hållen i högmässan i S:ta Birgittakyrkan och i söndagsmässan i Vassunda kyrka 151227
Tema
Guds barn
2 Mos 1:15-21
Tim 3:14-15
Mark 10:13-16
Ps 71:2-6
Psalmer
S:ta Birgitta
Ing 115:- O Betlehem du lilla stad
Grad UP 19:- Till Betlehem, mitt hjärta
Ps ef pred 606:- Det gungar så fint
Off 432:- Prisad högt av herdars skara
Ing 428:- Mitt i vintern var det
Vassunda
Ing 34:1-2 Vänligt över jorden
Grad 115:- O Betlehem du lila stad
Off 125:5-8 Om du förstått
Utg 123:- Lyss till änglasången
Predikan
Ända sedan 400-talet har kyrkan haft en dag då hon kommit ihåg barnen i Betlehem. De där oskyldiga nyfödda pojkarna som dödades på grund av Herodes rädsla att förlora makten. I vår kyrka firar vi söndagen efter jul under temat Guds barn. Den 28 december är värnlösa barns dag eller som den hette innan år 2000; Menlösa barns dag. Menlös i denna betydelse är inte mjäkig, värnlös är inte heller en riktigt bra översättning till nusvenskan. De barn som dödades i Betlehem hade inte gjort något för att förtjäna döden. Dessa barn var utan skuld till sin egen död. Skulden låg helt och hållet hos Herodes.
Herodes hade fått reda på att en ny kung var född av de där vise männen. Han ville komma åt Jesusbarnet, men missade målet. Ängeln hade hunnit förvarna Josef så att han kunde ta med sin hustru och sin son till friheten i Egypten.
Ur andra Mosebok får vi höra om en annan kung som är rädd att förlora makten. Egyptens farao har märkt att det hebreiska folket har blivit för stort. Han riktar sin rädsla mot andra oskyldiga barn och vill att barnmorskorna dödar alla nyfödda pojkar. Men barnmorskorna fungerar som ängeln, de hinner före. De säger i alla fall till farao att de hebreiska mödrarna hunnit före.
Grannländerna Egypten och Kanan har växelvis fungerat som tillflyktsorter för människorna. Den närmaste berättelsen att associera till är den när Jakobs söner drar till Egypten på grund av hungersnöd. De möts av sin bror Josef som de tror är död, men han har blivit farao närmsta man och låter hela familjen bosätta sig i Egypten. Släkten är räddad undan svältdöden denna gång. (1 Mos 46)
När tiden går dör farao och alla som minns Josef och det fina han gjort. De nya makthavarna förslavar hebréerna, men folket blir större och större. Att använda sig av barnmorskorna för att minska folkets storlek fungerar inte alls. De hebreiska slavarna får det sämre och sämre, de har mat, men ingen frihet. Mose får uppdraget att leda dem tillbaka till sitt eget land Kanan. (2 Mos)
I första Kungaboken kan vi läsa om när kung David dör och hans son Salomo tar över, detta är på 900-talet före Kristus. Salomo förleds av makten och tar sig 700 hustrur och börjar tillbe andra Gudar, han tror att han har alla makt. Högmodet leder till att riket delas och Jerobeam blir kung över Nordriket. Så står det: ”Salomo försökte bringa Jerobeam om livet, men denne flydde till Egypten, till Shishak, landets kung. Han stannade där ända till Salomos död.” (1 Kung 11:40) Än en gång fungerade Egypten som tillflyktsort och precis som den heliga familj stannar Jerobeam där till kungen är död.
600 år före Kristus har Babylonierna erövrat Kanans land, Jojakim är kung över Juda och profeten Jeremia har blivit kallad av Gud att påtala orättfärdigheterna som pågår. Jeremia blir fängslad, men då dyker profeten Uria upp och säger ungefär samma sak. Kung Jojakim vill avrätta denne man, men han sticker till den klassiska fristaden Egypten. Kungen skickar män efter Uria och det visar sig att Egypten inte var tillräckligt skydd denna gång. Uria avrättas, men Jeremia får tack och lov leva. (Jer 26)
Hungersnöden drev folket till Egypten. Idag kallar vi sådana människor för klimatflyktingar. I Syrien var det torka flera år innan det nuvarande inbördeskriget bröt ut. De flyr idag på grund av alla stridigheter men de bakomliggande orsakerna kanske mer ligger i hunger och ofrihet under brist på demokrati? (http://www.fn.se/fnforbundets-projekt/syrien/fn-forbundet-om-situationen-i-syrien/torka-forvarrar-situationen-i-syrien/)
Fn rapporterar om att en tredjedel av världens odlingsbara mark blivit öken de senaste 40 åren. (http://www.fn.se/press/arkiv/arkiv-2007-2010/nyheter-fran-fn/2010/generalsekreterarens-budskap-pa-varldsdagen-for-bekampning-av-okenutbredning-och-torka/) Som ett svar på klimatmötet i Paris kommer nu flera länder i Afrika massplantera träd för att förhindra ökenutbredningen. (http://www.svd.se/for-afrika-ar-det-en-fraga-om-liv-och-dod) Träd växer långsamt och människor flyr redan över medelhavet till nordligare trakter där det fortfarande finns vatten att dricka och mark att odla.
Människans historia har alltid präglats av förflyttningar. Vi har flytt undan hungersnöd, krig och ofrihet. Men vi har också flyttat långsamt dit där förutsättningarna varit lite bättre för våra barn och barnbarn. Gud kallade Abram från Ur i nuvarande Irak, han blev lovad ett eget land och drog till Kanan. Också han var invandrare i ett nytt land en gång, Isak var andra generationens invandrare och Jakob tredje. Jakob fick invandra till Egypten och dog där.
Redan i 1 Mos 3 beskrivs denna förutsättning i det mänskliga livet att var på väg, ibland utkörd av någon annan, ibland på väg av egen drivkraft. Berättelsen om syndafallet där Adam och Eva åt av frukten avslutas med orden: ”Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.” (1Mos 3:23–24). På samma sätt blir konsekvensen i den andra syndafallsberättelsen om bröderna Kain och Abel. Kain mördar sin bror Abel och Gud konstaterar: ”Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” (1Mos 4:11–12)
Till människans livsvillkor här att tvingas till flykt, flytta och uppfyllas av känslan av rotlöshet. Barnen, de oskyldiga, drabbas ofta mycket av detta. Men tack och lov är de ofta ovetandes om allt som väntar och har en förmåga att anpassa sig och rota sig på nya ställen. Ofta mycket snabbare än oss vuxna. De lär sig nya språk eller dialekter snabbare. De känner sig hemma i ett nytt hus snabbare. De kan få lekkamrater i grannskapet innan flyttlådorna är uppackade. Det är också ofta för barnens skull de vuxna flyttar. För att de ska få en bättre framtid, ekonomiskt, utbildningsmässigt eller rent av överlevnadsmässigt. Det var därför Josef tog sin familj och drog till Egypten. Det är därför familjer över hela vår värld lämnar sina hem idag också.
