Jag jobbade på ett stort läger, där stiftets konfirmandkonsulent (kvinna) var huvudansvarig. En busschaufför/allt-i-allo (man) anlitades i många år av konfirmandkonsulenten vid många olika ungdomsläger och ryktet gick bland ungdomarna och ledare hur den här mannen hade antastat många unga tjejer genom åren. Han liksom minglade runt och umgicks med ungdomarna där inga andra vuxna ledare befann sig. Konsulenten fick reda på att chauffören förgripit sig på ett flertal unga tjejer i sin hemort och borde ha förstått då att ryktena och anklagelserna i lägersammanhang också var sanna. Trots det sa konsulenten bara ”jag har pratat med honom och han säger att han inte har gjort nåt och han är min vän så jag litar på honom”. WTF!? Hur kan man resonera så?! Som konfirmandkonsulent…!

Senare såg vi ledare i sociala medier att konsulenten hade anställt chauffören på sitt nya jobb (ej kyrkligt jobb) också + att de verkade umgås privat. Ofräscht!

Efter konfirmationen fanns en ungdomsgrupp som träffades en kväll i veckan. När den var slut så fyllde ledaren bilen med ungdomar och körde hem dem. Eftersom jag bodde längt bort blev jag kvar sist. Första året när jag var 14 gick det bra men när jag fyllt 15 körde han istället till en parkering och tvångskysste mig, tryckte sig emot mig och frågade om jag kände hans lem. Jag var så ställd, försökte säga att han hade ju fru och barn. Lite efter det här så skulle vi ha en utbildningshelg för ungdomsledare men när vi väl var på plats var vi bara tre tjejer och sen ledaren med sina kompisar. Det var middag med mycket alkohol. Han sa att enda sovplatsen för mig var i hans rum, eftersom det var våningssäng kände jag mig ändå rätt säker. När jag låg i överslafen och tryckte mig mot väggen kom han och stack sin hand innaför mina trosor och tvångskysste mig. Jag hotade med att skrika och så småningom slutade han. Sen förstod jag att han gjort så med många och att det var för att få tillgång till tjejer som han var ledare. På en resa sas det att han supit en tjej redlös och sen legat med henne. Det var svårt att säga nej för alla tyckte han var så snäll som skjutsade hem och som ordnade resor mm. Jag var ensam och den här klubben var enda aktivitet jag hade och visst var det skönt att få skjuts hem men sen har jag förstått att priset var väldigt högt. Då trodde jag att jag kunde hantera det men så var det ju inte.

Jag har deltagit i en grupp som träffats en eftermiddag i veckan.
Där har den kvinliga ledaren i köket, intill rummet där vi samlats, säga till en annan person att ”hon söker manlig bekräftelse”. Jag hörde mitt namn nämnas och upplevde det kränkande och orden har länge förföljt mig.
Jag är en person som är självständig och har verkligen inte ett sådant behov. Däremot så betraktar jag kvinnor och män som jämbördiga människor.

Mitt pastoradjunktsår avslutades med ett konfirmationsläger där min handledare tillika distriktsprästen åkte hem från lägret mitt i natten för att hämta helig olja från Jerusalem för att smörja en konfirmand som han ansåg behövde det då konfirmanden i fråga uttalat att denne var nyfiken på alternativa religioner. Min handledare ansåg att han behövde smörjelse för att komma ifrån sådana tankar och för att den onde satt klorna i konfirmanden. Jag och de ungdomsledare som var med på lägret var helt chockade över min handledares agerande. Det hela var som taget ur en overklig film. När vi hade utvärdering om lägret sa jag att hade jag inte vetat om att detta var ett läger i svenska kyrkans regi hade jag kunnat tro att det var någon sekt som höll i lägret. Detta föll inte i god jord och handledaren visade sitt missnöje genom att ifrågasätta om jag ens skulle närvara på konfirmationsgudstjänsten som också skulle vara det sista jag gjorde på mitt adjunktsår. Jag stod på mig och var med. Då jag sökte min andra komministertjänst och varit på intervju ringde kyrkoherden i den församling jag sökt tjänsten upp min dåvarande kyrkoherde som gav mig fina vitsord. Då blev kyrkoherden som ringt om referenserna helt tyst i luren och sa; menar du det du säger nu? Javisst sa min dåvarande kyrkoherde. Du förstår sa kyrkoherden i den församling jag sökt hon har de sämsta tänkbara referenser från sitt pastorsadjunktsförsamling. Min dåvarande kyrkoherde berättade detta för mig och då jag inte hört ett ljud om att det fanns klagomål på mig under året jag utnyttjades som komminister i min pastorsadjunktsförsamling ringde jag upp både distriktsprästen som varit min s.k handledare (med stor förkärlek till att endast tala om sig själv och vad Kristus ville med honom då vi hade handledning) och den kvinnliga kyrkoherden. Jag konfronterade dem med uppgifterna som kyrkoherden där jag sökt komministertjänsten fått men båda hävdade att detta hade ingen av de sagt. Jag ringde då upp kyrkoherden som fått uppgifterna han blev tyst och efter en stund sa han; uppenbarligen vill ingen av dem stå för det dem sagt. Jag ringde då rekryteringsadjunkten i det stift jag tillhört som blev rosenrasande och han sa att hade det varit så katastrofalt ställt med dig som pastorsadjunkt hade de garanterat slagit larm och jag har bara hört positivt om dig. Men det gick bra att utnyttja dig och låta dig arbeta som komminister. Han rådde mig att få skriftliga referenser av den kvinnliga kyrkoherden. Jag ringde henne igen men hon vägrade hon kunde tänka sig att lämna tjänsteintyg, det var de skyldiga att göra, men inga referenser de ville hon lämna muntligt. Och med orden att ditt pastorsadjunktsår kommer alltid att förfölja dig det kommer du inte ifrån avslutades samtalet. Jag fick inte den tjänsten jag sökte men alldeles efter en annan komministertjänst på stående fot, utan att de ringde någon och mig veterligen har ingen annan arbetsgivare ringt min pastorsadjunktsförsamling. Jag sa ifrån under mitt pastorsadjunkt, dels på konfirmandutvärderingen. Jag försökte även säga till när jag upplevde att jag hade för många begravningar då fick jag svaret av den kvinnliga kyrkoherden att så är det att vara präst i x stad. När jag under slutet av mitt pastorsadjunktsår blev sjukskriven under några veckor då jag haft 2 begravningar i veckan ibland 3 och stiftet kopplades in då klämde hon fram. Hon har haft för många begravningar. Efter mitt pastorsadjunktsår fick församlingen ingen ny pastorsadjunkt då det blev tydligt för stiftet att p.a utnyttjades som komminister. Mitt straff blev bla referenser som ifrågasatte om jag ens hade en gudstro. Mitt första år som präst var vidrigt att uppleva och de människor som skulle ta hand om mig visade sig vara de värsta tänkbara.

För 10 år sedan var mitt äktenskap i kris. Jag tog kontakt med en präst som jag kände sedan tidigare. Han utnyttjade mitt känslomässiga underläge. I början av 2008 (när jag brutit upp från min f.d. man) kom han till mig och känslorna svallade. Efter ett år glesade han ut besöken och kom alltmera sällan. I början av 2010 kontaktade han mig för att få träffa mig. Då satte jag ner foten och sa att jag inte ville ha kontakt med honom längre. Detta respekterade han. Efteråt kände jag mig sårad och utnyttjad. Han hade helt enkelt lekt med mina känslor! Sedan 2 år tillbaka är han avkragad. Måtte han aldrig få för sig att jobba i Svenska kyrkan igen! Tack för ordet.

Som 18-åring och precis flyttat hemifrån kontaktade jag min konfirmandpräst för själavårdande samtal. Det började med att jag skrev brev med mina frågor, därefter kom han och hälsade på. Han var pensionerad och jag hade kännt honom hela mitt liv. Litade fullt på honom, men han utnyttjade mig. Efter flera bra samtal började han allt oftare berätta om sin egen situation. Då främst relationen med sin hustru, och han sa att han behövde mig annars skulle han köra in i en bergvägg. Därför blev det många besök och jag kände mig fångad i en rävsax. Han behövde mycket kroppskontakt och en gång (minns inte hur många gånger saker hände, minns bara äckelkänslorna, lukten och vanmakten) kysste han mig och beskrev hur mycket jag betydde för honom. Det var som att vara inlåst i ett osynligt fängelse som ingen annan såg. Det fanns en kvinna som jag försökte berätta för, men hon sa att så farligt kan det väl inte vara. Det gjorde det ännu värre. Därför valde jag att aldrig berätta för någon.

En körmedlem visade tecken på oro och grubblerier och bad mig om hjälp att få tala med någon i kyrkan . Jag rekommenderade tyvärr en av våra präster som jag haft förtroende för men förstod efter ett tag att han utnyttjade situationen . bla genom att ha själavårdssamtal hemma hos henne (?) Hon var med om sexuella handlingar med honom -bekräftat av henne själv. Hon blev mycket psykiskt dålig och fick uppsöka sjukvårdens hjälp. Det var förfärligt att stå bredvid skeendet och dessutom kände jag mig skyldig då det var jag som hade rekommenderat prästen som dessutom var gift. Att få fortsätta som präst efter sådant själavårdsarbete är för mig en stor gåta. Min information gav jag till stiftet tidigare men vet inte hur stiftet arbetar vidare med det .

En körmedlem visade tecken på oro och grubblerier och bad mig om hjälp att få tala med någon i kyrkan . Jag rekommenderade tyvärr en av våra präster som jag haft förtroende för men förstod efter ett tag att han utnyttjade situationen bl a genom att ha själavårdssamtal hemma hos henne (?)

Hon var med om sexuella handlingar med honom -bekräftat av henne själv. Hon blev mycket psykiskt dålig och fick uppsöka sjukvårdens hjälp. Det var förfärligt att stå bredvid skeendet och dessutom kände jag mig skyldig då det var jag som hade rekommenderat prästen som dessutom var gift. Att få fortsätta som präst efter sådant själavårdsarbete är för mig en stor gåta. Min information gav jag till stiftet tidigare men vet inte hur stiftet arbetar vidare med det .

Vid millennieskiftet framkom det att en ledare för en kristen parakyrklig organisation systematiskt hade våldtagit flickor, med start redan vid så ungt barn som 9 år. När detta kom fram involverades psykolog och förövaren erkände, för att sedan dra tillbaka sitt erkännande. När det började talas om det framkom fler fall där unga tjejer blivit sexuellt antastade av mannen.

Trots att det förekom försök att avskärma honom från verksamhet bland ungdomar, lyckades han hålla sig kvar genom att söka uppdrag hos nya församlingar inom både frikyrkligheten och Svenska kyrkan, och så har det fortgått. Inte minst inom Svenska kyrkan där mannen har uppdrag inom flera stift. Oron var stor att övergreppen skulle fortsätta. Det visade sig att under tiden han både privat och offentligt fortsatt neka till de övergrepp han inledningsvis erkänt, inledde nya övergrepp, på barn inte ens fyllda 10. Mannen går fortfarande fri och anlitas av präster och rörelser inom Svenska kyrkan som trots vetskap om övergreppen väljer att anlita mannens verksamhet för att arrangera konfirmandläger och samarrangera konferenser. De borde vara nog nu!!

När jag sökte själavård 2002 blev jag utsatt för  närmanden. Jag var i stor kris och mitt inne i en uppslitande skilsmässa. Dessutom var jag mycket rädd för den våldsamma man jag var i stånd att skilja mig från. Jag fick flera irrelevanta frågor om mitt sexliv. Och vid ett tillfälle mitt i ett uppslitande samtal la prästen sin hand på mitt ben och sa att jag var en väldigt attraktiv kvinna. Jag gick aldrig tillbaka. Och känner fortfarande obehag när jag passerar kyrkan. Prästen var mycket populär och omtyckt, och jag hade fått tips om att gå till just honom för att han ansågs så sympatisk.