Hindra dem inte!

Är på fortbildning i Malmö, närmare bestämt på nya Malmömässan. Många kollegers ansikten är kära återseende! ”Hindra dem inte” är temat. En konferens om kyrkans närvaro och relevans i barns och ungas liv. Seminarier i dagarna två om allt från barnkonsekvensanalys, godly play, kognitionspsykologi, om barn och livets frågor till gummibibeln. Viktigt och spännande! Mer om detta kommer i senare blogginlägg. Ikväll väntas det afterwork och sen en natt på triangeln scandichotels. Hej Malmö, min kära födelsestad.

Helgens bravader

imageimage

Fredagen började med ett besök hos frisören, ett mycket välbehövligt sådant. Det är så härligt när man sitter där och blir omhändertagen och bara väntar på att man ska gå ut mycket finare än vad man kände sig när man gick in.

Samtidigt, under ett skynke över kroppen där endast ett huvud sticker fram med en och annan foliebit i håret känner man sig sådär snygg… och när man sitter där och känner sig ”fast” i stolen och mindre attraktiv, ska man prata med frisören om ditt och datt oavsett vad man har för typ av dag. Hur mycket kan man berätta egentligen, hur privat eller personlig kan man vara? Har varit med om gånger då det känts som att frisörens hela liv legat i mina händer, eller tvärtom. Ett besök hos frisören för att klippa och färga håret brukar ta ca 2,5 h, under den stunden hinner ett och annat ord bytas. Men vem bryr sig hur ofta en frisör byter sängkläder, eller hur de firar sitt fredagsmys hemma? Som tur var slapp jag denna typ av samtalsämne på detta ställe. Vi pratade mer om meningen med livet… kanske i stil med Henning Mankells och KG Hammars samtal om detsamma under litteraturfestivalen i Sigtuna som precis ägt rum. Om samtalen var lika beror iofs på om KG och Mankell också pratade om: Ungdomstidens glada dar, hårpuder, skvallertidningar, dieter, smink och sidenörngott (som tydligen är bra för att det är mindre slitsamt för håret.) Men som om om dessa ämnen vore nog… även denna hårfrisörska som nu hade mig 2,5 h i stolen framför sig fick höra om Jesus…! ;)

På kvällen åt vi god middag hemma hos mina kära svärföräldrar som bara bor runt knuten och hade fredagsmys :P

Nästa dag åkte vi hem till min lilla mamma i Trelleborg som fyllde år. Vi njöt av solen och gjorde en liten utflykt till en liten fiskeby, Skårehamn där vi promenerade till Skansarna och gick längs med stranden och badade lite. Sedan grillade vi och njöt av en härlig sensommarkväll.

Tänk vad familj, oavsett konstellation är viktig! Tack Gud för den.

Nästa dag var söndag. I prästens liv betyder det inte ”vilodag.” Högmässan i Ivetofta kyrka hade jag tillsammans med Pia Wiktors, jag predikade om medmänniskan då det var diakonins dag. Sedan var det dop med två barn. Det var första gången jag döpte två barn samtidigt, det var dubbel lycka men kanske också dubbel nervositet. Efter dopet roade jag och Alexander oss med att kasta macka i Ivösjön. Det är så skönt att göra något helt meningslöst efter det att man gjort något meningsfullt. Innan sista gudstjänsten för dagen som var kl 18.00 i Gualövs kyrka satt vi vid askgravlunden på kyrkogården och lyssnade på vattnet som porlade över en sten och tittade på småfåglarna som badade där. Efter två gudstjänster och ett dop unnade vi oss lite ostbricka och vin för att sedan somna på soffan framför tv:n. Tur att tv4 play finns…

Jag lutar åt Gud

imageimage

Igår var Thomas Sjödin i Ivetofta kyrka. Han är författare och pastor och verksam i Göteborg.

En mycket inspirerande kväll med hoppfulla ord.

