Söndagen den fjärde advent handlade om Jesu moder Maria. Och är det någon som kan lära oss hur det är att vänta på Jesus så är det hon. Hon lär oss också att känna tillit till Gud, att lyssna till Guds ord: Var inte rädd. Sist men inte minst lär hon oss konsten att tro på sig själv.

Sist jag skrev nämnde jag att jag skulle på semester. Tänk vad lite sol, bad och upplevelser kan göra för en frusen kropp och själ. Det var härligt! Men också en tankeställare över hur bra dem flesta av oss i Sverige har det. I Kap Verde, Afrika, är det fattigt. Vänliga människor men i slitna skor var glada om de fick mat på bordet och om barnen kunde gå i skolan. Kyrkorna stod tätt och gästvänligheten var påtaglig.

Vi har spelat julspel i församlingen för försteklassare. Vad roligt det var! Barnen har en förmåga att leva sig in i vad som sker och man nästan ser hur de färdas två tusen år tillbaka i tiden. Jesus barnet var ett barn som annars är med i kyrkans barnverksamheter. En skådespelartalang av hög kaliber trots sina ringa två levnadsår. Vilket privilegium det är att få göra detta i sin tjänst och vilka fantastiska kolleger jag har som gör detta med hela sitt hjärta.  

Nu är det julafton. Väntans tider är över och snart ska jag hålla i midnattsmässan i Annelövs kyrka.

”Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget”. Det fanns inte plats för dem… Lyfter vi blicken ut i vårt land, vet vi att det finns många män, kvinnor och barn som det just inte finns plats för. Som kanske sover och äter på gatan. Så låt oss öppna våra hjärtan och lämna plats för människor runt omkring oss. Gud föds in i vårt liv, bokstavligt talat. 

Gud finns där mitt i vår vardag hur den än ser ut. Han föddes i utsatthet och kommer till oss i vår utsatthet. Följer oss på vandringen genom livet, i all vår utsatthet och nöd. Men vi är inte längre ensamma. Han följer oss genom allt, i den trasiga relationen som ingen julklapp i världen kan ersätta den längtan om att den ska bli hel igen. I sjukdom och oro. Eller bara i julstressen och vårt jagande efter det perfekta livet som vi aldrig kommer finna.

På vandringen genom livet är vi inte ensamma.

Har du stressat inför julen? Haft tusen ”måsten”?

Att bara vara… Ibland rusar vi bort från livet. Somliga tycks verka tycka att det är ”finare” att aktivera sig hela tiden än att just ”bara” vara. Vad är man rädd för? Sina tankar och funderingar? De djupa samtalen med sina nära och kära? Det är så mycket man ska hinna med. Det är så mycket som engagerar oss eller bör engagera oss. Vi ska få livspusslet att gå ihop, vi ska vara drivande och hinna med allt på jobbet och vara trevliga mot alla och heja på grannarna. Vi ska stöpa ljus och pyssla inför julen. Putsa fönsterna, tacka ja till allas glöggmingel fester och gärna ha en eller två själv. Vi ska vara kärleksfulla när vi kommer hem och helst vilja umgås med fler än familjen, och dessutom få tid till sig själv. Hinna träna, laga riktig mat och komma på nya och inspirerande recept och kanske gå någonslags kurs eller bli medlem i någon förening.

Suck! Unna dig nu istället att krypa upp i soffan, läs en bok eller gör inte det. Men fundera på vad Du vill och inte vill. Vem är Du, vem vill Du vara och vem säger andra att du är och bör vara? Och glöm inte att Jesus Kristus, som föddes i en krubba och som dog på ett kors inte är långt borta från någon enda av oss. 

Årets bästa låt enligt mig heter ”Try.” Läs texten om du inte snappat upp den på radion än.

 ”Try”
Put your make up on
Get your nails done
Curl your hair
Run the extra mile
Keep it slim
So they like you. Do they like you?

Get your sexy on
Don’t be shy, girl
Take it off
This is what you want, to belong
So they like you. Do you like you?

