Att genom rörelse och gester gestalta orättvisor och fördomar är ett effektivt sätt att uppmärksamma svåra frågor. Amatörteater helt enkelt. Det är en metod som jag sett användas i informationssyfte och i utbildningar i Sydsudan, i Etiopien, i Kenya, i Zambia och nu senast i Myanmar. I november fick jag följa med vår samarbetspartner Myanmar Institute of Theology (MIT) under ett par av de sexton dagar som de uppmärksammar det våld som sker mot kvinnor och flickor i landet och i världen.
När Myanmar Institute of Theology uppmärksammar 16-dagarskampanjen så ingår de i en större, global rörelse för att utrota våld mot kvinnor och flickor. Kampanjen ”16 days of activism against gender based violence” är en återkommande årlig kampanj som både Förenta Nationerna och Kyrkornas Världsråd står bakom.
Internationella dagen för mänskliga rättigheter
Alltsedan 1991 har det orättvisa, det onödiga, meningslösa och förödande våldet som sker mot kvinnor och flickor bara för att de är kvinnor uppmärksammats årligen mellan den 25 november och den 10 december. Den 25 november är den internationella dagen för utrotandet av våld mot kvinnor och kampanjens sista dag den 10 december är den internationella dagen för mänskliga rättigheter.
Kvinnors rättigheter är ingen speciell, avvikande rättighet utan en del av allas våra mänskliga rättigheter. Ibland får man känslan i debatten att det är något särskilt med kvinnors rättigheter, eller med barns rättigheter, så är det inte. Men dessa gruppers liksom minoriteters rättigheter kränks mer och detta måste vi tillsammans uppmärksamma och motverka eftersom vi alla delar samma jord, andas samma luft och dricker samma vatten.
Kampanjens hashtaggar är i år: #16Days #OrangeTheWorld #GenerationEquality
Förenta Nationerna och Kyrkornas Världsråd
Just nu leds FN av Generalsekreterare António Guterres och det kan en vara väldigt glad för. Guterres har lång erfarenhet inom internationellt samarbete, han är genusmedveten och visar ett stort intresse för att arbeta med rättvisefrågor av alla de slag och inte minst att verka för att våldet mot kvinnor och flickor avskaffas. För att stödja 16-dagars kampanjen inrättade han 2008 en speciell kampanj, som heter UNiTE by 2030. Det betyder att samtidigt som de globala målen, de sjutton olika målsättningarna för en bättre värld för alla som ska vara uppfyllda år 2030, då ska också våldet mot kvinnor och flickar vara utrotat. Det är en stark och tydlig markering från generalsekreteraren och FN som ger stöd åt alla som arbetar med denna viktiga fråga.
Kyrkornas Världsråd driver också starkt frågan om att utrota våldet mot kvinnor och flickor, bland annat genom kampanjen ”torsdagar i svart”(Thursday´s in Black) som pågår alla torsdagar året om. Medlemmar och andra uppmanas att bära svart klädsel på torsdagar intill dess att all form av genusbaserat våld är avskaffat.
Hashtaggen #FromOurHousetoYours
I årets 16-dagarskampanj väljer Kyrkornas Världsråd att lyfta länkarna mellan Guds hus och det fundamentala behovet att göra våra egna hem (hus) till säkra och kärleksfulla platser. Hashtaggen är #FromOurHousetoYours. Det är också ett erkännande av att mycket av det våld som sker mot flickor och kvinnor sker inom det egna hemmets väggar. KV betonar att genusbaserat våld kan hända var som helst och att vi alla har ett ansvar att reagera och agera mot våldet.
Tillbaka till Myanmar. Bussresan till norra Myanmar, till Myitkyina i delstaten Kachin tar 24 timmar från huvudstaden Yangon. Det är där vi ska uppmärksamma 16-dagars kampanjen mot våld mot kvinnor och flickor tillsammans med ungdomar från regionen. Vi får hålla till i en stor lokal på den katolska kyrkans område. Golvet är grovt av ren cement. Längst fram i salen finns en upphöjd scen klädd med heltäckningsmatta och resten av lokalen har fyllts med färgglada plaststolar i långa rader. De flesta är redan upptagna. Åldersvariationen i rummet är stor men de flesta verkar vara i de tidiga tonåren även om det finns äldre som jag själv och även en gullig ettåring som klättrar upp och ner på sin gröna stol och en bebis i sin mors famn i de främre raderna. Aulan är smyckad med planscher och information om lagtexter. Vilka påföljder ger lagen vid olika överträdelser? All text är på Burmesiska men min värdinna för dagen Naw Hser Koo som arbetar heltid med frågor om genusbaserat våld för vår systerorganisation Dan Church Aid, översätter tålmodigt för mig. Planscherna förklarar praxis och lag och diskrepansen blir tydlig när min värd översätter för mig. Myanmar Institute of Theology har flera bord i salens bortre ände med informationsbroschyrer och ”pins”. Fönstren på båda sidor om den långsmala salen är öppna och släpper in välbehövlig bris. Det är varmt, 32 grader idag, så ganska svalt skulle de lokala säga.
Nöden blir övermäktig
Det ska bli musik och teater tävling, åtta olika grupper har anmält sig för att presentera sin egen tolkning av genusbaserat våld. Scenkläderna är färgmatchade och sången taktfast, inget tal utan gester och skyltar står för budskapet tillsammans med sången. En av grupperna beskriver våndan för individer som inte tycker att de är vare sig man eller kvinna, vilken toalettdörr ska de välja? Toalettdörrarna symboliseras av olika blommiga gardinlängder som hålls uppe av en gardinstång. Gardinlängderna har skyltar med ”damer” och ”herrar”. Var gör man sina behov om man är ovälkommen bland kvinnorna på damtoan och utslängd av männen på herrtoan? Nöden blir övermäktig. I nästa scen har gardinlängderna utökats med skyltar som ”transgender” och ”womenman”. Föreställningarna är intressanta även för mig som inte kan följa med i musiktexterna eftersom gesterna är så tydliga. Det blir långa applåder mellan de snabba scenbytena.
Dagen fortsätter med tal av en kvinnlig aktivist som berättar sin egen historia om hur hon blev fängslad förra året bara för att hon demonstrerade fredligt och en man går igenom olika sätt på vilket sex inte är okey. Samtycke är alltid en förutsättning!
Text: Anna-Maria Sandström