Att bli indragen helt utan skuld: en predikan på Långfredagen


hållen i S:ta Birgittakyrkan 170415
Tema

Korset

Mark 15:21-41

Jes 53:1-12

1 Kor 2:1-10

Ps 22

Psalmer

Ing 141:- Han på korset, han allena

Grad 452:- O Jesu kär, vad har väl du förbrutit

Psalm 143:- Guds rena lamm

Psalm 456:- O höga kors

Slutpsalm 140:- Du bar ditt kors, o Jesu mild

Predikan
Är någon av mina vänner, grannar eller familjemedlemmar inne i Stockholm just nu? En naturlig och självklar fråga för många av oss förra fredagen. Jag och kanske fler med mig skickade sms, ringde, eller kollade om de markerat sig i säkerhet på sociala medier. Ändå tog det lite tid för mig att, dels få nyheten att något hänt och sen reagera och tänka ut vilka som kan ha varit där.

Så i söndags exploderar två bomber i Tanta och i Alexandria vid två koptiska kyrkor. Långt borta, men ändå nära. Medierna förmedlar att det skedde när de skulle fira Palmsöndag. Jag står och fäster upp mitt palmblad, min videkvist, vid en av ikonerna hemma. Och får höra om det som sker. Ändå inte så långt bort. Och närmare blir det eftersom en koptisk familj var i kyrkan i söndags och sen kommit flera dagar denna vecka. Givetvis har de haft kontakt med vännerna och släktingarna därhemma för att höra om någon kommit till skada. Orsaken till deras flykt hänger givetvis samman med de kristnas situation i Egypten och hänger ihop med bombdåden.

När han släpade sig fram mot sin avrättning var Rufus och Alexandros pappa med. Ni vet, våra församlingsmedlemmar här i Rom, så vi var nästan där. Det kunde varit vi. Och vi vet att det är sant det som skrivs om detta, det är ju bara att fråga Alexandros och Rufus så får ni höra vad deras pappa berättat. Deras pappa Simon blev bara indragen i det hela, han hade inget med saken att göra. Han var helt oskyldig, men någon måste ju hjälpa den stackaren att bära korset. Han gör givetvis det som de romerska soldaterna tvingar honom till. Men vi vet inte vilken sympati han egentligen hade. Nog måste han blivit berörd, hans båda söner har ju blivit kristna.

Jesus lägger på oss kristna att ”ta sitt kors och följa” (Mt 16:24) honom. Men den som först bär korset helt konkret blir tvingad till det. Han verkar inte göra det självmant. Men det får konsekvenser till och med för hans barn. Människorna som råkade vara på Drottninggatan i fredags drogs in i något de själva inte valt. Några dog och de vet vi nu namnen på, några skadades fysiskt, många fler förmodligen med sår i tilliten och ytterligare många som hjälpte till. De valde det inte själva, men drogs in och det kommer att påverka dem för resten av deras liv.

Vi vet ännu inte vad mannan som körde lastbilen hade för motiv till sitt dåd. Med bomberna i Egypten är det lite klarare. IS verkar ligga bakom och de önskar en förändring i det samhälle vi lever i. För att åstadkomma denna förändring använder de också våld. De två rövare som hänger där på korset kan vara simpla tjuvar, men det ligger också inom rimligheten att de var Zeloter. En inriktning inom judedomen som sökte en samhällsförändring. Som längtade efter en messias som skulle ta makten, slänga ut romarna och förändra systemen. De tvekade inte heller att ta till våld och utföra den tidens terroristhandlingar. Jesus distanserar sig hela sin tid från den typen av messiasförväntningar. ”Mitt rike är av ett annat slag” (Jh 18:36) Ändå är det i deras mitt han korsfästs. Romarna fruktade kanske att han skulle uppvigla till uppror. Men de hade fel. Han dömdes på felaktiga grunder, han var oskyldig.

Orättvisan i denna dom kan vi verkligen förstå i ljuset av terrorhandlingarna i helgen. De som dödades och skadades på Drottninggatan, i Tanta och Alexandria hade inte gjort något som förtjänade döden. De var helt oskyldiga, de råkade bara befinna sig på fel plats vid detta tillfälle. Men terroristerna vill slå till mot just detta. I Egypten vill de sprida skräck och osäkerhet bland de kristna och få dem att lämna landet eller konvertera till IS version av Islam. Vid terrordåd i Europa blir vi måltavlor eftersom vi lever i en fri värld, med en värdegrund som de inte kan tåla. De vill skapa rädsla och osäkerhet i oss. De som drabbats har varit oskyldiga och inte gjort sig förtjänta av döden och lidandet.

På samma sätt hänger de upp Jesus utan giltiga skäl på ett kors. Den värsta formen av skymf och förnedring. Så till den grad att alla överger honom, också av rädsla för att själv dras in i lidandet och döden. Alla vännerna drog till Galiléen, hem till trygga platser, långt bort i avkroken, långt från de romerska soldaterna. Rufus och Alexandros pappa är där, men han råkar ju bara vara det. Soldaterna är där, men de är verkligen hans fiender. De skriftlärda och översteprästerna är där, men de har ju fått honom dömd och är också hans fiender. Men några vänner är där, dock på avstånd. Några kvinnor som till och med nämns vid namn, två Marior och Salome. Kändisar verkar de vara i den kristna församlingen i Rom, för det är många fler kvinnor som står på avstånd och de nämns inte vid namn. Avståndet mellan kvinnorna och Jesus förtydligar den ensamhet och övergivenhet han befinner sig i. Namnen på kvinnorna bidrar till trovärdigheten i vittnesmålen. Om vittnesmålen vore fabricerade skulle det varit idel män enligt den tidens sätt att se på saken. Det var också de som var med och såg var han lades i graven.

Alla övergav, ingen klarade av att vara kvar. Den enda som lyckas identifiera vad det är som egentligen sker är en helt osannolik person. Officeren i den romerska armén, en hedning, en förrädare, en främling, en invandrare. Han ser klart ”Den mannen måste ha varit Guds son”. 

När Jesus döps av av Johannes öppnar sig himlen och anden kommer ner som en duva och en röst hörs ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. När Jesus dör brast förhänget i templet uppifrån och ända ner och officeren säger att han måste varit Guds son. De barriärer som funnits mellan Gud och människa, mellan himmel och jord har öppnats och de går inte att stänga till igen.

Jesus visste vad som väntade honom och la inte benen på ryggen och sprang. Han var trogen sin Gud, vår Gud, ända in till döden på korset. Han ryggade inte för lidandet och döden. Han visste att han måste ta emot det. Han visste att han var oskyldig till alla anklagelser men barriären mellan Gud och människa måste förstöras.

Nu väntar vi bara med Maria från Magdala, Jakob och Joses mor Maria och Salome vid graven på förlåtelse för de skyldiga till lidande och död och upprättelse åt de oskyldiga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *