliga natt handlar om fast på ett oändligt mycket större avstånd än mellan människa och hund. Gud den oändlige, som skapat världen och genomströmmar världen med sin närvaro, som också är bortom denna värld och bortom vad vi någonsin kan förstå, stiger ner. Den som en gång skapat människorna med det yttre och det inre livet blir själv en.

I ”O helga natt” kallas han ”gudamänskan”. En som blir människa och fortsätter att vara Gud samtidigt. Helt mänsklig och helt gudomlig. En förening mellan himmel och jord. Det är omöjligt att riktigt förstå hur det kan gå till. Ett mysterium.

Delvis är det som i hundliknelsen. En som kan lära oss det bästa sättet att leva på ett sätt som vi kan förstå, ja leva sitt eget liv som en förebild för oss. Och det framstår verkligen som en uppoffring att begränsa sig på det sättet för oss, den här bebisen kan ju nästan ingenting. Men även en vuxen människa kan ju nästan ingenting jämfört med Gud. Varför skulle Gud göra något sådant?

Av kärlek

Svaret var som vi minns kärlek. Guds kärlek till oss. Att människan är så viktig för Gud själv att Gud inte kan stå och se på när vi förstör våra liv. Vi har det lilla barnet i krubban som söker kontakt från första stund och det är just det han vill. Ha kontakt med oss, dela livet med oss, hjälpa oss.

Det som inte ryms i hundbilden är att Jesus kommer till oss som frälsaren. Som den som räddar oss från det onda. Som dör på korset, som lär oss att Gud är att lita på och öppnar för en ny tillitsfull relation till tillvarons grund. Som tar bort allt det som skiljer oss från Gud. Som en dag ska förena himmel och jord slutgiltigt.

För mig

Det har sagts om julen att ”vad spelar det för roll att Jesus föddes i Betlehem för två tusen år sedan om han inte också föds i vårt hjärta”?

Denna heliga natt får vi bjuda in honom dit. Vi får ta emot honom i nattvardens bröd och vin och säga, ”bo du hos mig också”. Jag har inget palats men du har ju bott enkelt förr.

Det är stora ord och tankar detta så vi kan alla fråga oss: ”Men är det för mig?”. Vi kanske inte förstår allt riktigt men egentligen är vi lite som hundarna i liknelsen jag hade.

Vi kommer aldrig förstå helt varken vår egen situation eller hur Gud räddar världen. Det ligger bortom vår förmåga. Men vi har fattat tillräckligt mycket om vi förstår att det är för oss. Så att vi välkomnar honom och håller oss så nära honom vi kan. Så får han hjälpa oss vidare och hämta oss hem.

Vi är små på jorden men tillhör den som bär allting. Det räcker. Och så får vi tacka och lovsjunga.