Dagen jag var i Al Hoson var det invigning av det nya allaktivitetscentret. Solen sken, arabisk folkmusik spelades ut från högtalare och stolarna var fyllda av människor som klätt upp sig. Många av besökarna var deltagare i aktiviteter som erbjuds i allaktivitetscentret. På en matta framför stolarna satt glada och skrattande barn. Framför dem fanns en liten scen där några volontärer stod och sjöng. Det var en härlig känsla att se barnen så glada och fulla av liv, att se kvinnor och män som satt där och tittade leende på sina barn samtidigt som de pratade med grannen på stolen bredvid. Det var som det bör vara, att barn får vara barn och att föräldrar kan känna sig trygga och le när de tittar på sina barn. Det blev nästa overkligt att tänka att inte för så länge sedan så befann sig de flesta av människorna där, både barn och vuxna antingen i krig eller på flykt från krig.
Allaktivitetscentret skapar stolthet och mening
Tidigare på morgonen, när jag fick besöka de olika salarna i allaktivitetscentret mötte jag en grupp kvinnor som lärde sig att sy och att hantera symaskiner. Några av kvinnorna visade stolt upp klädesplagg som de sytt om. De berättade att de inte hade tyg för att sy nya kläder, men de lärde sig att skapa nya klädesplagg med tyget från använda kläder. Två av kvinnorna hade sytt jumpsuits till deras döttrar av tyget från deras sjalar. ”Nu kan våra barn äntligen få nya kläder”, sa de. ”De har inte fått några nya kläder ända sedan vi lämnade Syrien”, berättade en av kvinnorna. Trots att hon sa det med sorg i blicken så kunde jag tydligt uppfatta hennes upprymdhet över de nya kläder hon skapat. Flera av kvinnorna berättade att de varit på flykt i några år. Det var alltså första gången på några år som några av barnen skulle få ”nya” kläder.
Drömmer om utbildning istället för att giftas bort som barn
I ett annat rum pågick ett informationsmöte om kvinnors och flickors hälsa. Kvinnan som höll i mötet berättade om vikten av att informera tonårsflickor och deras föräldrar om vad som händer under utvecklingen från barn till tonåringar. Detta är speciellt viktig information till de syriska flyktingarna berättar hon.
”Allt fler syriska flickor och pojkar gifts bort i tidig ålder, redan som 14-15 åringar. Många flickor är fortfarande barn när de gifts bort. De vet inte vad som händer med deras kroppar och för många föräldrar är det tabu att prata om ämnet. Genom att informera och ge vägledning hoppas vi kunna motverka tidiga giftermål.”
Jag tittade mig runt i salen och på ena sidan satt en större grupp flickor. En del skrattade nervöst när de lyssnade på informationen som gavs, andra lyssnade spänt. Några av de äldre kvinnorna ställde frågor. Under pausen ställde jag mig bredvid flickorna och frågade vad de tycker om mötet.
”I Syrien gick jag i skolan med mina vänner, allt var bra. Idag finns det ingen skola, jag har inte gått i skolan på jättelänge. Jag är 16 år och jag vill inte gifta mig. Jag vill bara gå tillbaka till skolan igen och kunna jobba och få familj när jag är vuxen.”
Andra flickor nickade instämmande. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara på flickans kommentar. Det jag egentligen ville säga var att allt skulle bli bra, men istället stod jag tyst. För jag kan inte lova att allt ska bli bra. Jag kan bara fortsätta att arbeta för att de insatser Act Svenska kyrkan och våra partner gör på plats. Tillsammans med dem och alla deltagare kan vi bidra till att skapa en bättre och säkrare framtid för dem alla. Tillsammans kan vi jobba för att skapa hållbara positiva förändringar.
Rania Salameh, Humanitär handläggare Act Svenska kyrkan
Besökte Jordanien i juni 2019