Hej!
Idag har jag, Elin, och Hampus varit på besök i en Masai-by som den lutherska kyrkan här arbetar med. Vi åkte med Kennedy Kisanga, prästen i lutherska kyrkan som är en av våra handledare och en kvinna anställd hos kyrkan. Byn låg mitt ute i ingenstans och vi körde två timmar på skumpiga vägar för att komma fram. Känns som varje gång jag åker någonstans i det här landet så känner jag mig efteråt som en så välskakad martini att James Bond hade häpnat. Uti i byn var det enormt varmt men också väldigt vackert och med väldigt trevliga människor. Tack vare att byn ligger invid en stor dam så åt vi också fisk tillagat på Tanzaniskt vis för första gången! Det var hela fiskar kokade i en röd sås, och även om jag sällan uppskattar mat som tittar tillbaka på mig så var det riktigt gott. Vi fick också presenter. Jag fick ett armband och två tyger som bärs av vuxna kvinnor och är ett tecken på att man inte längre är ett barn, så det känns ju bra. Hampus fick ett halsband som tilldelas krigare och två tyger som bärs av vuxna män. Det var väldigt fint, och jag tror att i båda två blev ganska rörda. Jag kände mig också lite kultur-lös på något sätt. Där vi själva kommer ifrån har inga typiska smycken eller typiska kläder med olika betydelse, det kändes lite tomt. Vad skulle jag ge tillbaka från vår kultur? En svart t-shirt med Kent-tryck? Men man ska inte heller romantisera för mycket. Vi blev också återigen påminda om hur olika levnadsstandard det finns på vår jord. Det är dock viktigt att komma ihåg att det går framåt. Pastor Kisanga pratade idag om hur det tidigare var Europeer som skickade hjälp och bistånd till hela Tanzania, och nu är det personer i t.ex. Moshi som samlar pengar till utsatta grupper på landsbygden.
//Elin
