Ett trevligt medelålders par kommer ofta till mina gudstjänster, trots att de inte tillhör församlingen. De trivs bra i min kyrka, säjer de, och de trivs med mig. Men så byter jag församling, och plötsligt dyker mannen ensam upp. Det är ganska långt från förra stället, så jag blir förvånad. Han kommer allt oftare, och en gång frågar han om han får köra mig hem, då han vet att jag inte har bil. Det får han.

I bilen berättar han att hans fru har haft bröstcancer och opererat bort ett bröst. Sen lägger han handen på mitt lår, och jag stelnar till… Nästa gång han kommer till kyrkan är det veckomässa på kvällen, och jag avviker snabbt in i sakristian efteråt och ber övrig personal om hjälp att säja till när mannen gått. Han dröjer kvar ett tag, men avviker till sist, och då är jag äntligen trygg nog att lämna kyrkan. Som tur är fattade han vinken och sökte aldrig mer upp mig.