En som varit i öknen som vi

Min predikan från första söndagen i fastan om det svåra men fina i att hjälpa varandra

Här är min predikan från söndagen utifrån bibeltexten om hur Jesus frestas av djävulen i öknen. Hoppas den kan vara till glädje för dig.

En som varit i öknen som vi

Första söndagen i fastan 2024 ”prövningens stund”

Jag har en berättelse från två ökenfäder, två ökeneremiter som strävade efter ett helhjärtat kristet liv. Det är Abba Makarios och abba Theopemptos som träffar varandra vid ett tillfälle:

När Makarios blev ensam med honom frågade han: ”Hur står det till med dig?” Theopemptes svarade: ”Tack vare dina böner för mig är allt väl”.

Den gamle mannen frågade: ”Behöver du inte kämpa med dina fantasier?” Han svarade ”Nej hitintills står allt väl till”. Han var rädd för att tillstå något.

Men den gamle mannen sa till honom: ”Jag har levt i många år som asket och alla lovordar mig, men trots min ålder har jag fortfarande besvär med sexuella fantasier”. Theopemptos sade: ”Ja, skall sanningen fram är det likadant med mig.”

Och den gamle mannen fortsatte med att tillstå en efter en, alla de andra tankar och fantasier han hade att kämpa med tills han hade fått Theopemtos att själv tillstå dem samtliga.

Sedan sade han: ”Hur fastar du?” ”Jag äter ingenting före nionde timmen” svarade Theopemptos. ”Fasta fram till kvällen (lite kortare alltså) och träna din kropp något” sa Makarios. ”Läs återigen evangeliets och övriga skriftens ord.

Och skulle en främmande tanke väckas i ditt inre, se inte neråt utan uppåt: Herren ska komma till din hjälp.”

Ur ”ökenfädernas tänkespråk”

Bördan är lättare när vi inte är ensamma om att kämpa

Lägg nu den historien på minnet. Det är ju en fin historia om hur den gamla abba Makarios ser att det är svårt för den yngre Theopemptos att erkänna hur mycket han har att kämpa med. Så han går före och berättar om allt som han själv fortfarande tycker är svårt och då blir det lättare för den andre att göra samma.

Resultatet blir nog en väldig lättnad för den yngre. Det var inte bara jag som har svårigheter och jobbiga tankar, jag är inte ensam om detta! Och jag tror att vi känner igen oss i det. Att när någon annan delar med sig av sina problem på det sättet blir det lite lättare att leva. Vi får släppa på fasaden och vara till stöd för varandra.

Motsatsen finns ju verkligen också. Att man låtsas som att allt är helt under kontroll för min del och att ni är dåliga om ni inte lyckas med allt ni också.

För att kunna dela tro måste vi dela tvivel

Jag predikade nyligen här på kyndelsmässodagen om Hanna i templet och om att vi behöver ha hjälp av varandra för att tro, och ha hopp. Jag tänkte då att det fattades något viktigt och det kommer så bra med nu! För att kunna dela tro och hjälpa varandra att tro så måste vi på något sätt kunna dela tvivel.

Exakt hur vet jag inte men annars är risken stor att vi blir som Theopemptos, att vi har våra tvivel och jobbiga tankar ändå men att vi tror vi är ensamma om dem och så får vi bita ihop och satsa på att inte visa något utåt. Det där är en slags reaktion av skam, att man inte tänker att man kan visa sitt rätta ansikte här för att det inte duger.

Jag tänkte vi kunde ha en slogan vid kyrkporten någonstans (VISAR BILDEN OVAN PÅ SKÄRMEN I KYRKAN)  

”Här är tro och tvivel lika välkomna och det finns fika”.

Möjlig slogan för församlingen

Är det en bra slogan? Jo jag tror det. Det är klart att vi tycker mer om att tro än om att tvivla men man kan inte riktigt rå för hur man tänker och känner och man måste få vara välkommen som man är. Både som ny här och som gammal i gården.

Jesus har också hört de destruktiva viskningarna

Jesus frestas i öknen av djävulen och exakt hur det tedde sig vet vi ju inte. Djävulens röst kanske inte är så olik våra destruktiva tankar. Till och med Jesus har hört såna viskningar, tänka sig.

