Vi har läst om människosmugglarna som tjänar pengar på att föra människor till Europa från Mellanösterns krigshärdar, från förtryck och brist på framtidstro i stora delar av Afrika. Vi läser om hur de dyrt säljer platser på icke sjödugliga båtar. Det är säljarnas marknad – vill du över till Europa så är det vi som sätter priset, om priset inte passar – stanna då.
Nu pågår en likartad legal utpressning här hemma. Antalet boende på asylboendena minskar, somliga har fått besked att de inte får stanna andra, andra väntar på besked, eller besked om kommunplacering. I väntan på sina besked får de besked om att deras boende ska stängas och de ska resa till andra boenden. Inte sällan rycks barn ur skolan där de börjat få kamrater, de har börjat få fotfäste efter tid av flykt och innan flykten djup rädsla för att mista föräldrar eller själva drabbas av våldet i Syrien och Irak, eller var de nu kommer från. Det handlar om veckor innan skolan slutar, nytt sammanhang, en ny skola, nya klasskamrater. För hur länge? Jag har i min närhet några familjer från Irak och Eritrea, som ska flytta till andra asylboenden i landet. En av familjerna har fått placering i min egen kommun och ska resa den 2 maj och återvända 19 juni. Äldsta dottern har kommit in i sin klass och fått kamrater, nu ska hon skiljas från dem några veckor innan sommarlovet tar vid. Likaså pappan som jag mött några gånger i vår kyrka som fortfarande väntar på hur det ska gå – ska de få stanna eller. I den familjen finns åtminstone ett par pojkar i skolan, samma sorgliga visa för dem.
Vari består då utpressningen? Jo, om de väljer att söka stanna, om föräldrar menar att det inte är rimligt för barnen att på nytt ryckas upp. Om de själva försöker hitta boende eller få hjälp att hitta boende där barnen börjat rota sig. Då är beskedet – förlorad kommunplacering, om de fått sådan, och med den möjligheten till bland annat SFI och etableringsstöd. Take it or leave it.
Bara för någon vecka sedan presenterade skolkommissionen sitt resultat. Det som fick mest uppmärksamhet var frågan om skolval och eventuell lottning till skolor som har många sökande. Rösterna vi hörde talade med darr på rösten om rätten till det fria skolvalet, att den rätten fick man inte tumma på. De asylsökande har inte rätten att värna att deras barn får fullfölja terminen där de börjat skolan.
Dessa omflyttningar sker för att det inte behövs så många asylboenden längre. Sverige har ju närmast stängt dörren för den som söker sätta sig och sin familj i säkerhet. Jag har svårt att se det här sättet att behandla dem som flytt hit och sökt asyl annat än som kortsiktigt. Det är människor vi har att göra med inte gods som ska ligga på lagerhyllor.
Om ett antal år kommer vi att se ett antal av dessa människor vara främlingar i vårt land, ställda vid sidan av. Vilka konsekvenser det får lär vi märka av då! Men vi har sparat några kronor nu!