De stöttar varandra i kampen mot hiv

De kämpar mot stigmatiseringen i samhället. Stigamatiseringen får människor att skämmas, inte våga testa sig eller erkänna för sin partner att de är sjuka. Den utesluter drabbade ur samhället och får människor att tappa all sin värdighet och möjlighet till tillfrisknande.


Det finns fortfarande bybor som pratar illa om oss, men vi har fått självförtroende och kan stå för de vi är och det vi har åstadkommit, säger Rose (vit t-shirt, blå kjol). Foto: Ewa Almqvist/Ikon

Dramagruppen Latwo te’lin,g som betyder ”leva positivt”, är en del av projektet ”Hope alive” och består av tjugofem kvinnor och fem män som alla lever med hiv. De arbetar för att uppmuntra hiv-positiva att agera, och sprider information för att hjälpa andra att undvika att drabbas.
Deras arbetsmetod är dramat – som de spelar upp i olika sammanhang, antingen vid sammankomster eller via radio. Ibland träffar de byaråd för att informera om konsekvenserna av hiv.
För att försörja sig bedriver de jord- bruk tillsammans i liten skala inom gruppen, men de flesta är flyktingar som kommit efter inbördeskriget och äger ingen mark här alls.

Resultat i kampen mot stigmatisering och utanförskap
Efter två års verksamhet har 125 personer gått ut öppet med att de är hiv-positiva. Mammor med hiv får numera föda sina barn på den lokala kliniken, och andelen smittade barn har minskat betydligt.

Stigmatiseringen har minskat sedan projektet ”Hope alive” startade. Ett annat resultat är att färre barn föds med viruset, nu föds de fria!

-Det finns fortfarande bybor som pratar illa om oss, men vi har fått självförtroende och kan stå för de vi är och det vi har åstadkommit, säger Rose (vit t-shirt, blå kjol).
Men det finns fortfarande mycket kvar att arbeta med, konstaterar hon.
-Vi ser att vissa personer, de flesta män, lever ansvars- löst, de dricker för mycket eller missar Som grupp arbetar vi för att smittade ska ta ansvar och inte sprida sjukdomen vidare. Du kan behöva ändra livsstil, men alla vill inte inse det.
Johana (grönt halsband) förklarar varför det är så stark dominans av kvinnor i gruppen.
-Smittan spreds snabbt förut, och de flesta kvinnorna här är änkor. Männen har dött, så kvinnorna får ta hand om varandra och barnen. Männen dör för att de inte vill erkänna sin sjukdom. De söker inte behandling, och super i stället för att försöka göra något åt situationen. Kvinnorna är mer konstruktiva, vi söker hjälp och tar våra mediciner som vi ska och vi stöttar varandra.

Stöttningen handlar bland annat om att hjälpa varandra ekonomiskt med organiserat sparande, och gemensamma odlingar i mindre skala för eget bruk och viss försäljning. Svenska kyrkans internationella arbete stödjer kvinnornas kamp och projektet ”Hope alive”.

Läs mer och stöd projektet här.

Tillsammans blir vi starka.
Ewa Almqvist, pressekreterare Svenska kyrkans internationella arbete

Foto: Magnus Aronson /Ikon
Foto: Magnus Aronson /Ikon

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *