Utan kärleken blir heligheten obarmhärtig

I mitt herdabrev framhåller jag att ingen försoningslära kan fånga det gudomliga mysterium som försoningen genom Jesus Kristus är. De olika försoningslärorna ger viktiga pusselbitar men de har också sina svagheter. Jag låter kärleken, Guds utblottelse genom att bli en av oss och kampen mellan ont och gott vara ingångar till försoningen. Jag har fått viss kritik för att inte tillräckligt ha beaktat Guds helighet och därför lovat skriva lite mer.

Beskrivningarna av försoningen ger bilder av Gud och människan som speglar varandra. Jag menar att just här finns svaghet i den så kallade objektiva försoningsläran, där Gud beskrivs både som subjekt och objekt i försoningshandlande. Denna lära ger en rättslig prägel åt försoningen som framställs som resultatet av en gudomlig domstolsprocess med Kristi offer i centrum. Den har uttryckts så: ”Gud krävde offret – Gud gav offret – Gud var offret”. Lagen dominerar istället för evangeliet. Tyngdpunkten ligger på att Gud i sin helighet inte tål synden. Människan verkar vara utan gudsrelation och spår av Gud innan Gud försonar och frälser. Men hon är ju skapad till Guds avbild med en relation till Gud från första början, med resurser att vara medskapare, med samvete och förmåga att älska.

Styrkan i den objektiva försoningsläran ligger i att den betonar Guds storhet och handlande. Gud är inte beroende av vad människan gör. Den gömmer heller inte undan det svåra i offret. Den renodlade tolkningen gör dock att bilden av människan domineras av hennes synd och bortvändhet från Gud. Bilden av Gud formas med makt, upphöjdhet och suveränitet som avgörande ingredienser. Den stämmer inte med orden i Lilla Bibeln, Joh 3:16 : ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Och i 3:17 talas om att Jesus inte har kommit för att döma världen utan för att rädda den. Det är viktigt att inte fly undan betydelsen av offret i Guds handlande till försoning. Men det är kampen mot ondskan och döden i dess olika former som i minst lika hög grad som synden bildar bakgrund för det Kristi offer som beskrivs med fler än en bild i Bibeln.

Guds kärlek och helighet hör samman. Utan kärleken blir heligheten obarmhärtig. I ett senare inlägg ska jag ta upp den s.k. subjektiva försoningsläran som tycks ha fått ny aktualitet i teologi och förkunnelse.