Jag och en kvinnlig kollega blev antastade av en manlig arbetskollega vid olika tillfällen. Vi hade skilda arbetsuppgifter i en liten församling och ofta var vi ensamma på vår arbetsplats, ibland ensamma med mannen. Vi anmälde det inträffade till vår kyrkoherde och mannen blev omplacerad. Efter några veckor var han tillbaka och vi skulle fortsätta att jobba tillsammans som om ingenting hänt. Kyrkoherden menade att vi skulle förlåta honom, vi jobbade ju i Svenska kyrkan och förväntades ha en förlåtande människosyn. Då polisanmälde vi händelserna. Mannen dömdes för sexuellt ofredande i båda fallen. Vi skulle ändå arbeta tillsammans enligt kyrkoherden trots att vi bara begärde att ha olika arbetstider för att inte stöta på honom i kyrkan, på kyrkogården eller i församlingshemmet. Vi var hos biskopen som inget kunde göra. Mannen fick jobba kvar, min tjänst togs bort och min anställning upphörde. Svenska kyrkan förlorade här 3 medlemmar. Jag, min man och ett av våra barn har gått ur Svenska Kyrkan. Ofta funderar jag på var min begravningsceremoni kommer att hållas en dag. Inte kan det bli i vår församlingskyrka.