Min predikan från Ulricehamns kyrka tredje påsksöndagen
Här är predikan jag höll igår i Ulricehamn på högmässan. En del sa att den var bra så jag hoppas den är till glädje för dig.
Jesus och herdarna i bibeln
Jag tror det är säkert att påstå att Jesus måste tänkt mycket på herdar. Bara man börjar leta i bibeln så finns det herdar överallt.
Vi får höra om David som var en herde och sedan blev kung och som fick förstå att egentligen är det tänkt att vara samma sak! Att man har den ställning man har för att ta hand om fåren.
Det står också om kungar som enligt Gud är satta att vara herdar men som måste hört fel och tänker att de är HERRAR istället, fast det bara finns en herre enligt bibeln. Att en ledare också ska vara en tjänare är en grundbult i allt kristet ledarskap.
På annat håll läser vi om att Gud själv är som en herde som samlar sina får och för dem hem från främmande land. Vi får höra om herdarna som tar emot budskapet om Jesus födelse och att även om de inte är fint folk så är kungen en av dem.
Och kapitlet i Hesekiel som vi hört bara en liten del av beskriver bland annat det vi hörde om hur det ska bli en dag när Davids son, Messias, kommer. Då ska folket äntligen få en bra herde och man kan förstå på hur det livet beskrivs att det verkligen väldigt mycket liknar livet i Edens trädgård. Träden och jorden bär frukt och det finns inga hotande faror. Det är fyllt av Guds välsignelse.
Jesus tar Guds plats i liknelsen
Detta hade Jesus läst. Han talar sedan i sin tur mycket om herdar och får och han verkar ha tagit till sig all denna symbolik och gjort den till sin egen!
Den där bilden av att Gud är den som samlar ihop de förlorade känner vi igen från liknelsen om det hundrade fåret och vi förstår när vi hör den att Jesus själv liksom är i Guds ställe där och att det är just detta herdejobb han håller på med då han kallar förlorade till Guds rike.
Så hur är den nu? Är Jesus en herde som David eller är han som Gud själv?
Jesus stora anspråk
När nu Jesus säger ”jag är den gode herden” så måste vi stanna upp lite inför det. En del känner kanske till att Jesus har en rad sådana här ”jag-är” ord i johannesevangeliet. Jag är världens ljus, jag är vägen, sanningen och livet, jag är vinstocken som ni är grenar på.
Vi brukar prata om de här orden med konfirmanderna för att inte bara prata om vad Jesus gjorde eller lärde ut utan också om hur han såg på sig själv och sitt uppdrag.
Det finns en hel del, tror jag, som har bilden av att Jesus var en vis lärare som lär oss om livet och kärleken men att sedan kyrkan har lagt till senare, allt det där med att han skulle vara gudomlig och så tycker man att det blir lite för mycket.
Jag är glad för alla som vill lära sig om Jesus sätt att leva och vara mot sin medmänniska men ärligt talat hade han nog inte blivit så kontroversiell som han var om han bara hade lärt ut kärlekens väg? Vad finns det liksom att stöta sig på?
Tittar man närmare på saken så hänger Jesus budskap hela tiden tätt samman med honom själv. Vem han är och hur man tar emot honom. ”Är du Guds Son?” frågar Jesus fiender på skärtorsdagsnatten och när han inte förnekar det så har de verkligen något de vill få honom dödad för!
Att säga att man är Gud utan att säga det
Det är sant att Jesus inte direkt säger ”Jag är Gud som kommit till er på jorden” på ett sådant direkt sätt men så var Jesus inte heller västerlänning 2025.
På en mängd sätt genom liknelser och bilder och berättelser låter Jesus gång på gång ana att det är han som är herden som letar upp de förlorade fåret (det Gud gör!) han är vingårdsägarens son och så vidare. Och så vidare. Och det är onekligen väldigt stora anspråk att säga att man är världens ljus och vägen, sanningen och livet.
CS Lewis uttryckte det att om man säger något sådant så är man antingen en bedragare eller galen, eller så är man den man säger att man är. Det finns inte fler alternativ än så. (och galen kan vi avskriva eftersom han är så vis, bedragare eftersom han inte har något att vinna själv på att bli dödad på det här sättet). Där blev det lite filosofi också. Så det är stora anspråk. Bland dem ingår att han är den gode herden. Som vi märker är även detta att vara den gode herden ett av Guds egna attribut.
Jag-är-orden
Det här kanske ni redan har koll på men det är väldigt speciellt med de där Jag-är-orden.
Ännu mer än att lägga märke till slutet på meningen med herdar och världens ljus och så så borde vi reagera på själva orden ”jag är”.
Jag tänker att jag sparar på de grekiska språkliga finesserna här, den som vill får fråga efteråt men när som det står är det väldigt tydligt en hänvisning till det sätt som Gud själv presenterar sig för Mose vid den brinnande busken. Mose frågar efter Guds namn och Gud svarar ”jag är den jag är”. Ett gåtfullt namn som man kan tala mycket om en annan gång.
När Jesus säger ”jag är” så identifierar han sig själv med Gud.
Herden som lider
Jag sa förut att Jesus måste ha tänkt mycket kring herdar i bibeln. Nu säger han att för den gode herden gäller att den är beredd att ge sitt liv för fåren. Att det är ett så starkt engagemang i fåren.
Och han säger också att han har fler får än vi räknar med, som inte hör till den här fållan, och att han är en god herde också för dem. Det är en sak vi aldrig får glömma när vi är snabba att dela upp vilka som är innanför och vilka som är utanför. Det är inte upp till oss att bestämma som tur är utan upp till han som är den gode herden.
Jag har fått upp ögonen på sista tiden för att Jesus nog också läste Sakarjas bok i gamla testamentet mycket och förstod mycket av sitt uppdrag utifrån orden i den. Där kan vi läsa om hur Gud ska tillåta att hans utvalde herde kommer att bli övergiven och dödad och att fåren ska skingras. De orden citerar Jesus inför sin död och förutsäger på det sättet hur lärjungarna springer och gömmer sig då han blir gripen.
Jesus starka vilja att ha oss hos sig
Vi är ju ännu i påsken, 40 dagar varar den, tiden då den uppståndne Jesus visade sig på olika sätt för lärjungarna fram till sin himmelsfärd. Om detta med Gud som en herde var gammalt och bekant i hebreiska bibeln så är detta ändå något nytt och helt oväntat vi lär oss om Gud av Jesus. Att den gode herden är en som dör för de att ge oss liv. Att det var så det skulle gå till att samla de förlorade fåren och föra dem hem till gemenskapen med Gud.
Han skulle komma och leta och samla ända ner i dödsriket. Och precis som han samlade förlorade får då han vandrade runt i byarna så samlar han ännu. Det innebär en stor kostnad för herden själv med mycket lidande och just därför får vi vara övertygade att det är viktigt för honom att få ha oss hos sig i livet och i evigheten.
En aning av eden nära herden
Vi hörde där i Hesekiel en aning om livet utan hotande faror och där träden bär sin frukt. Ett eden på nytt. Jesus talade ständigt om detta men han kallade det för ”Guds rike”. Det finns nära herden och vi får tro att så skulle världen vara om vi alla följde honom.
Vi får leva våra liv så att vi söker oss till Jesus och det goda han har för oss. Vi får också vara herdar själva i olika mån, skydda och hjälpa dem som behöver oss. Det får vara vårt gensvar till att vi har en god herde som gått igenom så mycket för oss.
Kommentera det här inlägget