Jag jobbade på ett stort läger, där stiftets konfirmandkonsulent (kvinna) var huvudansvarig. En busschaufför/allt-i-allo (man) anlitades i många år av konfirmandkonsulenten vid många olika ungdomsläger och ryktet gick bland ungdomarna och ledare hur den här mannen hade antastat många unga tjejer genom åren. Han liksom minglade runt och umgicks med ungdomarna där inga andra vuxna ledare befann sig. Konsulenten fick reda på att chauffören förgripit sig på ett flertal unga tjejer i sin hemort och borde ha förstått då att ryktena och anklagelserna i lägersammanhang också var sanna. Trots det sa konsulenten bara ”jag har pratat med honom och han säger att han inte har gjort nåt och han är min vän så jag litar på honom”. WTF!? Hur kan man resonera så?! Som konfirmandkonsulent…!

Senare såg vi ledare i sociala medier att konsulenten hade anställt chauffören på sitt nya jobb (ej kyrkligt jobb) också + att de verkade umgås privat. Ofräscht!