– Gud skapade oss människor likvärdiga. När vi föds är vi lika och när vi dör är vi lika, säger hon och tittar mig rakt in i ögonen. I ett av alla de länder där det demokratiska utrymmet nu börjat krympa kämpar Gloria Mafole för att göra verklig skillnad för unga flickor och för kommande generationer.
Hon växte upp i Kilimanjaro, Tanzania. Hennes båda föräldrar var läkare och hon har sex syskon.
– Mina föräldrar såg alltid till att finnas för de som hade mindre än oss. Det har följt mig genom livet. Jag har alltid sett det som min uppgift att ge tillbaka till andra.
Gloria är advokat men arbetar sedan 2006 som ansvarig för påverkansarbete med fokus på jämställdhet och genusrättvisa hos Tanzanias kristna råd (CCT). De är en del av Act Svenska kyrkan och arbetar med mänskliga rättigheter, fred och ansvarsutkrävande mot beslutsfattare.
– Bland det viktigaste vi åstadkommer är förändrade attityder hos kyrkliga ledare och hos traditionella andliga ledare på landsbygden. Det är fortfarande en utmaning och det tar tid. De har alla väldigt stort inflytande i människors liv, framförallt när det gäller familjen och jämställdhet. När de får rätt kunskap om mänskliga rättigheter kan de uttala sig på ett helt annat sätt än andra makthavare. Politiker är ofta rädda att förlora väljare så de kan inte vara lika radikala. Här får kyrkan gå före. Vi vill inte att kyrkliga ledare förespråkar skadliga sedvanor.
En av sedvänjorna Gloria kämpar mot är könsstympning av flickor. I Tanzania är det olagligt men fortfarande praktiseras det i hemlighet i stora områden som Singida och Mara.
– Mina föräldrar lärde mig att bry mig om andra. Det har följt med mig genom livet och präglat mig. Som när jag valt att arbeta gratis för de barn som behöver juridisk hjälp och saknar både kunskap och pengar.
Gloria utbildar också andra i att ge juridisk rådgivning ute i byar där de vet att problemen finns. Det behövs eftersom många människor har låg kunskap om lagar och ingen möjlighet att betala för en jurist.
– Ofta är det barnet självt som måste göra anmälan mot sina föräldrar. Många gånger upplevs det som omöjligt och omgivningen sätter en enorm press på flickorna genom att berätta att ingen kommer att ta hand om henne om hennes föräldrar får böter eller hamnar i fängelse.
Gloria berättar att de arbetar olika i de båda distrikten eftersom traditionen ser olika ut och det finns absolut stora utmaningar.
– En utmaning vi står inför är att de som utför könsstympningarna ändrar sina metoder och att de tar barnen till andra distrikt där vi ännu inte jobbar. Ett exempel är att de använder syror på könsdelarna hos små spädbarn. Det blir väldigt svårupptäckt eftersom spädbarn ofta skriker av andra orsaker.
CCT samarbetar med sjuksköterskor vid mödravårdskontroller som undersöker barnen, utbildar mammorna och samarbetar med polis.
– Vi arbetar hela tiden förebyggande med både män och kvinnor och det ger resultat. Men för många flickor blir flykt tyvärr den enda utvägen…och vi tränar dem att fly.
I Mara, där traditionen bärs av män, kontaktar rådet mammor som sista åtgärd och får dem att stötta och hjälpa sina döttrar att rymma. Flickorna utbildas i hur de tar sig över savanner, många gånger mycket farliga vägar, hur de undflyr djur, klättrar i träd och i berg för att nå de skyddade hemmen där flickorna tas om hand och hålls i säkerhet.
– Under tiden samtalar vi med föräldrarna och byledare för att möjliggöra att flickorna ska kunna återvända hem utan att utsättas för övergreppet. Tyvärr går det inte alltid och flickorna vet att det kan vara sista gången de ser sin familj.
Gloria brinner för att stärka barnen, för de nya generationerna och hon brinner för att få sina egna söner att acceptera allas lika värde.
– Jag vill att de lär sig att respektera och skydda människor omkring sig. Lär sig att ta hand om och bry sig om sin familj. Jag lär dem det här eftersom jag vill se jämställdhet, det är det absolut viktigaste för mig, jag vill se en värld som respekterar mänsklig värdighet.
Gloria är enda kvinnan i sin familj med make och fyra söner. Hon är kvinna i ett land där utrymmet för jämställdhetsfrågor minskar och på en arbetsplats där hon ofta står ensam i att utbilda och föreläsa för ledande män. Men för Gloria är mod att alltid våga tro, tro på Guds kärlek till oss alla och på att en förändring är möjlig.
– Oavsett om vi är mörka, ljusa, män eller kvinnor så bars vi alla i våra mammors livmoder och föddes till världen nakna. Vi har alla samma grundläggande behov. Därför är jämställdhet något Gudomligt, därför ska vi alla ha samma rättigheter. Jämställdhet och genusrättvisa är nyckeln till medmänsklighet och värdighet för hela mänskligheten.
Text: Sanna Bülow