… formgivare, inredare och silversmed i Järvsö.

Hur kom du in i projektet?
Via den första arkitekten i projektet, Anna Esbjörnsson, vi känner varandra väl och hade pratat om att samarbeta länge.

Vad fick du för tankar och känslor inför uppdraget?
Ärofyllt och väldigt roligt men förstod nog inte helt omfattningen innan första platsbesöket när jag fick se hela den bevarade inventarieskatten.

Vilka utmaningar har du stött på?
De flesta har något att säga om inredning, så när det är många involverade gäller det att balansera. Det är otroligt viktigt att ta in och höra åsikter och önskemål men även viktigt att i slutändan få till en helhet.

Hur har utmaningarna lösts på ett hållbart och respektfullt sätt?
Till exempel genom inventarier som har haft stor betydelse för många. Dessa har vårdats ömt och i flera fall fått ta plats i centrum i rummet och även fått styra övrig inredning. De restaurationer som gjorts på omtyckta inventarier har gjorts med varsam hand och noggrant utvalda metoder/material.

Vilka material, metoder och verktyg har man använt?
Jag har fokuserat på naturmaterial. Både när vi har inventerat kvarvarande möbler och när en möbel ska återbrukas upp till ett ”nyskick” och behöver kompletteras på ngt vis. Detta för att vara så långsiktig som möjligt. Möbeln ska kunna åldras vackert över lång tid, vara lätt att renovera även fortsatt och inte påverka miljön/människor med främmande material. Möblerna har alla haft olika renoveringsbehov, som krävt olika metoder, men eftersom man redan från början har satsat på mycket kvalitetsmöbler så har en del bara krävt en rengöring medan andra har behövt en ny sittdyna, eller stabiliseras upp och målas om. Flera av möblerna har fått nya användningsområden som tex kapade ben på matbord för att platsa i lounge eller en ny typ av sitts på konferensstol som nu platsar i sovrum.

Hur har man tagit tillvara på material från stiftsgården och närmiljön?
Vi har inventerat kvarvarande möblemang och i det arbetet ingår även att ta reda på hur inventarierna är knutna till platsen. Finns det en stark koppling och kanske även något som besökare förknippar med platsen så får möbeln ett ännu högre värde och högre prioritet att återbrukas och placeras därefter. Ett annat exempel är bönepallarna som Fritidsbanken i Bollnäs tillverkat av gamla skidor från bla Edsbyn. Lokala och återbrukade material och förmågor.

Vilka kompetenser och hantverkare har man behövt anlita?
Vi har jobbat med lokala möbelsnickare, målare, möbeltapetserare och elektriker för att nämna några.

Vad har varit viktigt för dig i just det här uppdraget?
Att arbeta med återbruk i så hög grad har varit tidskrävande men också fantastiskt och något jag har prioriterat. Jag brinner för miljöfrågor och ser detta som ett fint referensprojekt som jag hoppas kan ge fler ringar på vattnet i branschen.

Hur tycker du att stiftsgårdens historiska och kulturella värden bevarats genom restaureringen?
Eftersom att varje gård har restaurerats utefter sitt byggår och sin historia, så har detaljerna som speglar just dessa haft hög prioritet att bevaras. Det har varit även varit mycket fokus på att det som adderats under renoveringen är tidstypiska material och färgtyper vilket jag tycker är viktigt och något som sätter känslan i slutändan.

Hur känns det nu när gården är klar?
Fantastiskt! Det här projektet har varit väldigt roligt att jobba i så det kommer jag sakna, men vi kom i mål tillsammans och det är en härlig känsla.

Om du fick göra om något, -vad skulle det vara?
Det finns många tankar och vägval kring beslut och placeringar av inventarier. Jag kan i efterhand känna att det hade varit fint att sammanfatta dessa som ett mervärde för människor som kommer att arbeta och vistas i lokalerna.

Detta innebär ett samarbete där den vida famnen omfattar än fler människor, där kyrkfolk blandas med dem som söker sig till STF:s anläggningar.

Vid invigningen betonade biskop Karin Johannesson hur mycket vi har gemensamt. Hennes gåva till STF är en pilgrimsstav och i sitt tal reflekterade hon över STF:s symbol som är tre kronor och som kan associeras till de tre konungar som besökte Jesus. Kanske var dessa de första turisterna, eller kanske de första pilgrimerna och biskop Karin påpekade att det inte alltid är så stor skillnad.

Bland de andra talarna märktes STF:s generalsekreterare Maria Ros Hjelm och hon uttryckte både glädje och förväntan inför samarbetet som hon såg som ”A match made in heaven”.

Invigningen inleddes med mässa i stiftsgårdens kapell som liksom Biskop Karin kammare som Uppsala stift även i fortsättningen kommer att ha ansvar för.

Därefter knöts bandet upp – i stället för att klippas – och Maria Ros Hjelm förklarade gården öppnad samtidigt som hon tog emot staven från biskop Karin.

Efter ytterligare tal och svängig musik bjöds på lokalproducerade snacks med tillhörande dryck. Allt i den generösa höstsolens sken. Text och foto: Mats Lagergren.

Mässa firas kl 14 på temat ”Bege er hit”. Biskop Karin leder och representanter från Svenska Kyrkans Unga och Bollnäs pastorat medverkar.

Invigningsceremonin inleds kl 15 med att Biskop Karin överlämnar till STF:s generalsekreterare Maria Ros Hjelm. Därefter följer invigningstal av STF, musik och rundvandring. STF bjuder på enklare plockmat och snacks.

Buss från Uppsala stift avgår från stiftskansliet kl 10.00 och stannar i Gävle Bro kl 11:15. Anmälan till bussfärden görs till mats.lagergren@svenskakyrkan.se. Anmäl senast den 11 september.
Bussen hem från Undersvik avgår senast kl 17:00.

Lunch serveras på gården till en kostnad om 115 kr. Beställ lunchen via undersvik@stfturist.se, kom ihåg att ange ev. specialkost. Anmäl senast den 18 september.

Om ni kommer senare under dagen finns möjlighet att köpa middag, kontakta undersvik@stfturist.se för meny och kostnad.

Gården är öppen till kl 20.00.

Alla i församlingar och pastorat hälsas välkomna!

Biskop Karins kammare är en plats för samtal på Underviks gårdshotell och vandrarhem. 

Joel Daniels, ordförande i Svenska Kyrkans Unga och biskop Karin Johannesson möts i ett samtal om kontemplation och hälsa och hur de kopplar det till Undersvik och biskop Karins kammare.

Glädjen var stor bland många att få vara tillbaka på gården. Stiftsfullmäktiges ordförande Linda Johansson har besökt gården många gånger som konfirmandledare och förtroendevald säger;

”Det är ljuvligt att få vara tillbaka här på gården och att många verkar uppskatta resultatet av det utvecklingsarbete som skett”

Gården har ännu inte öppnat för gäster så stiftsfullmäktiges ledamöter fick vara testpersoner för både boende och servering då gården ännu inte haft så många besökare. Fullmäktige fick också möjlighet att lyssna till Svenska Turistföreningens boendechef, projektledare och verksamhetsansvarig när de berättade om planerna för gården och att gårdens tidigare ledord ”Hemmet med den vida famnen” även kommer vara en del av deras budskap och vision framåt.

”Äntligen! Som vi har längtat efter att får vara tillbaka här!”

så inledde Sven-Ingvar Holmberg, ledamot i stiftsfullmäktige, när han tackade Svenska turistföreningens personal för att det goda mottagandet och lyckönskade dem i det framtida arbetet med gården. Han överlämnade också en bokplanta till personalen som ska planeras på gården.

Självklart är skidor en del av inredningen hos en Vasaloppsfantast.

Kulörerna i den gyllene ikonen på väggen går igen i val av matta, plädar och mysbelysning.

Hurra, ungdomarna är tillbaka på stiftsgården – här är årets konfirmandgrupp från Uppsala pastorat!

För dig som har undrat är svaret ja. Stämningen på stiftsgården i Undersvik är densamma efter renovering och övertagande av ny operatör, bara betydligt fräschare.

– Det känns jättebra att vara tillbaka – vi har längtat och väntat. Jag har många fina minnen från oräkneliga gårdsbesök under åren och fast det ännu inte är helt klart så är det sig likt, fast mycket finare. Personalen från STF har varit mycket tillmötesgående och jag upplever att de vill lära känna oss och våra behov, uttrycker Matilda Oldeberg, präst i Uppsala pastorat.

Det är påskaftons morgon och jag har stämt träff med Matilda och hennes ungdomsgrupp som premiärgästar stiftsgården i Undersvik med sitt konfirmationsläger. Redan i entrén syns tecken på att gården har gått från att vara ett renoveringsobjekt till en besöksanläggning, genom högen av skor som ligger drällandes på hallmattan. Jag följer de milda tonerna från musik och glada röster upp mot övervåningen där jag hittar gänget i den solvarmt upplysta Uppsalahallen. Här råder kreativ aktivitet med limstift, glitter och paljetter som förvandlar strama bokomslag till personliga konstverk.

Pysselstund med pärlor och paljetter

– Du kommer mitt i pysselstunden när konfirmanderna dekorerar sina biblar, förklarar Matilda samtidigt som hon gör tummen upp till Sigge som stolt visar upp sin alldeles egna kreation.

