Kyrka i korrumperat samhälle


I ett land genomsyrat av våld, korruption, droghandel, politiska skandaler, gigantiska orättvisor och med en instabil och svag stat, vad innebär det då att vara kyrka i en sådan kontext och som en del av det civila samhället? Katolska kyrkan är som i de flesta katolska länder dominerande och är landets majoritetskyrka och den kyrka som tydligast står på de fattigas sida även om den bilden inte är helt entydig i alla sociala frågor. Kyrkans sociala engagemang blev särskilt tydligt under inbördeskriget under sent 1900-tal när många präster dödades.

De evangelikala och pentakostala kyrkorna (både av klassiskt snitt och de mer framgångsteologiskt präglade) är numera en verklig maktfaktor som också fungerar som stöd för den politiskt konservativa makteliten. Betoningen ligger på den individuella frälsningen, och Guds välsignelse över de som tror, men någon kamp för social rättvisa är knappast utmärkande. Det finns ibland en samsyn i vissa privatmoraliska och familjefrågor mellan konservativa katolska företrädare och evangelikala/pentakostala kyrkor.

De klassiskt protestantiska evangeliska kyrkornas med ekumenisk inriktning, som till exempel de anglikanska, presbyterianska och lutherska kyrkorna, verkar i flera fall för de fattiga, men sammantaget är deras politiska röst svag. Men röster finns som uttrycker behov av mer av ekumeniskt samarbete, arbete med förändring av sociala strukturer och dialog med näringslivet. Att de lever i en mycket annorlunda verklighet än i Sverige märks inte minst av att i det ekumeniska rådet i Guatemala City ingår också mayafolkets andliga ledare.

Sammantaget kan sägas att landet till 90% består av kristna och förtroendet bland befolkningen är stort. Den lutherska kyrkan är uppdelad i fem olika kyrkor. En av dessa är med i LVF och leds av den dynamiske pastorn José Pillard och som behöver vår kyrkas fortsatta stöd, inte minst med tanke på den hotbild som finns mot honom. Han har på ett tydligt sätt tagit ställning för ursprungsbefolkningens rättigheter och till och med sin egen kropp skyddat hottade vattenområden.

Katedralen reser sig mitt i staden vid stora Plaza de la Constitution. Idag när vi besöker katedralen minns man ledaren för sanningskommissionen, Biskop Joan José Gerardi som dödades den 26 april 1998, bara någon dag efter offentliggörandet av rapporten. Överhuvud taget blir man tagen av den atmosfär som präglar detta rum. Närhelst man kommer in i katedralen möts man av bedjande människor, och emellanåt mässa.

 

På torget utanför, på Plaza de la Constitution, finns ett skakande informellt upprättat minnesmärke. Den 8 mars i år innebrändes 41 flickor vid ett av de statliga barnhemmen som innebos av 600 barn. Barnen låses inne på kvällen och hade ingen möjlighet att ta sig ut när branden utbröt. Denna förfärande händelse har satt fokus på den undermåliga omsorg om de mest utsatta som statens ska stå för. Inte heller efter branden har staten tagit sitt ansvar för barnen.

Slutligen-större delen av befolkningen är mayaindianer, cirka 50-60 %.  De har en tro, cosmovision, där vördnaden för Moder Jord leder till konflikt med gruvbolag och vattenkraftverk. Respekten för det som förfäderna förvaltat ska enligt mayafolket förvaltas till kommande generationer och skötas med omsorg och vördnad. I realiteten är de flesta maya katoliker och ser inget problem att förena mayatro med kristen tro.

Hans-Erik Nordin, biskop emeritus

I slutet av april reste representanter för Svenska kyrkan, Diakonia, Kristna fredsrörelsen, We Effect och Individuell människohjälp (IM) till Guatemala för att möta partnerorganisationer inom det civila samhället och representanter för den guatemalanska staten.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *