Hållen i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrka 170101
Tema
I Jesu namn
Joh 2:23-25
Klag 3:22-26
Apg 10:42-43
Ps 121
Psalmer
Ing 515:1-3 Hur snabbt, o Gud vår tid förgår
Mellan läsn. 704:- Din trofasta kärlek
Grad 348:- Kristus konung som hör hemma
Ef pred 716 namnet Jesus
Off 430:- Var kristtrogen fröjde sig
Utg 515:4-6 Förnya Gud i detta år
Predikan
Bilden av en kristen person verkar framförallt komma från USA. Det är en reaktionär republikan som vill ha det som det är, eller allra helst som det var förr. En kristen verkar vara grundreaktionär till sin person. Utveckling och förändring är inget att ha.
Märkligt, när mycket av utveckling inom ekonomi vetenskap under den senare delen av historien kommit från den kristna västvärlden. Märkligt, om man ser reformationens händelser som en del i förutsättningarna för att upplysningen skulle kunna ske. Men också märkligt om vi läser Johannes evangelium idag och på andra ställen.
I Johannes evangelium används aldrig substantivet tro. En tro eller tron finns inte som begrepp där. Tro är alltid ett verb, att tro. Det är något pågående, tro är i sig något dynamiskt och aktivt. Det är inte så konstigt för oss att förstå eftersom tron alltid är i relation till någon. Vi tror på en treenig Gud och har en relation med Fadern, Sonen och Anden. Relationer påverkas hela tiden av sammanhanget och tiden. Dessutom står vi inte ensamma i relation till vår Gud. Vi som enskilda är alltid del av kyrkan som kollektiv. Tillsammans har vi alla döpta en relation till vår Gud. Mycket kan förändras och i och med att tro handlar om tillit så finns hela tiden områden där tilliten kan stärkas.
När det i evangeliet idag står att många kom till tro på Jesus och att Jesus inte anförtrodde sig åt dem är det samma verb bakom, att tro och att anförtro. På det sätt som tro används i Johannes evangelium skulle det vara märkligt om Jesus själv tror på människor. Det handlar inte om att Jesus ska tro att människor talar sanning ”jag tror på dig”. Det handlar om att Jesus inte kan ha den tillit till människor som människor kan ha till honom.
I hela Johannes evangelium är det tydligt att Jesus gör gudomliga anspråk. Vi kan sätta vår tro och tillit till Jesus därför att han är Gud. Däremot kan vi inte sätta tro och tillit till andra människor på detta sätt. Människor har inte den kapacitet som Gud har och är inte värda vår tillit och tro på djupet. Jesus visste vad som fanns i människan, han kände dem alla, på samma sätt som Gud vet vad som finns i varje människas hjärta.
Kyrkofadern Johannes Chrysostomos förklarar att de tröga attraheras av tecken men de förnuftiga av profetior och trosläran. Jesus anförtror sig inte åt den stora skaran, dem som blivit attraherade av tecknen. Tecknen står aldrig för sig själv i Johannes evangelium. De måste alltid stå i ett sammanhang av undervisning och förklaring. Även om Chryostomos är ganska drastisk i sin bedömning av dem som attraheras av tecknen så är deras tro heller aldrig statisk. Den tro som börjar vid ett tecken har möjlighet att utvecklas och fördjupas, men det kräver ett sammanhang av undervisning och förklaring.
I texten verkar Jesus möta en stor och anonym skara människor. Men det står ändå att han kände dem alla. Dessutom avslutas dagens evangelium med att han visste av sig själv vad som fanns i människan. Detta kan också översättas med att han visste vad som fanns i en person eller man. Precis som vi på svenska kan uttrycka oss med begreppet man och mena folk i gemen eller en specifik person av manskön. I texten som följer söker Nikodemos upp Jesus i natten. Nikodemos säger ”Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom” (Jh 3:2). Även denne lärde och skriftkunnige man blev attraherad av tecknen och sökte därför upp Jesus.
Även om bilden som ges av en kristen i media är en något trög och mycket reaktionär person så ska inte vi fastna i den bilden. Dels kan vi försöka förändra bilden, men vi ska framförallt leva i tro på ett dynamiskt sätt. Även om Gud i sig är stabil, oföränderlig och evig så är inte vi och världen det. Därför förändras vår tro och det finns ständigt nya områden där vår tillit till Gud prövas, ifrågasätts eller bekräftas. Eftersom vi själva inte heller är färdiga som människor eller kristna har vi, oavsett om vi vill erkänna det själva eller inte, ett behov av att fördjupa vår sätt att tro och förstå eller upptäcka tecknen i skriften och i vårt eget liv. Vi behöver fördjupning och undervisning av dem som gått före oss på vägen en bit.
Nu ska vi låta bli nyårslöften som rör trons område, nyårslöften brukar för det mesta vara brutna redan till trettonhelgen. Däremot kan vi redan nu be Gud om den helige Andes hjälp till tillit och fördjupning. När vi ber i Jesu namn så har han lovat att göra det. (Jh 14:13). Så jag säger: I Jesu namn. Amen