De arabiska delarna av Jerusalem står stilla. Det är som att vakna upp med baksmälla. Hände det verkligen igår, det som inte fick hända? Sa Trump verkligen det han sa? Generalstrejk är utlyst över hela Västbanken och i Östra Jerusalem. Man håller andan inför våldsreaktionerna som man tror ska följa på gårdagens tillkännagivande av president Trump.
Rapporter om mindre sammandrabbningar och protester rullar in från Gaza, från Nablus och från Qalqilya. Helikoptrarna cirkulerar oroväckande över vårt hus. Vägar är avspärrade i förebyggande syfte. Men natten var ovanligt lugn. Endast från Gaza rapporteras våldsamheter.
Folktomt så när som på insatsstyrkor
I Jerusalem märktes ingenting. Det var nästan kusligt folktomt överallt. Efter det direktsända talet vid åttatiden igår kväll var utländska journalister och tungt beväpnade israeliska insatsstyrkor de enda människorna på gatorna runt Damaskusporten. Till och med utanför det amerikanska konsulatet i Västra Jerusalem låg gatan öde.
Kanske gjorde regnet och den iskalla snålblåsten sitt till för att folk skulle stanna hemma i tv-sofforna eller i värmen inne på caféerna innanför ringmuren i Gamla stan. Eller kanske var det uppgivenheten. ”Vi har redan förlorat allt. Jerusalem förlorade vi för länge sedan. Vad finns det kvar att kämpa för?”, säger en Jerusalembo jag möter i mörkret.
Vanligt folk verkar bara vilja fortsätta med sina vardagsbestyr, leva i lugn och ro och i möjligaste mån förtränga storpolitiken som ändå aldrig verkar bringa något gott för dem. Men hur mycket motgångar orkar ett folk ta, funderar jag.
Riskerar skör status-quo
Jag promenerar vidare och ser en ljusprojektion av den amerikanska flaggan på ringmuren utanför Jaffaporten. Några unga killar i kippa tar kort med sina mobiler. Över hela Västra Jerusalem har affischer satts upp med texten ”God bless America. JerUSAlem!” och gatan där konsulatet ligger har dagen till ära belysts i rött, blått och vitt och israeliska och amerikanska flaggor vajar sida vid sida i vinden.
I väntan på president Trumps tal satt jag på mitt kontor i Gamla stan och försökte bilda mig en uppfattning av vad dagens besked kan komma att betyda. Jag talar med biskopen för vår luterska systerkyrka (ELCJHL) som förbereder ett gemensamt brev från kyrkoledarna i Jerusalem till Trump. Han talar om risken för en tredje intifada med massprotester och våld eftersom Trumps besked inte endast är symboliskt utan kommer att få konkreta konsekvenser genom att det sköra status quo-läget som gällt för Jerusalem under många år nu bryts. Spänningen i stan är laddad. Genom fönstret hör jag hur sirener ljuder överallt.
Stora upplopp väntar under fredagen
Palestinska ledare gör uttalanden som varnar för att Trumps drag kommer att ses som en aggression mot inte bara palestinier utan mot alla muslimer och kristna. De uppmanar till kamp för Jerusalems försvar. Jerusalem måste förbli en öppen stad för två folk och tre religioner. Inget folk kan ha ensamrätt på den heliga staden. Man kräver demonstrationer och utropar ”three days of rage”. På fredag i samband med fredagsbönen förväntas de stora upploppen ske.
På Krubbans torg framför födelsekyrkan i Betlehem tar en grupp kristna palestinier initiativet till att elda upp Trumps foto och läget är mycket spänt. Strax efter det direktsända talet släcker man ner den stora julgranen på torget. Symbolen för julens glada budskap står mörk. I protest.
I Jerusalem släcks hela Tempelområdet (Haram as-Sharif) ner.
Symbolhandling eller hot mot stabiliteten?
I medierna är analytikerna delade. Man talar om att erkännandet är ett mycket farligt steg att ta, att det kan ses som en krigsförklaring, gnistan som skulle kunna sätta eld på hela den muslimska världen. Att det är ett stort misstag att bryta den internationella konsensus som gäller Jerusalem, sätta hela staden under de-facto israelisk kontroll och därmed väcka starka känslor och uppröra både muslimerna såväl som det kristna världssamfundet. Stabiliteten i hela regionen hotas. Hamas kallar till en ny intifada.
Men å andra sidan hittar jag experter som anser att Trumps besked inte är något att oroa sig över. Ska ses som en symbolhandling, en tom gest med ingen, eller ytterst liten effekt ”on the ground”. Erkännandet kan i bästa fall användas som påtryckning för att israelerna nu ska tvingas göra motsvarande eftergift till palestinierna i framtida förhandlingar.
Slutligen hittar jag också en palestinsk analytiker som säger att Trumps steg tydliggör att det inte finns, och aldrig har funnits, någon riktig palestinsk suveränitet, att den palestinska myndigheten aldrig har haft något att säga om det som sker i Jerusalem. Det här är beviset. Framtida förhandlingar tvingas bli mer verklighetsbaserade. ”Trump har inte dödat den så kallade fredsprocessen. Den har varit död länge. Med sitt besked har han bara dödförklarat den.”
Återigen denna uppgivenhet.
Jessica Lindberg Dik,
utsänd för Svenska kyrkans internationella arbete i Jerusalem