Men Jesus verkar göra lite som Luther säger: man kan inte hindra fåglarna från att flyga över ens huvud men man behöver inte låta dem bygga bo i ens hår. Gissar att det var så Makarios och Theopemptos tänkte också i sin kamp mot tankarna. Man känner vad man känner och tankar kommer flygande men vi får försöka att inte fastna i dem.

Djävulen läser bibeln som fan läser bibeln, han kommer med lösryckta bibelord som ska bevisa det han vill ha sagt. Det går att hitta bibelord till allt och många av oss här har säkert också plockat lösryckta ord någon gång för att hitta  tillstånd att göra som vi själva vill. Jesus svarar djävulen bestämt på varje punkt. Även han med bibelord. Jesus är så förankrad i bibeltexterna att han inte låter sig luras. Han har en grundmurad förståelse av sitt uppdrag. Det där med att läsa bibeln var ju också abba Makarios råd, ett sätt att inte så lätt låta lura sig.

Hagars livsförändrande upptäckt

Vi ska strax återvända till våra kära ökenfäder! Men först lite om Hagar. Egentligen kunde vi talat väldigt länge om Hagar men en del söndagar finns det alldeles för mycket bra bibeltexter till!

Hagar har sannerligen en svår stund i livet och det som händer henne då är att Gud visar sig för henne när hon som bäst behöver det. Gud tilltalar henne vid namn, hon får överraskad inse att Gud känner henne och hennes kamp.

Hon gör en upptäckt om Gud och hon ger Gud ett namn. Gud är seendets Gud. Gud har sett henne och just därför orkar hon fortsätta leva.

Om Gud är verklig ändrar det allt

Det kan tyckas som att djävulen har mycket att erbjuda när han talar till Jesus. Och samma för oss när vi lockas av liknande saker. Slippa obehag, få kontroll och trygghet, få det man vill ha. Och om det inte fanns någon Gud så hade det väl varit det enda vettiga.

Men om det finns en Gud som ser oss och bryr sig om oss och som har en kallelse för var och en i sitt rike då blir det annorlunda. Vi kan få leva av mer än bröd, vi kan få sätta in våra liv i ett större sammanhang.

Vi behöver inte trygga livet, vi får leva i tillit till Guds goda omsorg vad som än händer. Vi behöver inte sälja vår själ för att få det vi behöver, vi får tjäna vår Gud och lita på att han har gott att ge oss som gåva. Det liv som Jesus pekar på är ett gott liv. Det gäller att hålla den visionen för sitt liv för ögonen!

Se inte neråt utan uppåt

Vi återvänder till det sista som Makarios sa till Theopemptos: Om det kommer dåliga tankar, se inte neråt utan se uppåt. Det låg nära till hands för Theopemptos, och för oss, att när vi möter svårigheter så gäller det att bita ihop och klara dem själva. Då vänder vi ner blicken. Ska vara starka.

Så gör jag definitivt. Spelar ingen roll att jag kan stå här och säga att det självklart är bra att dela med sig till andra av sina svårigheter och hitta hjälp och stöd hos varandra. Det är en heeeelt annan sak att verkligen göra så i verkligheten. Det kan kännas helt omöjligt! Det är väl därför Makarios är en sådan förebild som klarar att börja dela med sig av sina egna tvivel för den andres skull.

Så jag säger inte att det är lätt, bara att det är gott. Och ibland händer det också att vi får vara med om det. Makarios sa att när svårigheterna drabbar och vi känner att vi ska bita ihop, det är då vi verkligen måste komma ihåg att vi lever inför Guds goda blick och att vi lärt oss om hans godhet, och så får vi vända oss uppåt istället.

Göra vår nöd till en bön. För Theopemptos gick den giftiga laddningen ur hans hemliga tankar när de fick komma upp till ytan och så kan det vara för oss inför Gud och, om vi är trygga med varandra, inför en medmänniska.

Det är ju det det står i episteln: vi får frimodigt träda fram inför nådens tron för vi vet att vi har en som varit i öknen vi varit i och prövats som vi, segrat där vi faller, som känner för oss i våra svagheter. Det är honom vi får vända oss till i vår nöd.