Anders Johansson predikar över julevangeliet Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

David Silverkors förkunnar kring Matteus 11:2-11 om Johannes döparens undran i fängelset.

2Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 3för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” 4Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

7När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.

I dagens predikan berättar David Silverkors om munken Telemachus och gladiatorerna och utgår från evangelietexten hämtad ur Matteus 13:31-34.

Första advent 29/11 2015 Ett nådens år 

Matteusevangeliet 21:1-9

Det kan vara frestande att se på världsläget, med elände, miljöförstöring, våld och förtryck, och känna hopplöshet inför mörkret. Det är en tuff tid. Men det här är inte platsen där vi möter hopplöshet. Nu är dagen när vi förbereder för Herrens ankomst, när vi gläder oss åt hoppet och åt att Gud verkligen kommer till mänskligheten.

Genom århundraden, årtusenden, har människor väntat en frälsare, en Messias. Profetorden har kommit till folket, ord som talar om en befriare, om ett ljus som lyser i mörkret, om upprättelse från förtryck.

…Och i de mörkaste tider och i djupaste elände har människor vågat hoppas, därför att hoppet kommer från Gud.

…I de mörkaste tider har människor sett en stjärna tändas, och följt den, därför att det finns ett hopp inom dem, ett hopp om en Gud som inte lämnat sin skapelse, ett hopp om en Gud som vet om vartenda hårstrå på vårt huvud, en Gud som älskar oss in i döden och ända till uppståndelse.

…I den mörkaste natten kommer en ängel till några herdar med budskapet om att frälsaren, Messias, är född.

…I mörkaste tider får inte heller vi släcka hoppet. Inte heller vi ska förledas att tro att det synliga är allt. Att det finns situationer och lägen som är bortom allt hopp.

Gud visar att det aldrig är hopplöst och kommer också med ett budskap om att det en gång ska bli fred. Nu är tiden att förbereda sig, att bereda väg i våra liv för Honom som kommer med ett ljus till alla människor. Han, som är själva ljuset för oss människor.

Jag vet inte hur många av er som känner att det här – tiden fram till jul – är en stillhetens tid? Att ni har gott om tid för andakt, tid som är fri från jäkt och stress? Kanske finns det i ditt liv, men kanske är det mycket som kräver uppmärksamhet och aktivitet i ditt liv.

Oavsett hur det ser ut vill jag ändå uppmuntra er att ta den utmaningen. Att söka en stunds stillhet i vardagen, och hålla fast vid det som är hjärtat i det vi firar.

Det här är förberedelsens tid. Vi förbereder oss så att vi kan välkomna Jesus.

Jesus kommer till oss på flera olika sätt: Jesus kommer till sitt folk, löftet uppfylls, profetorden, bland andra de från Sakarjas bok, går i uppfyllelse. ”Se, din konung kommer till dig”, står det i Sakarjas bok som vi läser ur idag.

Gud blir människa och kommer till oss som ett litet barn. Han blir vår like.

Jesus kommer till sin kyrka och till varje människas hjärta.

…Och Jesus skall komma åter till oss i härlighet, vid tidens slut. Vi firar att vi inte väntar förgäves. Att Jesus har trätt in i vår mänsklighet och att han skall göra det igen i härlighet.

Hur ser våra liv ut, där vi får ta emot honom? Finns det något som hindrar oss i vårt möte med Jesus? Finns det något i våra liv som behöver beröras av Jesus, för första gången, eller på nytt? Vi behöver alla hitta våra sätt för hur vi förbereder oss för att ta emot Jesus – i just våra liv. Är vi hemma i vårt hus när han ”kommer och bultar på dörren”, som det står i Uppenbarelseboken i episteltexten? Tiden från imorgon och fram till jul kallas ”lilla fastan”. Det är en tid för inre rannsakan, kanske också för avhållsamhet från något som du känner tar tid och energi som du vill ge Gud de här veckorna. En tid för att samla sig och komma hem till sig själv.

Jesus tränger sig inte på. Det är på våra villkor. Han står vid dörren och bultar, väntar på en inbjudan. Ibland kan det vara en lång process, det kan vara så att vi tvekar inför att bjuda in Jesus i hela våra liv. Någon del håller vi stängd. För att vi är rädda, skäms, tvivlar, vill försöka själva. Men hör du Herrens röst, så svara på den.

Just därför är det också så viktigt att vi är hemma i våra egna hus. Gud kallar oss hem, till oss själva. När vi ska få middagsbesök ser vi till att vara hemma och göra allt klart för dem  som vi väntar på. Men den här särskilda gästen som vi väntar, kommer med brödet och vinet. Vi behöver bara se till att vara hemma.

Kanske har du svårt att verkligen känna den här längtan och upprymdheten över ankomsten. Be då att Gud väcker ditt hjärta till liv, att för första gången, eller åter igen, få fyllas av förundran, närvaro och glädjen som hör ihop med hans ankomst till oss. Att få se med ett barns ögon, med förundran, på varje stjärna som lyser och som påminner oss om hoppet. Be om att med glädje få lägga handen på dörrhandtaget, och öppna din dörr. Be om att få låta ditt hjärtan fyllas av outsäglig glädje och kärlek över den du möter. Messias. Vårt hjärtas konung.

Kanske är du redan fylld av glädje över Herrens ankomst. Var då även du en som kommer med Messias till andra människor, i din omgivning. Berätta om hoppet. Var en ljusbärare till dina medmänniskor – till människor som inte ser något ljus i sina liv och till en värld som inte ser någon väg framåt.

Det här är inte platsen där vi möter hopplöshet. Det här är platsen där vi tillsammans får ta emot Messias, den som visar att godheten segrar över ondskan, den som visar att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte har övervunnit det.

Och än en gång träder vi in i nådens år, precis som vi gjorde förra kyrkoåret. Vi får påminna oss om att vi alltid lever i den nåden. Den nåd som vi får ta emot av Gud, tack vare Jesus Kristus som vi idag bereder vägen för. Portar, öppna er vida!

/  Emmeli Lundmark

Det springs mycket i evangeliet på påskdagen, konstaterar David Silverkors i sin predikan.

Anders Johansson förkunnar om det bästa som har hänt mänskligheten

Under veckan har frågan om en klännings färg engagerat internetanvändare över hela världen. Historien om denna klänning har en del att lära oss.

Samuel predikar över 3 årgångens evangelium i veckomässan: Luk 5:33-39.

Gör som Jesus, bli en del av förbundet med Gud

Maria skulle nu rituellt bli ren och Jesus bars fram för löftesoffret. Jesus har som bebis alltså blivit omskuren redan och nu gjorde man löftesoffret som man gjorde för sin förstfödde son. Han var mycket liten när det hände och kunde precis som alla andra judiska barn inte välja själv. På samma sätt är det med många av er här inne, ni blev framburna till dopet i en gudstjänst ni inte valt själva, utan ni fick dopets gåva ändå. Oavsett om ni fick dopets gåva som små bebisar eller senare, så är många av er just nu konfirmander för att lära er mer om dopet och testa mer av den kristna tron. För en del av er är det nog självklart med Gud och med tron och för andra av er är det inte det, utan kanske er första lite djupare kontakt med kyrkan.

Oavsett hur det är med den saken, så har ni eller så får ni dopets gåva innan konfirmationen.

Omskärelsen är profetian om det som skulle komma sen, dopet. Precis som det brukar vara med sådana här profetior så är de mindre än uppfyllelsen av dem. T.ex. var det ju bara pojkar som omskars. Vilket vi iofs ska vara tacksamma för, men blev inte flickorna en del av folket då? Jo, det blev de ändå. På samma sätt gällde omskärelsen också bara hebreiska pojkar, de som hörde till gudsfolket.

Med dopet är det annorlunda eftersom det är uppfyllandet av profetian, för dopet gäller oavsett kön och nationalitet. Och det får vi också höra i Symeons lovsång, när han säger om Jesus att han är “frälsningen som du [Gud] har berett åt alla folk”

Gör som Symeon, lär dig känna igen Jesus

Symeon känner igen Jesus i massan av människor som kommer till templet. Han grabbar inte bara tag i någon på måfå, utan går fram till just Maria och Josef och lyfter upp Jesus. Hur kommer det sig?

Det står i texten att Symeon är fylld av helig Ande, på så vis kan han känna igen Jesus när han möter honom i bebisen. Så är det för oss också, det är först när vårt hjärta blivit rört av den Helige Ande som vi kan känna igen Jesus när vi möter honom.

