”Än är jag långt ifrån sadelfast”

Biskop Sven Danells hälsning till ungdomen 1956

Ännu inte sadelfast

Min mor ger mig ganska ofta olika gamla kyrkliga dokument. Det har ofta varit från min mormors och hennes systers konfirmandtid (vilket ju är väldigt roligt att jämföra mot hur det går till i våra dagar) men nu har jag fått lite papper från när min farmors syster var på ”Kyrklig ungdoms” läger i Skövde 1956.

Programmet rymmer en hel del föredrag av olika präster och så var det ofta kaffe. Det var också mötesförhandlingar och grupparbete kring evigt aktuella frågor som ”vad är det för svårigheter för en ung människa att växa in i samhället och i kyrkans liv?” Eller ”Varför går inte folk i kyrkan, läser bibeln o.s.v.” Uppbackat med en hel del litteratur att läsa in sig på.

Jag hittade en rolig och slagkraftig bild i dåvarande biskop Sven Danells inbjudan till mötet. Han skriver:

”Ungdom vinner ungdom -så lyder mottot för årets ungdomsting. Platsen är Skövde, den stad där många av oss tjänat kronan. En och annan, som gjorde det på hästryggen, minns nog hur han sagt till sig själv:

”Än är jag långt ifrån sadelfast, och så begär man, att jag ska gå till angrepp på andra!”

Är inte detta ungefär vad som gäller oss alla som soldater i Kristi här? Vi ha svårt nog att klara våra egna problem – hur skulle vi då kunna ge oss i kast med kamraternas?

Men Kristi stränga och goda vilja är, att vi göra det. Lyda vi honom, så svarar Han för att vi skola bli sadelfasta, bibelfasta, trosfasta. Med bön att så måtte ske, inbjuder jag till 1956 års ungdomsting i Skövde.”

Skara 9 februari 1956 för Skara stifts ungdomsråd, biskop Sven Danell

Del i uppdraget direkt

Man kan riktigt känna i kroppen hur det skulle vara att svaja iväg på en häst man knappt klarar att hålla sig kvar på och börja vifta med någon sabel mot fienden.

I våra dagar är det inte lika vanligt att använda arméliknelser i kyrkan men biskopens poäng står fast. Vi har alla del i kyrkans uppdrag från första stund. Vi tycker nog ärligt talat fortfarande att vi har fullt upp med att hålla oss i sadeln själva men kyrkan vore inte kyrka utan sitt uppdrag för världen. Att hjälpa varandra, verka för fred och rättvisa och sprida evangeliet om Jesus.

Vad säger du kära läsare om detta? Skriv gärna en kommentar!