You don’t have to try so hard
You don’t have to give it all away
You just have to get up, get up, get up, get up
You don’t have to change a single thing

You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try
You don’t have to try

Get your shopping on,
At the mall,
Max your credit cards
You don’t have to choose,
Buy it all
So they like you. Do they like you?

Wait a second,
Why should you care, what they think of you
When you’re all alone, by yourself
Do you like you? Do you like you?

You don’t have to try so hard
You don’t have to give it all away
You just have to get up, get up, get up, get up
You don’t have to change a single thing

You don’t have to try so hard
You don’t have to bend until you break
You just have to get up, get up, get up, get up
You don’t have to change a single thing

You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try

You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try
You don’t have to try

You don’t have to try so hard
You don’t have to give it all away
You just have to get up, get up, get up, get up
You don’t have to change a single thing

You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try, try, try, try
You don’t have to try
You don’t have to try

Take your make up off
Let your hair down
Take a breath
Look into the mirror, at yourself
Don’t you like you?
Cause I like you

Klockan är nu 01.53, det är alltid så att innan jag ska åka någonstans ägnar jag natten att packa och allt annat jag borde ha gjort långt innan… men framförhållning är nog egentligen något överskattat. Nu ska det bli skönt med sol och bad och att bara få vara. Kap Verde blir vår destination och viloplats en vecka fram över.

Dagens, eller gårdagens gudstjänster på första advent var härliga. Under den första gudstjänsten blev jag och Peter, min kollega välkomnade och vi överaskade med lite sång och dans till ”Sing Halleluja” med Dr. Alban… Det är något visst med första advent. Det är både lycka och lite vemod på samma gång. Jesus rider in i Jerusalem på en åsna i sin enkelhet och ringhet till oss i vår enkelhet och ringhet för att komma med räddning och försoning. Nu mitt under en tid då vi tror att allt står och faller med julljus, middagar och glöggmingel. Folket runt Jesus ropar Hosianna Davids son. – Gud kom med din hjälp. Gud kom till oss även nu med ditt milda ok. Vi behöver dig så som du behöver oss. Städa undan lite prestationskrav vet ja och gör plats för Jesus i ditt liv. Nu är det advent och vi väntar och förväntar.

Guds frid och på återseende.

Kram från mig.

Om förra inlägget handlade om att tända ljusen handlar detta mer om att släcka branden. Den brand som kan ta liv och få förödande konsekvenser. Vi har nu i arbetslaget gått en brandskyddsutbildning. Så skaffa en billig livförsäkring – brandsläckare, och glöm inte att släcka ljusen!

Har nu träffat ”min syförening” i församlingen för första gången och där kan man snacka om ett brinnande engagemang. Inför julens basarer och evenemang kunde alla ställa upp med allt och lite till. Fantastiska eldsjälar var dem allihopa, allihopa, allihopa…

Tack Gud för människor som brinner för vad de gör och uppmuntrar och stödjer sin nästa till att finna sina talanger och att se dem själv. Tack för att gemenskap och självkänsla kan växa fram ur detta. Gud hjälp dem som ännu inte hittat sin plats i livet att göra det. Hjälp dem att tro på sig själv och tillit till dig och din kärlek.

November, vad du är grå. November, du är så nära inpå. November, du omsluter med ditt mörker och kommer med tröst och lugn, så Guds levande ljus kan lysa starkt i var sargad själ. November du vill oss väl.

Mitt när det är som mörkast infaller helgen då många vallfärdar till kyrkogårdar för att tända ljus. I dödens närhet vill vi dela gemenskap med andra. Det är en gemenskap också med Gud som skänker hopp och ger tröst. Ljusens alla lågor värmer och berättar för oss att vi inte är ensamma, och att Jesus säger till oss att vi inte behöver vandra i mörkret utan har evigt liv. Jesus ord som gäller både levande och döda, om att ingen människa finns eller har funnits förgäves får ligga som en tät dimma över oss. ”Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”

Min bil styrde även denna allhelgona helg till Malmö mellersta kyrkogård för att tända tjus på minneslunden för pappa, farmor och farfar. Saknaden är fortfarande stor men sorgen har lagt sig. Som tur var kan minnena aldrig tas ifrån dig och sorgen får vara en vän som hjälper dig att läka.