Hur tar man sig tillbaka till livet när livet har rämnat? Thomas Sjödin har skrivit boken ”Jag lutar år Gud” (2010) och att luta är just vad man bör göra. Man inte bara bör luta, utan vi gör det också. Även jordaxeln lutar, hade den inte gjort det hade vi inte kunnat njuta av våra årstider… Det är alltså att föredra en viss lutning. Inte bra att vara helt ”straight” alltså… ;)

Jag lutar åt Gud! Ja, det gör jag. Det vill jag alltid göra.

När livet känns förjävligt, (finns inga omskrivningar på denna känsla) måste vi få uttrycka det. Detta orkar jag inte bära… bär det då inte heller! Jag tror att vi på många sätt kan öva upp tilliten till Gud, att lägga allt i Guds händer. Luta dig mot Gud. Våga släpp taget för att falla och bli emottagen. Du blir emottagen! Det slutar inte i fritt fall… Det var några rader från en psalmvers som Thomas ständigt återkom till, de var: ”Kom, himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du inte lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån?” – Einar Billing. Ps 272

Underbart och härligt på samma gång!

Att hösten börjar närma sig går inte att undgå…

Barnen fyller åter upp tomma skolgårdar, doften av grillat som följer med vinden börjar tunna ut, människor vid badplatser blir allt färre, sommarfilmerna byts ut mot nya serier för säsongen och semestrarna börjar lida mot sitt slut.

Men än visar väderrapporten sol och värme på kartan och de varma vindarna från södra Europa sägs vandra uppåt och ge oss skandinaver de sista D vitaminer vi behöver för att överleva vintern.

De senaste två veckorna har jag ägnat mig åt att sälja min lägenhet i Lund vilket nu är avklarat, och tagit hand om diverse praktiska ting som tiden annars inte riktigt räcker till. Några dagar vigdes dock helt och hållet till att bara njuta. Detta gjorde jag för första gången i mitt liv på Öland. Det var ingen besvikelse kan jag säga. Jag och min sambo Alexander lånade hans mormor och morfars lilla husvagn och for till Öland för att där träffa våra goda vänner och kollegier Michael och Elisabeth Ivarsson. Där sov vi skönt i gäststugan på deras tomt, så husvagnen stod tom på uppfarten till huset.(!) Två mycket fina dagar fick vi tillsammans med bad, god mat, utflykter och många härliga samtal och skratt. Underbart och härligt på samma gång, vilket också var vårt mantra vi ständigt upprepade efter att något faktiskt hade varit underbart och härligt på samma gång.

När vi sedan började att styra vår kosa hemåt gjorde vi ett besök på Kosta Boda outlet. Det gjorde vi inte förgäves kan jag säga… nu har vi glas som ett helt glasrike därhemma.

De två sista nätterna var vi ju tvungna att använda husvagnen, annars vågade vi oss inte hem. Jag tyckte det var mysigare att sova vid en insjö i djupaste Småland än att ligga vid en camping (som alla andra). Alexander menade på att jag nog inte fattat själva grejen med att campa. Men en insjö blev det, för vad ska man med el till? Njöt det gjorde jag i alla fall. Nu fick jag mina tidiga/sena morgon/kvälls dopp som jag älskar. Dessa dopp (som också skulle kunna vara en reklam för tvålen Dove då detta även fick bli vår dusch) var precis den avkoppling jag behövde. Vid gryning och skymning i denna insjö, i spegelblankt vatten avnjöts dessa dopp naturligtvis a la naturelle, allt för att den absoluta magiska känslan skulle infinna sig. Dessa stunder är stunder som definitivt kan uttalas underbart och härligt på samma gång. Sen att jag blev kallad Ronja rövardotter är bara trevligt. Alexander: – Det är bara du och Ronja som tycker om att simma naken tillsammans med alla näckrosor som slingrar sig runt om dig.

Men när natten kom hade det varit rätt så skönt med lite värme i husvagnen… Att ligga på en camping där el hade kunnat kopplas in hade kanske inte varit så tokigt trots allt. Men det skulle jag naturligtvis aldrig erkänna. Lite kyla och fukt har väl ingen dött av. Eller?

Fortsätt att njut av sensommaren kära vänner!

imageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage Efter Kosta Boda hade vi ju ingen ström, alltså kunde vi inte ladda våra telefoner, alltså bidde det inga fler bilder. Kanske tur det. :)

 

 

Ps.

