Som präskandidat har jag flera gånger fått höra att jag bör passa mig och tänka mig för innan jag säger och gör vissa saker. Att det finns ett före och ett efter vigning. Jag har upplevt det dels som omsorg men också som ett sätt att tysta mig. Det har varit situationer där jag har bevittnat upplevelser där jag ansett att personer i ledande ställning har betett sig på ett opassande sätt mot konfirmander och unga ledare. Jag har inte sett några direkta sexuella övergrepp men det har handlat om att smeka en konfirmands arm på ett enligt mig opassande sätt eller att krama unga människor på ett sätt som jag inte tycker är ok. Det är en gränslöshet och ett maktövertag som skrämmer mig. Och det verkar vara helt ok och inte konstigt alls. Jag upplever att det finns en tystnadskultur och att man hellre sopar obekväma saker under mattan än tar tag i problemen.