Jag har läst en fastebok av Magnus Thunehag
Du förde mig ut i frihet
Jag fick denna fina bok skickad till mig från förlaget som ger ut den med kanske en liten tanke om att jag skulle skriva om den om jag tyckte om den. Jag tycker verkligen om den så det gör jag också gärna! Magnus Thunehag är författaren. Han är numera prästvigd men i boken plockar han oftare exempel från sitt andra arbete på IKEA.
Upplägget är att det för varje dag i fastan finns ett stycke ur ”ökenfädernas tänkespråk” följt av en kort betraktelse och en bön. Jag gissar att en del läsare av bloggen känner till ökenfäderna men det är alltså en rörelse av ökeneremiter som levde på 300-400talet i Egypten. Det var människor som försökte leva ett så helhjärtat kristet liv de kunde med bön och fasta och andra andliga övningar. Man kan säga att det är upprinnelsen till det som blev klosterrörelsen i den kristna kyrkan.
Ökenfädernas texter är väldigt kärnfulla och ofta väldigt dråpliga med drastiska kast. Så här står det till exempel i en text som finns med i boken:
Man sade om Abba Agathon ,att han höll en sten i munnen under tre års tid, tills han hade lärt sig att hålla tyst.
Betraktelse för dag 20 i fastan
Jag har läst boken i tiden före fastan och haft mycket behållning av den. Som effekt har jag också plockat fram mitt exemplar av ”ökenfädernas tänkespråk” och det har varit en stor glädje att återvända till de texterna. För mig är dessa texter som friskt vatten och jag har också märkt att de smugit sig in i predikningar och betraktelser jag hållit i församlingslivet.
Betraktelserna i boken känns genuina och uppmuntrande och så vitt jag kan bedöma (präst som jag är) är de också lättillgängliga. Det ligger ju i sakens natur att dessa ständigt fastande ökenfäders texter passar väldigt bra i fastan.
Har du någon relation till ökenfädernas texter? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar