En kyrkopolitiker i vårt pastorat är känd som slempropp pga att han har sexuellt trakasserat ett flertal kvinnor i vår organisation och även på sin egen arbetsplats. Han ger stort obehag, illamående, rysningar och flyktreaktioner. När personal (som är kvinnor) skickar ut mejl med info om kommande aktiviteter etc där han kan tänkas medverka så skriver avsändaren ut namnet på slemproppen, t.ex ”På söndag avtackas församlingsassistent NN… med tal som hålls av bl.a XX” för att diskret informera och förvarna kvinnorna i personalen att slemproppen kommer vara där… När personal ser honom vänder de sig till varandra och säger ”bäst att stänga jackan/knäppa koftan/gömma sig i sjalen” etc.

En förtroendevald med stort inflytande och makt på både församlingsnivå, stiftsnivå och nationell nivå pratade med mig och andra anställda om #metoo. Han ifrågasatte hur en skulle kunna veta vad han fick om han inte fick klämma och känna. Jag och en annan anställd sa ifrån. Då fortsatte han berätta att kollegor använder kristi kropps-tanken för att teologiskt ge belägg för män att kunna klämma och känna. Han ville att jag skulle förklara hur de menade vilket jag inte kan förstå. Detta upplevde jag som ett övergrepp. När jag sedan skrev ett facebookmeddelande om vad vi kan och inte kan tillåta i vår kyrka utifrån det hela, utan att beskriva något om vem som sagt detta mer än att det skett i vårt fikarum, så hotade han mig med polisanmälan om förtal. Detta råd att polisanmäla hade han fått av partigruppen. De hade enligt honom också sagt att ”de kände ju honom sedan många år och visste att han var inte sån”. Han talade dessutom med andra anställda om sina planer att polisanmäla mig.

Detta är en fråga som KyrkA agerat i och kyrkorådet har nu valt att låta en konsult granska ärendet och under våren kommer förtroendevalda och personal utblidas i frågan. Min erfarenhet är att när tystnaden bryts kan det bli obehagligt för individen men det kan också bli något bra av det hela. ”Sanningen ska göra oss fria”.

Förtroendevald som ständigt kommenterar utseende och alltid håller kvar lite för länge och ännu hellre kramar om chansen ges. Händerna hamnade lite var som helst och det var svårt att komma undan.

Förtroendevalda som skamlöst diskuterar mitt utseende och vem som skulle kunna tänkas följa med mig hem, helst så att de är säkra på att jag hör det, men inte så att det går att bevisa.

Ledamot i kyrkoråd, kyrkvärd och jultomte i barngrupperna – alla gillade honom. Antagligen var det därför ingen trodde mig när jag som ung tjej försökte berätta om de sexuella närmanden som han gjorde. Blev till sist tvungen att byta församling för att komma ifrån honom.

Jag arbetar som kommunikatör i en församling i Svenska Kyrkan. Jag har under flera år fått besök på mitt kontor av en förtroendevald politiker. Han kramas gärna och länge, på ett inte alls trevligt sätt. Han kommenterar mina kläder och gör anspelningar om hur jag ser ut och vad jag har på mig. Ibland ritkigt grova kommentarer. Han säger ofta ”så får man ju egentligen inte säga, men jag kan inte låta bli”. Jag har bett kollegor att ”störa” om han kommer förbi. Min chef tyckte mannens beteende var långt ifrån lämpligt. Jag bad honom att inte ta det vidare. För jag vet att min situation på arbetsplatsen skulle bli outhärdlig. Och jag riskerar att särbehandlas i negativ mening av de förtroendevalda som sitter på mycket makt.

Har jobbat som kommunikatör i flera församlingar och bemöts ibland som ”lilla sekreterarflickan” trots gedigen akademisk utbildning, ofta längre än prästernas. Det finns en övergripande slags förminskande ton mot de som inte har kragar och är kvinnor. En gammal hierarkisk tradition som sitter i väggarna.

Har mött ett flertal förtroendevalda äldre gubbar som mer än gärna tar en omväg förbi ens kontor och gärna hänger över skrivbordet tätt intill. En hand på låret, en klapp på axel/rygg och önskade kramar är inget ovanligt i dessa sammanhang. Det är som att de tror sig känna en frihet att behandla en som mindre vetande och oerhört sugen på närkontakt med äldre gubbe. Så trött på denna förlegade människosyn. Nästa gång någon kommer i närheten av mig backar jag. Metoo ger mig kraften.

En känd kommunpolitiker med ambitionen att göra politiken till sin karriärplattform har misshandlat sin sambo många gånger och även våldtagit henne, till och med när hon var gravid. Han porrsurfar mycket och har gravt kvinnoförnedrande attityd i hemmet samtidigt som han utåt ”värnar de små och utsatta”, ger sken av att vara feminist m.m. Nu upptäckte jag att han även blivit kyrkopolitiskt aktiv, googlade hans namn och inser att han som slagit och våldtagit sin gravida sambo, som tittar på extremt våldsam porr, numera har MYCKET hög position på stiftsnivå och har även engagemang i Kyrkomötet. Jag har vid det här laget tappat förtroendet för politiker.

Han var kyrkvärd och förtroendevald i församlingen där jag var anställd. Det började med att han var väldigt närgången. Han ställde sig alltid efter mig vid nattvardsgången och stod obehagligt nära. Han sökte kontakt hela tiden. Jag kom att begrava en av hans föräldrar.

Sen en dag när jag var hemma med datorn i knät så fick jag ett meddelande på Facebook, på messenger, med obehagligt sexuellt innehåll. När jag förstod vad han gjort, ringde jag direkt upp min kyrkoherde och berättade. Kyrkoherde påstod att han ringt upp mannen men att han inte svarade. Sen gjorde kyrkoherden inget mer. Kyrkvärden fick fortsätta som förut. De manliga prästerna fortsatte samarbeta med honom. Ingen uppföljning och inget agerande. Jag fick klara mig på egen hand.

Jag har tappat räkningen på alla gånger som händer från manliga förtroendevalda vandrat nedåt längs ryggen på mig och tryckt till lite extra. När jag protesterat så har jag blivit kallad kylig och fått höra ”Men tycker du inte om att kramas – det trodde jag man gjorde när man är *mitt yrke*” När jag påpekat händelserna för närmaste chefer så har jag viftats bort – ”Han gör så, det är inget att bry sig om” En chef rådde mig att lägga vänster hand över magen när jag mötte den förtroendevalde mannen och bara kramas med högerarmen ”Då kommer han inte så nära när han kramar dig”