hållen vid högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 151213
Tema
Bana väg för HerrenMal 4:4-6
2 Petr 1:19-21
Matt 11:12-19
Ps 146:3-9
Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing 110:- Han kommer i sin kyrka
Mellan läsn ”En röst ropar i öknen”
Grad 426b:- Hör du rösten
Ps ef pred 858:- För dem som vandrar i mörkret
Off 107:- Gör porten hög
Utg 111:- Kristus kommer – Davids son
HL100
Ing 111:- Kristus kommer världens ljus
Grad 423:- Kom Jesus, kom Immanuel
Ps ef pred 426b:- Hör du rösten
Off 421:- När vintermörkret kring oss står
Utg 331:- Ljus som liv åt världen gav.
Predikan
Jesus förolämpar dem han talar med. Jesus liknar släktet, de vuxna människor han talar med, barn som leker rollekar på torget. Ett barn stod på denna tid för någon som saknar vishet, saknar kunskap och som har ett opassande beteende många gånger på grund av att barnen är så otränade. Vi ser inte på barnen riktigt på detta sätt idag. Vi lyssnar på barnen, tar hänsyn till barnens behov och ser dem till och med som föredömliga. Men när Jesus liknar vuxna människor vid barn är det en förolämpning.
Vår bild av Jesus färgas ofta mer av den Gode herden, han som talar med den utstötta kvinnan vid Sykars brunn eller han som delar ut bröd och fiskar så det räcker åt alla. Den gode och kärleksfulle Jesus som också är snäll. Kärleken kräver också sanning. Jesus och Johannes kanske inte är så olika ändå.
Barnen leker två lekar och är uppdelade i två grupper. Den ena leken är bröllopsleken, där den ena gruppen spelar upp till dans, men den andra gruppen vill inte dansa. Den andra leken är begravningsleken, där den ena gruppen sjunger sorgesångerna men den andra gruppen stämmer inte in i klagandet.
Johannes är asketen, han är ute i öknen med enkla kläder och minimalt med mat, han predikar bot och bättring. Johannes är den som bjuder in till begravningsleken. Jesus är festprissen som bjuder till måltid och fest med syndare och tullindrivare och struntar i fastan. Jesus bjuder in till bröllopsleken.
Båda sätten att möta folket ger samma resultat. Några följer Johannes och sedan Jesus. De flesta följer dem inte. De flesta frågar sig: är de besatta? Samma funderingar har folket om Jesus i Johannesevangeliet (Jh 7:20, 8:48 och 10:20) ”han är besatt och från sina sinnen” (Jh 10:20).
Den församling Matteus evangelium hänger ihop med behöver hjälp att veta hur de ska ställa sig till Johannes och den rörelse som växt fram runt honom. De behöver också hjälp att veta hur de ska förhålla sig till alla dem som inte ansluter sig till kyrkan.
Matteus evangelium för alltså fram att folket tänker att Johannes och Jesus är besatta. De är från sina sinnen, det går inte att lita till deras omdöme eller vishet. För församlingen är det också viktigt att förstå hur Johannes och Jesus hör ihop. Här finns en slitning i Matteus evangelium. Johannes är både den siste av Gamla testamentets profeter, han är Elia som skulle komma tillbaka innan Herrens dag som profeten Malaki talar om. Samtidigt tillhör Johannes inte riktigt Guds rike. ”Den minste i himmelriket är större än han/Johannes” (Jh 11:11) Samtidigt möter Johannes samma sorts motstånd som Jesus. Johannes får smaka på våldet, fängslandet och döden. ”Himmelriket tränger fram och somliga söker rycka till sig det med våld”
Under Matteusevangeliets tillkomst drygt 50 år efter Johannes och Jesus död finns det kanske fortfarande kvar en skara Johannesefterföljare. Jesus verkar från början också ha varit i kretsen runt Johannes. Johannes döper Jesus, och några av Johannes lärjungar byter mästare och följer Jesus. Himmelriket verkar ha börjat tränga fram redan under Johannes tid.
Kristendomen blev statsreligion i Romarriket på 300-talet. I Sverige fick kristendomen efter 1000-talet monopolsituation. Det blev lag att man måste tillhöra den lutherska kyrkan i slutet av 1500-talet och det var först under mitten av 1800-talet som man fick gå in i något annat samfund. Först 1951 kunde människor ställa sig utanför något samfund. Men kanske är det först efter år 2000 då vi inte längre ha någon statsreligion i vårt land som förvirringen i vår Svenska kyrka blivit fullständig. Hur ska vi ställa oss till dem som inte är med i vår kyrka? Religion och andlighet är lite inne igen i Sverige, samtidigt som religion är något farligt för barn. Barn ska vara beskyddade från religion under förevändningen att de ska få välja själva. Kanske är det ändå så att människor som bekänner sig till någon religion ändå är besatta eller från sina sinnen? Folket i vår tid drar kanske ungefär samma slutsater som folket på Jesus och Johannes tid?
Den judendom som existerade på Johannes och Jesu tid var långt ifrån enhetlig. Det fanns många olika rörelse, många olika uppdelningar och många olika tolkningar av de heliga texterna. Vi ser spår av dessa skiftningar i tolkningen av Messias. Vi knöt an till profeten Jesaja förra söndagen ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.” (Jes 35:5-6) Messias ska hela sjuk och upprätta de svaga och fattiga. Men det finns också en mer politisk Messiasförväntan som gör sig påmind i skrifter som inte finns med i vår bibel men som är författade ca 100 år före Jesus. I Salomos psalmer (17 och 18) ges en bild av en Messias som ska regera över Israel, samla ett heligt folk och döma stammarna och återställa stammarnas gränser. Messias ska vara en rättfärdig kung som ska undvika fel och synd. Denna Messias är en idealkung, som först och främst är en militär och politisk ledare.
Här ser vi två helt olika förväntningar på den Messias som ska komma, en underifrån och en ovanifrån. Men kanske var det så att de allra flesta inte hade någon aktiv Messiasförväntan. Den delen av religionen var inte det viktigaste. Så kanske kan Jesus själv påverka mycket av synen på honom. Och det är Jesus sätt att vara och tala som blir det väsentliga för kyrkan, inte minst eftersom när de flesta inte kommer från det judiska sammanhanget längre.
För oss lever ändå flera olika sätt att se på Jesus kvar. De är inte ett antingen eller, det är snarare ett både och. Jesus verkar vilja både påverka oss som individer. Jesus vill bidra till vår andliga friskvård och vår kroppsliga hälsa. Vi som individer måste bli mer välfungerande, mer sanna människor. Med goda förhållanden till oss själva, andra människor och till Gud, lite av det som profeten Jesaja lyfter fram som förväntningar inför den kommande Messias.
Samtidigt gör Jesus en del försök till förändringar av samhället och det system han lever i. Han nöjer sig inte bara med att samtala med prästerna i templet när han är 12 år, han kör också ut den som gör templet till något annat än vad det borde vara när han är vuxen och rensar templet från handelsmän. Förutom att upprepa lagen och profeterna i den Gyllene regeln att ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Mt 7:12) så äter han mat med tullindrivarna som betraktas som förrädare och går ockupationsmaktens ärenden.
Det mesta är lite både och i vår kristna tro. Jesus är Gud och människa, nattvarden är bröd och vin och Kristi kropp och blod. Vi både väntar att Messias ska komma åter och samtidigt har han redan fötts. Denna Messias vill både vårt individuella andliga och kroppsliga väl och förändra det samhälle vi lever i. Dessutom ska vi inte vara som barnen på torget som leker de där lekarna, men samtidigt ska vi vara som barn, för himmelriket tillhör sådana som de (Mt 18:3). Mycket i vår kristna tro är lite både och.