Om du har lite tid över, eller om du missade att gå i kyrkan i söndags kan du läsa min predikan här.

Söndagens evangelietext: Lukasevangeliet 12:42-48

42Herren svarade: ”Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid.  43Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall.  44Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger.  45Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full,  46då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa.  47Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp.  48Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.

Predikan nionde söndagen efter trefaldighet 2 årg. Gualövs kyrka 130728, Bernice Magnusson

Nu är det bärtider och jag har hela frysen full med blåbär, närmare bestämt 10 liter.Två timmar ägnade jag mig åt dessa härom kvällen.

De skulle sköljas, rensas och förpackas. Det var två timmar jag egentligen tänkt att skriva färdigt söndagens predikan på med temat ”Goda förvaltare.”

Hopsnickrandet av denna predikan gick ovanligt trögt. Jesus är väldigt bestämd och en smula moralisk i dagens evangelietext.

Man kan väl säga att den handlar om att göra rätt för sig. Om man inte gör rätt för sig, utan istället struntar i att förvalta det man har ansvar att förvalta över, kommer man av sin Herre bli nedhuggen och dela lott med de trolösa. Om man vet vad ens Herre vill men ändå inte lever efter det skall man piskas med många rapp.

Det är hårda ord. Men vad Jesus vill åt är rättvisa. Han vill upprätta de svaga och utsatta. Jesus vill inte att någon ska leva på någon annans bekostnad.

Vi ska vara tjänare, men inte vilka tjänare som helst. Vi ska vara beredda. Några verser innan dagens evangelietext står det: ”Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra dem från att bryta sig in i huset. Var beredda också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer människosonen.”

Vi kan alltså inte leva efter Guds vilja när det passar oss bäst. Jesus vandrar alltid vid vår sida, han ser hur vi lever och vet vad vi känner och tänker. Vi kan inte möta upp Jesus på avtalad tid längs med vägen vid någon mötesplats med skylten M. Jesus sitter redan i bilen. Jesus är alltså alltid med dig, när du minst anar det eller när du inte tycks känna det alls. Att Jesus alltid är med är något gott, inte för att skrämma eller avskräcka, eller för att döma. Att Jesus är med oss innebär att han också känner våra gränser, Jesus vet våra styrkor och våra svagheter, Jesus vet att det ibland blir fel, men dömer oss inte för det. Jesus säger i slutet av evangelietexten: ”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” Det krävs alltså inte mer av oss än vi klarar av. Men att vi gör vårt bästa för att vara trogna förvaltare, det önskar Jesus av oss.

Detta både genom att förvalta, (alltså ta hand om) oss själva, med de gåvor vi fått och genom att förvalta varandra samt våra nära och kära. Men också vår nästa, den broder eller syster som vi inte ännu känner. Därför kommer jag nu osökt in på mina blåbär igen…

Det slog mig när jag skulle köpa en hink med 10 liter blåbär från en okänd bonde, att jag inte viste vem som plockat dem, under vilka förhållanden de levde, eller hur deras arbetsmiljö såg ut mm. Så jag bestämde mig för att hur lockande det än var med 10 liter färska blåbär så skulle jag inte köpa dessa förrän jag visste mer om hur de hamnat i spannen.

Efter lite efterforskning fann jag att det var ok att köpa bären.

Då slog mig också där i köket att även om min predikan inte var klar hade jag de senaste dagarna levt lite som i evangelietexten.

Detta genom att >Jag< liksom ni, är en av alla människor på jorden som är Guds tjänare. Jag har ett ansvar.

Jag blev lockad att köpa stora mängder bär, men innan jag hann göra detta slog mitt samvete på och jag fick ta risken att låta som fröken duktig och fråga dem som också köpt av dessa bär, vart dem kom ifrån och hur dessa människor hade det som plockat dem. Så utifrån denna till synes hård text är summan av kardemumman ändå att Jesus vill att jag ska ta det ansvar som jag förmår, av vad jag fått och vad som anförtrotts mig, så bidrar jag till att förvalta vår skapelse.

Nu till något mer lättuggat … som en bärpaj.

Om du liksom jag har en drös med blåbär eller andra bär hemma, förvalta då dem i en god och lättbakad paj.

Jag har receptet om du har råvarorna. ”Jesu Goda Förvaltares Blåbärspaj” heter den.

Så innan ni går hem idag, ta ett recept. Och när ni äter av denna paj ska ni tänka på hur väl ni förvaltat bären, och hur viktigt det är att vara en god förvaltare över allt och alla levande. Din nästa är din syster eller bror, döm inte honom eller henne för något. Det har vi inte befogenhet att göra. Var istället varandras tjänare. Att förvalta jorden är ett uppdrag som blir mer och mer angeläget. En god förvaltare börjar inte imorgon, utan idag. Så bjud en granne eller någon du inte brukar prata med så ofta eller någon som står dig nära på denna kaka.

Jesus vill att vi ska förvalta våra relationer till varandra och göra vad vi kan och förmår för att människor, djur och natur ska må bra.

Men glöm nu inte att stoppa lite blåbär i munnen på dig själv också. För att du mår bra, är viktigt.

Just du är värdefull och älskad av Gud.

 

Jesu Goda Förvaltares  Blåbärspaj

Till degen:

3 dl vetemjöl

¼ tsk bakpulver

1dl socker

100g margarin eller smör.

1 medelstort ägg

 

Fyllning:

5dl blåbär (eller andra bär)

1tsk vaniljsocker

½ dl socker

1 msk potatismjöl

 

Att sikta över:

Ca 2 msk florsocker

Mät upp vetemjöl, bakpulver och vanligt socker i en bunke. Skiva margarinet eller smöret och lägg det i mjölhögen. Nyp ihop det hela med fingertopparna. Tillsätt ägget sist och arbeta ihop till en deg. Knåda eventuellt degen med några få tag på köksbänken också.

Lägg undan ca en tredjedel av degen så länge. Platta ut den stora degbiten till en sammanhängande botten och lägg den i en pajform ca 22 cm i diameter.

Tryck ut degen ordentligt i formen. Lägg blåbären ovanpå och strö över en blandning av vaniljsocker, socker och potatismjöl. Rulla resten av degen i smala

remsor, och fläta dem som ett enkelt galler ovanpå pajen. Platta ut det färdiga deggallret lite med handen. Grädda kakan i 175 grader i ca 40 min. Låt den kallna helt. Sikta över forsockret.

Min första semester som präst.

Idag börjar min första semester som präst. Två veckor ska jag ha. Blir skönt, för jag börjar bli trött…

Var längesedan jag hade semester, det var ungefär… hmmm… aldrig. Eftersom sommarlov på mellanstadiet inte räknas. Kanske detta inte heller kan räknas som semester eftersom det (bara) är två veckor. Detta då jag endast tjänstgör i denna församling under ett år som pastorsadjunkt. Men jag tänker kalla det för semester ändå. Och njuuta! Tror dock att man ska försöka leva ungefär på samma sätt på semestern som de övriga veckorna av året. Då menar jag att inte att man ska göra semestern tråkig och alldaglig – tvärtom. Jag tror att vi behöver lära oss att varva ner i vardagen, njuta av stunderna som ges och unna oss att leva gott. Då menar jag inte att leva gott i den mening som kostar pengar eller som tenderar att bli ohälsosamt. Jag menar att man inte bör skjuta upp saker och leva i obalans, så att det blir stora glapp mellan semester och vardag. Balans på lyx och vardag bör finnas alla veckor om året tror jag. Samt att man alla veckor om året bör hitta tid för varandra. Relationer kan inte matas med näring 5 veckor på sommaren för att sen förväntas överleva hela hösten och vintern.

Här ser ni två bilder på mig från den tid jag arbetade som kassörska på City Gross. Den andra ego bilden tog jag idag. Två olika världar. Men samma Bernice i dem. Kan absolut sakna tiden i kassan. Många spännande möten med kunder jag aldrig kommer att glömma, och fina arbetskamrater jag ofta tänker på. Det jag inte saknar är ömma axlar och ryggvärk. Kan ibland känna hur förslitningsskadan i ryggen gör sig påmind. Saknar inte heller stressen eller de kunder som trodde man var en rörlig omänsklig tillhörande del till datorn, eller de som trodde att ”fyra påsar” var ett annat ord för ”hej”. Men de fick snart lära sig att säga ”hej” om jag så skulle säga ”hej” lika många gånger som antalet påsar de köpte… Dock väger de positiva minnena definitivt över!imageimageimage

Fortsätt att kika in på bloggen under dessa två veckor.

Kanske dyker det upp ett inlägg skrivet från en husvagn, eller från en stuga på Öland i goda vänners lag…

Samtal inför den stora dagen…

Idag har min arbetsdag bland annat innehållit ett vigselsamtal samt ett dopsamtal.

I ett vigselsamtal brukar prästen prata om hur hela akten ska/kan gå till och visa och prata om olika förslag på bibeltexter, böner, psalmer mm som ska/kan finnas med vid vigseln. Detta tar en stund med det är så roligt att få paret att själva involvera sig i ceremonin och vara med och välja vad som ska finnas med eller inte finnas med. Liturgin väcker frågor och det blir en naturlig ingång till att prata om kärleken mellan två människor och hur Gud är med och välsignar den.

Tacka vet jag youtube på mobilen… Hur gjorde präster förr, när man ville höra hur en psalm gick? Kanske därför det känns som att endast ett 10 tal psalmer användes (de som nu kallas för ”traditionella”) av fler än 1000 psalmer.

Tänk så spännande ett vigselsamtal kan vara. Höra om hur två människor har mötts och hur deras väg tillsammans sett ut. När dem är starka tillsammans respektive svaga och vad anser de är viktiga bitar att ha med sig in i ett äktenskap? Vad är det att leva i tvåsamhet och på vilket sätt vill de eller kan Gud vara med i deras äktenskap? Vilka är den andres egenskaper som gjort att de valt att leva ett liv tillsammans?

Gud, se i nåd till dessa två.

 

Kika in på hemnet.

Sankt Månsgatan 7E

Ska du plugga i Lund? Eller bara flytta dit för att det helt enkelt är en stad med så mycket charm. Njut av en promenad i stadsparken eller lundagård. Strosa i den botaniska trädgården och drick ditt eftermiddagskaffe på ett av stadens alla caféer. Shoppa på Nova Lund eller inne i stan där ett myller av människor sitter och solar sig på torg och alla bänkar. Svalka dig i domkyrkan och tänd ett ljus eller var med på en andakt. Upplev stadens kultur och kulturarv längs med varenda kullerstensgata .

Välkommen till lund! Där pulsen aldrig dör, om än lite på sommaren kanske.

2 Magasin

image

… Den ena något mer helig än den andra. Den andra något mer färskvara än den ena. Det ska dock erkännas att sedan magasin nr 1 på bilden trillat ner i brevinkastet har jag väntat på att få sjunka ner i soffan med den.

Magasin nr 2 har jag just nu en liten rolig historia om:

En man i 80 års åldern berättade för mig hur hans konfirmandpräst hade omkommit i en olycka i samband med att han skulle få sin konfirmandbibel. Vilket ju naturligtvis var mycket tragiskt, men innebar också att han aldrig fick någon konfirmandbibel. Då tänkte jag… ”Det ska jag ordna…” :D Så jag hörde mig lite försiktigt för i församlingen om det fanns någon bibel jag kunde ta och ge bort. Det fanns det! (Inte den på bilden i magasinform, utan en något mer traditionsenlig med pärm)  Så jag skrev i den för glatta livet. Konfirmandbibel, vem den tillhör och ett sedvanligt bibelord att skicka med på vägen till konfirmanden mm. Jag var så glad och skyndade mig för att överlämna denna. Och han blev riktigt glad.

Så om ni har en massa biblar liggandes, – ge då bort dem. Kanske finns det fler  präster som dött eller försvunnit spårlöst strax innan konfirmandbibelutdelande…

Varning för frikyrklighet! ;) Men skicka vidare det heliga ordet. Håll inte på det själva!