Atmosfären är uppslupen och hemtam. Det är svårt att tro att de flesta av ungdomarna träffades för första gången för bara två dagar sedan – stämningen känns familjär och trygg, som den gör efter flera års vänskap.

– Så här brukar det vara på våra läger. Det går ganska snabbt från ett trevande främlingskap till att lära känna varandra, genom våra gruppövningar, samtal och så bor vi ju ihop, konstaterar Matilda.

Blindbock är en bra lära-känna-övning

Ryktet säger: det bästa lägret i Sverige

Uppsala pastorats konfirmationsläger i Undersvik är en tradition som har funnits i många år. Tidigare var det stiftet som stod som arrangör, men sedan en tid tillbaka har pastoratet tagit över ansvaret. Deltagandet på lägret kan nästan sägas att det går i arv, för det är många barn till tidigare konfirmerade föräldrar som vill komma just hit – redan nu finns barn uppskriva på väntelistan tio år framåt.

De flesta av de 27 ungdomarna som deltar i årets konfirmationsläger kommer från Uppsalatrakten, men Lise Bexelius har hittat hit från Östersund.

– Jag kände ingen av de andra sedan tidigare, men mina föräldrar har hört från flera som varit i Undersvik att det ska vara Sveriges bästa läger. Eftersom jag är väldigt social så tänkte jag att jag kan växa som människa genom att åka hit, fast inför första träffen var jag så nervös att jag trodde jag skulle dö, avslöjar Lise.

Men hon ångrar inte sitt val.

– De jag delar rum med är jättegulliga. Vi lånar smink av varandra och jag ser redan fram emot våra tre sommarveckor vi ska ha tillsammans.

En av de andra tjejerna, som delar rum med Lise, bryter in i samtalet.

– Ska du skriva om oss? Då måste du berätta att vi har det jättebra. God mat, hemlagat – inte som i skolan. Och kul människor. Kvällarna är allra roligast, men vi har behövt släcka redan klockan 23. Fast ikväll får vi vara uppe ända till två, så då hinner vi lära känna varandra lite mer, säger Alvi Myrelid.

Från konfirmationsläger till ungdomsledare

En annan av tjejerna fångar min uppmärksamhet med sin klarröda tröja och nyfikna glimt i ögat. Det är sextonåriga Lisa Westin, som är med på lägret som volontärledare.

– När jag konfirmerade mig för två år sedan var vi på besök här i Undersvik, fast gården var stängd då. Vi hade i alla fall ett jättebra läger och jag bestämde mig för att jag gärna ville komma tillbaka som ungdomsledare. Nu går jag kyrkans ledarutbildning och får vara med här, berättar hon glatt.

Vilken skillnad är det att vara på lägret som ledare jämfört med deltagare?

– Då när jag själv konfirmerade mig var det bara att hänga med på allt vi gjorde, nu är det lite mer ansvar. Vi får lära oss hur det går till på ledarutbildningen. Exempelvis hur man är en god ledare, att leda lekar och hur man ska hantera olika situationer.

I Undersvik kyrka, som ligger alldeles intill stiftsgården, är det fint att samlas

Teateruppvisning nästa

Det är så himla trevligt att ta del av alla samtal att jag inte har märkt att rummet har fyllts på med fler ungdomar, som pysslat i rummet intill. Precis när jag tänker fånga in en av de elva killdeltagarna för att höra hur han upplever lägret, hojtas det till samling inför nästa uppdrag.

– Nu ska ni få göra teater av en bibeltext, som en sorts predikan. Ni kommer att få tolka tre olika handlingar utifrån Jesu tid och modern tid. Efter lunch är det teateruppvisning utomhus, nere vid stranden. Ni kan låna utklädningskläder om ni vill och det är bara att säga till någon av oss ledare om ni vill ha hjälp, instruerar Matilda.

Åh, det hade man ju velat se – teateruppvisning… Men min tid som en ”fluga på väggen” för att spana in stiftsgårdens premiärläger har runnit ut. Med mig ut genom dörren slinker en härlig doft från köket där lunchen snart ska serveras av Ingrid, gårdens nygamla värdinna sedan tjugo-nånting år.

En mycket bra spaning, tänker jag när jag motvilligt lämnar den uppgraderade gården och den kristna gemenskapen bakom mig. Jag konstaterar i alla fall nöjt att stiftsgården i Undersvik 2.0 fortfarande är hemmet med den vida famnen.

Alla bilder tagna av Alex, Lilla produktionsbolaget

På bilden från vänster: Sofie Wadström (receptionschef), Ingrid Olofsson (gårdsvärd), Charlotta Netsman (platschef)