Hur blir det ett mänskligt möte med Gud? Hur ska jag kunna ta till mig att kristen tro svarar mot min och hela skapelsens längtan, sökande och behov? Och att Gud längtar och är närvarande innan jag själv inser det? Så mycket är väl klart att min personliga berättelse måste få speglas i den stora berättelsen om Gud, människan och skapelsen. Då kan något hända med mig som får betydelse också utanför mig själv.
En ingång är att upptäcka att vi är skapade till Guds avbild, älskade och oändligt värdefulla, med personliga resurser att älska, välja det goda före det onda, bygga, utveckla och betyda något för andra. Att vara Guds avbild inrymmer en livsresa. En annan ingång är att upptäcka att Guds Ande redan finns i luften vi andas och kan ge oss tro och livskraft.
Vid stränderna och badplatserna finns livbojar, ibland kallade frälsarkransar. När biskop Martin Lönnebo som nybliven pensionär ville ta fram ett redskap för överlevnad i tro och liv kallade han det för frälsarkransen. Inför den internationella lanseringen användes Pearls of Life, Livets pärlor. Tillsammans säger de vad saken handlar om. Frälsarkransen ger oss beståndsdelarna för ett liv med Gud. Livets pärlor ger oss möjlighet att med ord och känslor ge uttryck åt det som är våra liv. Det Gud ger svarar mot våra behov, och det vi är och bär med oss har med Gud att göra. Med Gud växer vi som människor. Frälsarkransen bär livets pärlor.
Jagpärlan och gudspärlan är de första två. Jag och Gud kopplas samman. De övriga pärlorna täcker in våra liv. Ingen del av livet göms undan, och det finns rum för det mest personliga i hemlighetspärlorna och för vår sårbarhet, smärta och sorg i nattens pärla. För att kunna leva inför Gud behövs tystnadspärlorna mellan de andra pärlorna.
Tron bär livet och livet får livsrum i tron. Jag tror det är därför som frälsarkransen – livets pärlor – används av så många personligt, i samtal och i kyrkans undervisning. Frälsarkransen med livets pärlor visar en väg till delaktighet och delande.
En kommentar
Staffanw säger
7 oktober 2013 – 06:12Några reflektioner kring din text.
Detta med radband är ju inget kristet sätt att åskådligöra tron. Radband har istället sina rötter i yogan, där det varit ett hjälpmedel att hålla räkning på mantran, det vill säga alla gudanamn som man upprepar i sina meditationer. All sorts yoga är en del av hinduismen. På 800-talet använde muslimer ett pärlband för att räkna upp Allahs 99 namn, buddhistiska munkar använde radband och ökenfäderna i Egypten och Syrien förde in det i den kristna traditionen där det främst inom katolicismen använts i böner till Maria.
Pärlorna i radbandet är också handgjorda i Indien och köps in genom rättvisehandelsbolaget Tara Projects. Den viktigaste gudomen för tibetanska buddister är gudinnan Tara.
För mig som kristen är Jesus den store Frälsaren. "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta"(Apg 4:12).
Men Jesus finns inte med på Lönnebos radband. Inte oväntat efter att hört Martin Lönnebo förklara, i Vadstena Klosterkyrka 1999 då ”Frälsarkransen” introducerades, att man nu inom den protestantiska svenska kyrkan tagit fram ett radband – något som finns i alla andra världsreligioner – och betonade vikten av att hitta ett böneband som alla kan använda, oavsett religiös tillhörighet.
”Det var därför vi valde Frälsarkransen, för Frälsaren har vi alla gemensamt” menade biskop Martin Lönnebo.
Men vi har väl inte Jesus gemensamt?
Biskop Ragnar svarar
27 april 2024 – 12:41Det vi har gemensamt är att vi är skapade till Guds avbild med personliga gåvor, med förmåga att skapa och älska, utrustade med ett samvete. Kallelsen är att bli det vi är som Guds skapelse. Vi söker Gud. Som jag ser det är frälsarkransen en metod att länka samman våra liv med Kristus och evangeliet. Och det är ju här vi har stora problem som kyrka idag. Det är en stor skillnad mot när den kyrkliga seden var stark och människor kom med kunskaper om kristen tro från hem, skola och konfirmation. Då kunde vi förkunna Kristus direkt så att säga. Idag saknas ofta resonansbotten och referensramar för den kristna tron. Många tror att kristen tro handlar om en sektor av livet istället för livet självt. Några försöker lösa det här med att förkunna en konturlös tro, vilket inte leder till att människor kommer till tro och växer i tro. Genom frälsarkransen kan vi dela tron på ett genuint sätt.
Det finns också gamla beprövade vägar att finna Gud och leva med Gud. Den nya frälsarkransen har bevisligen gjort att många kan reflektera och be över sina liv och finna hur det det Gud ger i Kristus möter deras längtan. Pärlorna är ju ingen uppräkning av gudar. Och det är en poäng att Kristus inte är en av pärlorna. Det viktiga är att vi ser att Kristus är närvaramde i alla vårt livs pärlor.