Till innehåll på sidan
Svenska kyrkans internationella arbete

I Mellanösterns kyrkor predikas dialog och försoning

En regnig förmiddag i januari samlas församlingen i St. Georges Assyriska kyrka i Boucheria för att tillsammans avsluta Nineve-fastan. De flesta har fastat i tre dagar – lika länge som Jonah spenderade i valens mage. Morgonen inleds med en och en halv timmes bön, då man knäböjer 40 gånger – vilket inte är helt lätt för de äldre i församlingen. Efter nattvarden får fastan tillslut brytas. Luften är tjock av rökelser och vid utgången delas det ut bröd och mat.

Få assyrier lever kvar i ursprungsländerna

Jag och min vän Vivienne från kyrkan äter varma vinbladsdolmar och försöker dröja kvar på trappen så länge som möjligt för att slippa gå ut i regnet. St. George är en av tre kyrkor i Beirut som tillhör Österns assyriska kyrka. De assyriska/syrianska kyrkorna är bland de absolut äldsta kyrkorna i världen. Liturgin hålls helt på arameiska, det språk idag som är närmast vad Jesus talade.

Trots detta finns inte många assyrier/syrianer kvar i Mellanöstern. Efter hundratals år av förföljelse och förtryck, beräknar vissa att det idag finns fler assyrier/syrianer i diasporan än i sina ursprungsländer.

Kyrkorna bedriver flyktingverksamhet

Ännu fler har flytt de senaste åren. Flytt från Da’esh (IS), från krig och från rädsla för krig. En annan av Beiruts assyriska församlingar ligger i Hadath. De ökade från 100 familjer till 400 familjer i samband med krigen i Syrien och Irak. En av de nya församlingsmedlemmarna är Shadi, som visar mig bilder från sin hemby i norra Syrien – före och efter Da’esh förödelse. Det är svårt att förstå att bilderna visar samma plats.

En kyrka i en lummig by i norra Syrien i maj 2013. Foto: Shadi, numer flykting i Libanon

 

Samma by som ovan efter IS brutala framfart i byn. Foto: Shadi, numer flykting i LIbanon

Precis innan jul besökte jag den Kaldeiska kyrkan i Beirut, och fick lära mig om den verksamhet de dragit igång för irakiska flyktingar. När jag är där pågår utdelning av mat, lektioner för barn i olika åldrar och snart kommer deras mammor för eftermiddagens gruppterapi och traumarådgivning.

Fader Kasarji som inte bara har hand om sin församling, utan också driver flyktingcentret och en vårdcentral för flyktingar, berättar hur det svåraste just nu är bostäder. Många av de som flytt från Irak har nu inga pengar kvar och blir utkastade från sina lägenheter. Det är dyrt att bo i Beirut, speciellt om man fått lämna allt bakom sig. Att återvända är inte ett alternativ. Rädslan finns kvar, och många av de som återvände till Nineveh-slätten efter att Da’esh lämnat, fick fly igen.

Dialog källa till välmående

Dr. Tarek Mitri vid American University of Beirut har specialiserat sig på kristnas situation i Mellanöstern. Enligt honom lever kristna i Mellanöstern i en cirkel av rädsla. Migrationen vi sett nu, beror inte bara på Da’esh, utan på ett förväntat hot – till följd av århundraden av förföljelse. När detta förväntade hot uppfylls, skapas en cirkel av rädsla där man ständigt förväntar sig fler attacker och mer förföljelse.

­­­– Rädsla må vara en naturlig reaktion, men i det långa loppet riskerar det att pressa oss mot extremer, säger Dr. Mitri. Hans budskap är tydligt.

– Dialog är det som gör att mångfalden kan bli en källa till välmående. Låt oss inte möta exkludering med förnyad exkludering. Kristnas mission är, och måste fortsätta vara kärlek och försoning, det är vad vi måste jobba för – inte att välja sida.

Möta rädsla med kärlek

Det Dr. Mitri uppmanar till är en stor utmaning. Att möta hopplöshet och rädsla med kärlek och försoning är kanske bland det svåraste som går att be om. Men det är många som försöker. Det pågår här ett ständigt samtal, om hur vi ska gå vidare, hur vi ska vinna över hat med respekt och kärlek. För stunden fokuserar vi dock på vinbladsdolmarna och på hur vi snabbast ska ta oss hem till Vivienne för att äta. Jag frågor om hon inte var hungrig under mässan.

– Nej, nej jag har vant mig, säger hon oberört. Så kastar vi oss ut i regnet, mot varmt bröd, za’atar och oliver.

 

Johanna Svanelind, representant för Svenska kyrkans internationella arbete i Mellanöstern, baserad i Libanon

Följ Johanna Svanelind på Twitter @jsvanelind

Läs mer om vårt arbete för människor som flytt från Irak >>

Läs mer om vårt stöd till människor som flytt från Syrien >>

Läs mer om vårt stöd till förföljda kristna och utsatta troende >>