Jag är nyligen hemkommen från ett besök till Svenska kyrkans partner i Egypten. Vi träffade bland annat vår partner i den koptiska kyrkan, Coptic Evangelical Organization for Social Services (CEOSS) som tog med oss på ett fältbesök till stadsdelen Manshiyat Nasr, ett av Kairos sju sopstadsområden. Där fick vi möta en grupp kristna och muslimska ungdomar som har jobbat med ett teater- och konstprojekt.
”Förändring och utveckling börjar med människor”, säger Amal som arbetade med tillitsövningar innan ungdomarna började skapa tillsammans. Foto: Jakob Sundmark
Ledaren för gruppen heter Amal och är en muslimsk kvinna som driver organisationen Youth association for human development. Amal har arbetat med liknande projekt tidigare, men har de senaste åren funderat på att det är viktigt att arbeta med blandade grupper, bestående av både kristna och muslimer, för att förändra människors attityder och inställning. Hon gick CEOSS:s utbildning i fredsbygge och konflikthantering och blev stärkt i sin övertygelse.
– Ungdomar kan ha energi för förändring och utveckling börjar med människor. Det finns konflikter mellan kristna och muslimer i området, men i det här arbetet jobbar vi tillsammans och lämnar religionen utanför, säger Amal.
Gruppen skapade en skuggteaterföreställning om våld mot kvinnor och målade en graffitivägg på temat samexistens mellan kristna och muslimer. Innan de kunde börja skapa tillsammans behövde de bygga en gemenskap i gruppen. Amal jobbade mycket med olika tillitsövningar.
En av deltagarna, Fatma, berättar att det i hennes familj inte var accepterat att umgås med kristna. Men efter att gruppen träffats några gånger ändrade hon uppfattning och nu är hon kompis med en kristen tjej. Även hennes familj som tidigare sa att hon skulle bli oren om hon umgicks med kristna, har ändrat uppfattning.
En annan deltagare, Girgis, arbetar som sångare i en kyrka och kände sig också tveksam i början av kursen till att umgås med muslimer. Men efter hand ändrade han inställning och bestämde sig för att vara mer aktiv. I skuggteaterföreställningen sjöng han muslimska sånger. När teatern var slut fick publiken veta att den som sjungit de muslimska sångerna var en kristen. Flera åhörare berömde Girgis, men en person kritiserade honom för att han som kristen sjöng muslimska sånger. Då svarade Girgis: ”Jag sjunger för Gud, inte för dig.”
Ledaren Amal berättar att det var en utmaning att samla tjejer och killar från olika religioner på kvällstid. Amal gick till föräldrarna för att berätta vad kursen handlade om och för att säga att hon tar ansvar för ungdomarna. Hon fick också med sig de informella ledarna i området, vilket var en stor vinning.
– Nu kan ungdomarna lita på varandra och de kan dessutom uttrycka sig genom olika konstarter.
Arbetet med graffitiväggen blev också lyckat. Syftet var att utveckla tanken kring hur vi för dialog, även för de som inte kan läsa men som kan uttrycka sig i bilder. Alla fick först lära sig tekniken. Genom måleriet kombinerade de själva konstarbetet med samhälleliga frågor. De kommunicerade med människor som gick förbi på gatan och fick både positiva och negativa kommentarer. Det gav dem en övning i att svara på vad de höll på med och varför. Målet vara att uttrycka samexistens mellan kristna och muslimer.
Jag frågar Amal vad hon skulle vilja göra mer med den här gruppen? Amal svarar att hon gärna vill sätta upp en pjäs på berget Mukattam, i en av klippkyrkorna ovanför en av sopstäderna. Det skulle vara en stor händelse för Amal och ungdomarna i gruppen att framträda på en så berömd kristen plats.
Jakob Sundmark
programhandläggare för Mellanöstern