Konsekvenserna av ett liv tillsammans med Gud

Min predikan på friluftsgudstjänst i Gällstad i söndags!

Här är den predikan jag höll på friluftsgudstjänst igår vid Petra Johannas stuga i Gällstad. I skydd under ett träd för regnets skull. Söndagen har texter som på olika sätt handlar om hur Gud kallar människor till sig och jag försöker reda ut begreppen lite. Hoppas det här är till glädje för dig!

Att försöka få barnen att hjälpa till

Ibland försöker jag få mina barn att hjälpa till hemma. Det går olika bra får jag erkänna. Man ropar på dem och så får man inget svar eller så säger de att de är väldigt upptagna med tv-spelen eller så.

Ibland lyckas det men även då kan det vara så att de gruffar en hel del och tycker jag förstör deras liv genom att de måste ha så tråkigt flera minuter.

Den här dagen har överskriften ”kallelsen till Guds rike”. Kallelse är ett väldigt viktigt ord i den kristna tron och kanske ganska svårt att få riktigt rätt grepp om. Genom min listiga inledning vill jag försöka sätta fingret på hur vi kanske ofta brukar tänka.

Jag tror många skulle tänka att kallelse är när Gud vill att vi ska göra något särskilt. Och kanske särskilt när det är något lite extremt som att ge sitt liv åt att hjälpa flyktingar eller något sådant.

Och inför den tanken kanske vi känner oss lite som mina barn. Att man förväntar sig att det säkert skulle betyda något jobbigt som jag egentligen inte vill och då är det lika bra att låtsas inte höra i så fall.

Att tilltala är att kalla

Jag vet inte om ni uppskattar när det kommer olika grekiska och hebreiska ord i predikan men nu blir det så i alla fall. Det är faktiskt något som fungerar både på grekiska, hebreiska och svenska.

Då är det så att det är samma ord ”qara” på hebreiska eller ”kaleo” på grekiska som egentligen används varje gång Gud säger saker till någon. Det betyder både att tala till och tilltala. Och på svenska kan man säga att ”kalla” både kan betyda att tilltala någon eller att kalla på dem.

Poängen är att ordet för kallelse kan användas om massor med saker, så fort Gud talar till människor.

Ett tilltal som skapar relation

Man kan tänka att när Gud ska säga något så är det själva informationen Gud ska komma med som är det viktiga, för så tänker vi när vi skickar sms eller vad vi gör.

Det är fokus på information. Och det är klart man har något man vill få sagt men egentligen gör vi mycket mer när vi tilltalar någon.

Jag försöker också säga god morgon till mina barn (och min fru), det är ju inte för att det är ny information att det är morgon utan för att tilltalet också är att ta kontakt, skapa relation, hålla igång relationen och visa att man bryr sig om.

Det tar alltid lite extra bra på oss om någon tilltalar oss vid namn, jag har hört sägas att det vackraste ljudet som finns är att få höra någon säga ens eget namn. Vad säger ni? Det betyder ju att någon lägger märke till just mig?

Så när vi säger att Gud kallar på oss så börjar det långt innan det är fråga om att vi ska göra något alls. Det är först och främst ett tecken på Guds engagemang för oss och att Gud vill skapa relation till oss.

Jag döpte en liten gosse igår och då sa vi hans namn tillsammans med fadern och sonen och den heliga andens namn för att göra det tydligt att just han är viktig och att han har gemenskap med Gud. Man kan säga att dopet är ett sätt att lägga grunden för vår kallelse, att Gud har ett tilltal till oss, bryr sig om oss och vill ha gemenskap med oss.

Så om vi återvänder till mig och mina barn lite så är inte kallelsen att jag säger åt dem att göra saker, kallelsen är relationen i familjen, att de är mina barn, och ärligt talat får föräldern ta det mesta ansvaret för den relationen. Det är nog i regel jag som säger god morgon först om man säger så.

Jesus söker upp Levi

Äntligen dags att säga något om evangelierna. Det där dopbarnet igår heter faktiskt Levi precis som tullindrivaren Jesus möter. Där står det att väldigt många människor söker sig till Jesus. Levi gör inte det.

Man kan fundera på varför. Han kanske inte tror han är välkommen, att han är ovärdig eftersom han samarbetar med romarna. Han kanske sitter på post på jobbet, vi vet inte. Men det är Jesus som har initiativet och kommer fram till honom. Jesus säger samma som när han kallar många andra lärjungar och vi får säga att han säger samma till oss: ”följ mig”.

Det är, kan vi notera i första hand en inbjudan att vara tillsammans med honom och lära känna honom. Vi kan förstå att det innebär ett vägval, det kanske inte går att både följa honom och samtidigt ägna sig åt saker som Jesus inte tycker om.

Kanske ingår det där att jobba för romarna där men vi märker också att alla tullarna trivs bra med Jesus, han får dem att känna sig välkomna på en gång, som de är nu!

Kallad utan att vara värdig

En del tycker förstås att det borde vara lite mer krav på de som får vara med Jesus, och det är tydligen en evig följetong i kyrkans historia så jag har märkt att det Jesus säger ofta dyker upp i tankarna. Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka!

Som lutheran är det klart man också tänker att det nog inte finns några friska egentligen, inte när det gäller våra djupare synder, egoismen, avunden, högmodet och så vidare, men vi har lätt att vilja hitta fel hos andra och tänka att vi själva nog är ok, eller hur?

Och det är en rimlig fortsättning att vi tittar lite på det Paulus hade skrivit. Kom ihåg att när ni blev kallade så var ni inte visa, inte mäktiga eller förnäma.

Gud valde ut er fast ni var små i världens ögon, det är Guds sätt. Det är bakvänt jämfört med hur vi brukar ordna saker här i världen. Så förstör Gud vår stolthet står det. Genom att det helt och hållet är oförtjänt vi blir hans.

Men nu måste Paulus påminna dem om ursprunget, för det smyger sig liksom alltid på, att jag är nog med här för att jag är så bra, så de måste påminna sig om hur det egentligen ligger till.

Kallelse som uppdrag

I min familj så beror inte barnens framtida status som mina barn på hur snabbt de gör som jag säger, eller hur? Det förblir de ändå.

Jag kanske kan känna mig lite missförstådd om de tror att jag hittar på jobb bara för att plåga dem, och så kanske Gud känner inför oss också.

En god förälder vill ju det man gör ska vara bra för barnen själva också i det långa loppet. Att man lär sig växa upp och ta ansvar och använda sina gåvor för att hjälpa till. Så man kan säga att kallelsen i form av uppdrag från Gud är en fortsättning på kallelsen att leva i gemenskap med Gud.

Vi får också möta Gideon i GT. Han får ju faktiskt ett uppdrag! Folket är överfallet av sina fiender och vi får en gripande inblick i panikkänslan kring det när Gideon står och försöker tröska säden snabbt innan fienderna kommer och tar den eller förstör den.

Att öva sig i att lita på Gud

Gud talar till honom och ger honom ett uppdrag. Det är en konstig sak att han blir kallad med ”Herren är med dig, tappre krigare”. Dels för att Gideon inte alls är någon tapper krigare, han kommer få öva sig mycket i att lita på Gud i det som ska ske. Dels för att Gideon inte tycker det verkar som att Gud är med honom. Han säger som kanske många kan säga:

Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss?

Och berättelsen om Gideon är, kan man säga, berättelsen om oss.

Vi får också öva oss i att lita på att Gud är den himmelske förälder Jesus talar om. Som vill vårt väl och är med oss.

Det är klart svårare att ta sig sig att Gud är med oss än det är för mina barn att komma fram till om pappa är hemma men tilliten fungerar ändå på samma sätt. Man får undersöka steg för steg om någon går att lita på.

När det gäller kristen tro får vi återvända till allt det Jesus gick igenom för att visa oss hur gott han vill oss. Hans kärlek till oss förde honom ända till döden på korset. Där har vi vårt viktigaste tecken på Guds stora omsorg ock kärlek.

I takt med att vi lär oss lita på Gud får vi också försöka leva som honom. Vi får fråga oss hur han vill vi ska leva våra liv med omsorg om våra medmänniskor.

Det är det livet tillsammans med Gud och de konsekvenser det kan leda till som är vår kallelse.