Jesus möter oss på flera sätt, framför allt genom Bibelordet och predikan, Bönen, Nattvarden och i den kristna gemenskapen. Jesus vill att vi ska växa genom dessa sätt att möta honom på. Vi tar ett exempel utifrån dagens evangelietext.

Fattigdom

De två turturduvorna eller unga duvorna var undantaget för de fattiga, vilket Lukas lyfter fram. Jesus, Guds Son, föddes rakt in i ett fattigt hem inte in i rikedom. Hans föräldrar var enkla människor, Josef var snickare vilket inte var ett välbetalt jobb. De bodde i en hålla i en bortglömd del av det romerska imperiet. Långt bort från makt och flärd, eller ens välfärd. I sin gärning hade Jesus ett extra stort hjärta för de fattiga, för de sjuka och för de ur samhället utkastade.

Detta blir en utmanande fråga för oss idag. Hur vänder vi oss till de fattiga i vårt samhälle?

Det är kanske extra svårt för oss svenskar för vi är vana vid att vår välfärd fungerar hyffsat och tar hand om människor. Men så funkar det inte med många av de som tigger i Sverige idag, för de kommer från andra länger inom EU. Helt plötsligt har vi armodet vid ingången till ICA. Det är en kulturkrock för oss, obekvämt. Lika obekvämt kan det ju vara för oss när vi ska lämna en gåva till tiggaren, för då står vi i regel ovanför dem och de sitter ned. Vi har inte bara ett finansiellt överläge utan också ett fysiskt. Vi kommer som priviligerade svenska och böjer oss ned till dem och ger dem en gåva. Helt klart något som sticker emot vår egen självbild som svenskar.

Och hur fattiga måste de vara för att vi ska hjälpa dem? Jag tänker på berättelsen en uteliggare berättade om hur han slutade ha sin varma jacka på sig som han fått av en snäll person, på grund av att det var en Canada Goose och han fick han höra. Han blev utskälld för att han hade mage att stå och sälja “Situation Stockholm” med en så fin jacka på sig. Var han verkligen uteliggare? Han fick sluta med att ha den varma jackan för att han skulle se rätt ut på ytan. En tankeställare till oss, hur utblottade måste de vara som får en gåva från oss? Måste vi tro att de är på väg att dö om de inte får vår 50-lapp eller är det ok att de har en mobil och en jacka? Var går gränsen? och för vems skulle finns den gränsen, kan vi fråga oss.

Jesus säger ju att det vi gör för en av dessa minsta, det har vi gjort för honom. Så det är verkligen att söka Jesus att älska våra medmänniskor och försöka göra det vi kan för dem. Vi kan inte göra allt, men vi kan göra något.

Gör som Hanna, fullgör ditt uppdrag

Det är något speciellt med Hanna, för hon har vakat troget länge. Det kan tyckas som att hon inte fått något särskilt stort uppdrag egentligen. Hon fick vänta en massa år, för att en dag titta på Jesusbarnet och säga att det verkligen var Jesusbarnet och sedan kunde hon gå och dö i frid. Vad var det stora i detta?

Det stora i detta handlar om att hon fick se Gud själv, i form av en bebis. Gud själv som blev människa för att rädda oss från synden och döden. Det är enorma perspektiv i det som är svåra att förstå. Gud som är så stor, blir så liten att han är en liten bebis. Om det finns någon nyhet värd att instagramma så vore det den nyheten och den bilden.

Att få berätta om Gud som blivit människa för att rädda oss från synden och döden är den största nyheten man kan få berätta för andra, det gällde inte bara för Symeon och Hanna på sin tid, det gäller också för oss idag.

Vi kan se på henne att hon var rätt gammal när hon fick börja berätta om Jesus för andra, vi behöver inte vänta till vi är lika gamla. Men är vi lika gamla eller äldre så kan vi hos henne se att det aldrig är för sent att börja dela med oss av denna enorma nyhet.

Avslut

• Vi får som Jesus låta oss döpas och tas upp i gudsfolket
• Vi får som Symeon öva på att låta Anden visa oss var Jesus finns
• Vi får som Hanna fullfölja vårt uppdrag att dela med oss till andra om Jesus

På vilket vis skapar Jesus tro? David Silverkors predikar kring evangelietexten från Matteus kapitel 8, verserna 5 till 13.