 Imorgon är det b.la dubbla dopsamtal som står på agendan. Livet.

Kom just tillbaka till datorskärmen efter en kvällsfika med ungdomsgruppen… dem ville spela julmusik (Ja, det var tidigt) men nu kan jag tacka för denna mening som får avsluta detta blogginlägg: ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna – det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”

Så fräckt det var med rockmässa. Jag vet, det är inget nytt under solen men jag har inte varit med om det innan eller tjänstgjort på den typen av temamässa. Konfirmanderna pratade om att ta hand om och bära varandra. Lappar kunde fästas upp med skrivna böner på ett kors fullt med spikar. Ljus tändes till tusen och taket lyfte från trycket av musiken. Tonårsledare vittnade om sin tro och sitt tvivel och äktheten lyste igenom följt av en spontan applåd. Det var glädjefyllt och innerligt. En annan konfirmandledare hjälpte mig att läsa nattvardsbön och dela ut bröd och vin och tryggheten i vad han gjorde och känslan han visade inför det gjorde mig varm i kroppen. Det var minsann ingen slentrian röst från en präst som bara ville hem till tv:n efter att ha firat mässa 9000 gånger.  I nattvardskön doppade en man sitt bröd i vinet, hans muskulösa överarmar gjorde att t-shirten spände extra hårt över dem och ett stort kors syntes på utsidan av armen. Han såg mig i ögonen, visade upp korset och sa; – Ja, men trots tatueringen är det fösta gången i mitt liv jag tar emot nattvarden… Tiden stannade till när vi såg på varandra och båda inandades känslan av hur stort något litet kan kännas. Tack Gud.

Nu har vi varit på Island, oj vilket spännande resmål. Bara tanken på att detta karga vulkanlandskap tillhör norden är åtminstone för mig otrolig. Att länder som ligger så nära varandra kan se så olika ut. Men visst Island ligger precis söder om norra polcirkeln och trots detta läge har landet ett mildare vinterklimat än norra Sverige. Vi badade i varma källor, tog turen ”Golden circle” som tar dig till det storslagna vattenfallet Gullfoss, till Strokkurs geysir som ungefär var femte minut skjuter upp en 30 meter hög vattenpelare och till nationalparken Thingvellir, Tingvalla, med sin vackra natur, geologiska särart och politiska historia. I Thingvellir samlades det isländska alltinget, ofta kallat världens första parlament, redan år 930. Tingvalla var också platsen där mycket av filmen Bröderna Lejonhjärta, efter Astrid Lindgrens roman, spelades in.   

Livet i församlingen fortsätter och jag acklimatiserar mig mer och mer för varje dag. Det är god stämning och högt i tak. Känns gott att vara präst i denna församling. Det är en aktiv församling jag kommit till och musik och kulturarbetet är en av många verksamheter som verkligen är uppskattad och välbesökt. Det är ofta musikgudstjänster och andakt med musik i variation mm. Församlingen är också grymt bra på att anordna intressanta föredragskvällar. Förra gången var det Paulo Roberto nu sist kom Sara Lund ibland också kallad Claes Schmidt. Det var en underhållande kväll men med det viktiga ämnet normer och värderingar som styr våra liv och hindrar oss från att tänka logiskt. Vågar du reflektera över dig själv och andra utan att döma? Sara Lund pratade om livet som transvestit och hur vi blir programmerade efter den tid vi växt upp i… När blev du programmerad? Finns det Sverige kvar? Om inte kanske det är dags att göra en uppdatering! Vi spelar alla med i ett skådespel och denna teaterföreställning heter ”normen” och ”man” är regissör. Syftar på det ”man” som begränsar oss. – Man- gör inte så, – man- säger inte så,- man- klär sig inte så… Så ta makten tillbaka över ditt eget liv och sparka –man- som regissör. Du är unik och värdefull!

Konfirmanderna som vi har nu är super härliga och det är verkligen roligt och givande att få arbeta med ungdomar. Det är aldrig enformigt och man lär sig (läs in mig) ständigt nya saker om både livet och kristen tro.

Är så lyckligt lottad över att ha mycket fina medarbetare runt omkring mig. Förra söndagen blev vår nya kyrkoherde Annarella Hagenfeldt installerad som kyrkoherde.

You rock sister! <3

Imorgon är det två mässor som står på agendan. På morgonen är det mässa i Tofta kyrka och sedan är det Rockmässa på kvällen i Asmundtorpskyrka. Ska bli grymt häftigt att få medverka i den. Trevlig helg och Guds rika välsignelse till er alla.

Närvaro behöver frånvaro… (Uttryck av domkyrkokaplan Lena Sjöstrand)

Dagarna kommer, dagarna går… Att flytta tar tid, och det tar på krafterna både psykiskt och fysiskt. Men nu är jag på plats och det känns fantastiskt.  Jag har blivit emottagen med öppna armar och mycket värme. Det känns bara så rätt och riktigt. Allt är nytt utom katten, även om han var lite som förbytt när han kom hem efter nio dagars turné i Vadensjö. Det tar sin tid att hitta hem…

”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?” Luk 15:4 – Sen är det fest.

Gud vill lära känna Dig, att just Du ska komma till tro. Att just Du ska komma till Gud. Du är unik i Guds ögon, Du är inte en i mängden som det inte spelar någon roll ifall du går förlorad. Gud känner var och en av oss vid namn och älskar, befriar och förlåter oss och vill att Du ska komma hem. Men kanske behöver man springa bort ibland/gå vilse för att se hur fantastiskt det är att vara i kärleken och tryggheten och för att längta dit igen. Först då kan man vara helt närvarande i det som sker här och nu och känna tacksamhet och tillförlit inför det.

Själv har jag känt mig aningen frånvarande ett tag nu, vem är jag i min nya roll? Vad kan jag bidra med och hur anpassar jag mig till livet på landet, i nya relationer, som komminister i min nya församling utan att tappa bort mig själv?

Men efter kartonger, kartonger, kartonger, sortering (Johan tycker jag har för mycket av ALLT,) feber, njurstensanfall och traktorskörning är jag nu hemma.  När vi tappar bort oss vill Jesus alltid hjälpa oss att åter finna oss själva igen.  Och det går alltid lättare om man gör som Alice Bah Kuhnke, vår nya kultur- och demokratiminister som säger att hon har Jesus som förebild i alla val hon gör.

Tack Gud för att jag får känna mig älskad och kunna älska tillbaka. Tack för min nya arbetsplats, fina kolleger och glädjen jag får känna över att vara präst. Idag hade jag konfirmander igen och det är så sjukt kul. Dagens andakt avslutades med låten ”Born this way” av Lady Gaga. Im beautiful in my way, cause God makes no mistakes.

 Fest – Förra kyrkoherden Karin Assarsson avtackas i Häljarps församling. Önskar dig en fin tid som pensionär. Hade dock varit roligt att arbeta tsm med dig.

Livet är det som händer dig, medan du är upptagen av att planera andra saker

– JOHN LENNON –

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Året var 2012, det var vår och det var dags för TV 4 att göra reklam för årets bönder inför ”Bonde söker fru.” Av någon anledning föll jag för en av bönderna och tänkte i min iver att jag skulle skicka ett brev. Det kändes rätt på något sätt. Jag skrev så pennan glödde, pyntade med hjärtan och parfym för att till sist frankera kuvertet och lägga det på lådan… allt detta, – utom det sista. Jag la det aldrig på lådan. Jag hade då inte så långt kvar på min prästutbildning och tyckte kanske inte att det var helt rätt läge att vara med i ett sådant tv program. Brevet revs och livet fortsatte…

Denna sommar var jag på en fest hos en släkting som fyllde 30 år. Han är lantbrukare och hade stor fest för vännerna på gården. Där var också ett bekant ansikte men som jag aldrig tidigare sett irl, (i verkliga livet) och självklart var jag tvungen att ge mig till känna…

Efter det har pusselbitarna en efter en fallit på plats. Så den 21/9 har jag min sista gudstjänst i Bromölla pastorat. Det är då många jag kommer sakna som jag får tacka för denna tid och säga hej då till. Den 1 oktober börjar jag som komminister med inriktning – barn och ungdom, i Häljarps församling. Det känns väldigt spännande och roligt, nu väntar något nytt och jag ser fram emot det med stor glädje och tacksamhet.

Så kalla mig bondfru om ni vill, för nu är det livet på landet i Vadensjö som gäller för min del. Hej då Blekinge och norra Skåne. Nu är det lite mer hemåt som navigatorn ställs in på. Åtminstone känns det som att komma hem. Tack Gud och Johan för det!  

Hoppas ni följer mig här på fortsatta äventyr och i huvudet på mig. Tack för att ni finns!

I söndags fick Lunds stift, en ny biskop. Johan Tyrberg.

– Jag känner stor glädje och ödmjukhet, sa Johan Tyrberg som vigdes till biskop för Lunds stift den 24 augusti. Vignings­gudstjänsten i Uppsala domkyrka leddes av ärkebiskop Antje Jackelén i  närvaro av Svenska kyrkans biskopar och utländska gäster. http://www.svenskakyrkan.se/LUNDSSTIFT

Ditt valspråk är klockrent, ”Jordens salt.” Detta livsnödvändiga, som vi alla måste hjälpas åt att sprida så att det kan komma alla människor till gagn. Jesus i våra liv, är den bästa tänkbara mineral i våra kroppar. Sen har du rätt i att chilin inte är fel den heller, Jesus är vår styrka och kraft. Men glöm inte att socker är den krydda som framhäver alla smaker… Och jag vet i alla fall vem det är som framhäver allt det goda i mitt liv, ger det sötma och riktar uppmärksamheten på vad som är viktigt och betydelsefullt.

Grattis Johan, önskar dig Guds rika välsignelse i ditt nya uppdrag. Du har allas våra förböner och lyckoönskningar.

Ser fram emot den kommande tiden med Dig som biskop!

Efter två begravningar och en urnsättning denna dag är huvudet både fyllt av allt och tomt på allt. I bilen tillbaka till expeditionen från kyrkan kom sommarens hitlåt eller sommarplåga 2014 för ungefär tusende gången… Denna gång sjöng jag inte med för full hals som jag brukar utan kom att tänka på vad den kan handla om från ett annat perspektiv. (Kanske är jag arbetsskadad.) Men vem är min soldat om inte Jesus?

Låt mig vara din soldat, ey
Har du också tänkt sista gången och gjort samma miss om och om sen.
Har du också legat vaken hela nätter, panik, massa press, pressat tänder.
Har du också lovat dig själv att imorgon tar jag tag i mig själv.
Har du också provat deras norm – sen fattat att du inte är som dom.
Har du också satt i en bil, bara kört tills du inte har bensin.
Har du också tänkt ’om jag flyr’ kommer allt bli bra inuti.
Har du också fattat till slut att den enda som kan rädda dig är du.
Du behöver inte bära allt själv för jag har … precis som det ,. .

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!

Har du också kört huvet i väggen så hårt att det känts som du sprängt det.
Har du också svurit att aldrig ge upp det du drömt och sett fram till.
Har du också stått på ditt jobb sen känt du är värd mer än så.
Har du också stressat ihjäl dig – för en lön som knappt ger dig skäl nej.
Jag har också tappat ibland och snabbt försökt komma ikapp.
Jag har också sett när du faller och försökt bygga nytt ifrån marken.
Jag har också vart nära min gräns så jag fattar precis hur det känns.
Men jag lovar att allt kommer vända om vi lovar tro på oss själva.

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!

För dem pekar, blickar in oss, vinkar hitåt, måste bli nått.
Skapa normer, väcka sorger, bygga luftslott utav ångest.
Informerar, propagerar. Ger oss manus för att leva,
så vi blundar för det skeva men om vi vågar kan vi segla.

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!

Låt mig vara din soldat

Love / Jesus