Medmänsklighet i praktiken under coronakrisen

Runt om i världen – i exempelvis Palestina, Haiti, Sudan, Bangladesh, Kenya och Filippinerna – sluter nu olika medborgargrupper upp för att möta coronakrisen. Enskilda personer, Facebookgrupper, ideellt engagerade, organisationer med flera, kliver fram och gör sitt yttersta för att bidra och hjälpa till i en utmanande tid. Det är medmänsklighet i praktiken.

– Samma positiva krafter som finns hemma i kvarteret eller området här i Sverige, finns självklart också i samhällen runt om i världen, säger Henrik Fröjmark som arbetar som rådgivare inom humanitärt arbete på Act Svenska kyrkan. Vi tänker inte alltid på det, men även i länder som Sudan, Myanmar och Palestina finns en enorm kraft hos medborgare och ideellt engagerade. Det är ibland som att vi inte litar på att de här krafterna finns i andra samhällen, men det gör de!  Det är så vi människor löser problem, vi går ihop och försöker göra det tillsammans. Ibland i en bostadsrättsförening i Umeå, och ibland i en fröbank i Sydsudan.

Vad är det, lite mer konkret, som görs på olika håll i världen just nu?

Det ser olika ut på olika platser eftersom verkligheten och problemen ser olika ut, men i grunden sker samma typ av aktiviteter som här i Sverige. Informationsspridning är en stor och viktig del såväl som mobilisering inom civilsamhället för att göra det som krävs. Inte minst handlar det om att skapa både förståelse och acceptans för att få människor att ändra sitt beteende för att hindra smittspridning. Det kan handla om att sprida affischer och flygblad med viktig information om handtvätt och hygienregler på olika språk, men också att använda sociala medier och radio för att nå ut också till de som inte kan läsa och de som lever i avlägsna och avstängda byar och samhällen.

På många håll är de ekonomiska effekterna av krisen helt förödande, och då gör många volontärer ett enormt arbete med att identifiera och sätta in stödinsatser som att dela ut matpaket och ibland till och med kontanter till de som drabbats särskilt hårt. Människor ställer helt enkelt upp för sina medmänniskor och försöka lösa de problem som uppstår i närmiljön.

Vilka är de största skillnaderna mellan Sverige och de länder du nämner?

Den största skillnaden är så klart att förutsättningarna för att klara en kris ser helt annorlunda ut. Ibland pratas det om att en pandemi inte känner några gränser och därför drabbar världen jämlikt. Men så är det inte. För även om situationen i Sverige är extrem så kan vi möta krisen med rent vatten, fungerande sjukhus, sociala trygghetssystem och starka statsfinanser. I många av de här länderna finns inget av det, och situationen blir såklart ännu mer extrem. Hur ska exempelvis människor som inte ens har tillgång till rent vatten att dricka kunna följa WHO:s råd om att tvätta händerna i 20 sekunder? Och hur ska människor som lever 8 – 10 personer i ett tält eller i ett överbefolkat slumområde kunna tillämpa fysisk distansering? Det är en ekvation som inte går ihop.

På många av de här platserna fanns det också redan innan coronavirusets spridning stora utmaningar i form av utbredd fattigdom, befintliga hälsorisker och sjukdomar, väpnade konflikter, politiskt och ekonomiskt förtryck och så vidare. I flera av dessa länder är smittspridningen fortfarande ganska begränsad, men åtgärder som utegångsförbud och ”lockdowns” har redan fått ödesdigra konsekvenser för människors ekonomi, hälsa och liv när exempelvis jobb har förlorats och skolor och grundläggande sjukvård stängts. Och i spåren av det ökar också misshandel av kvinnor och barn i hemmen.  

Hur kan då olika medborgargrupper och ideellt engagerade påverka situationen?

Framförallt ser vi att det på platser där vi arbetat med ett initiativ som heter Local2Global redan finns metoder och upparbetade strukturer i form av olika nätverk, så kallade protection groups, som snabbt kan aktiveras och påbörja olika hjälpinsatser och aktiviteter på ett tidigt stadium. Människor som tillsammans agerar snabbt och självständigt. De har fått utbildning, kunskap och självförtroende. Och det viktigaste är att de är en del av sitt samhälle, som mitt i denna hemska coronapandemi, kan ta initiativ, utan att någon extern part leder arbetet. Tack vare att det nu finns inbyggda mekanismer kan människor agera på egen hand och med kortare startsträcka och använda både biståndsmedel och andra ekonomiska resurser snabbare och mer effektivt. Och det är precis vad människor nu gör. De agerar!

Local2Global – en revolutionerande metod som samlar samhällsmedborgare

Henrik Fröjmark har arbetat med biståndsfrågor under många år och har lång erfarenhet av olika arbetssätt och metoder inom branschen. Men han har aldrig upplevt något så effektivt som när människor på lokal nivå går samman och själva tar initiativ och driver insatser som gynnar det lokala samhället, utan att någon extern part går in och talar om för dem vad de ska göra.

– Lokala krafter och medborgargrupper kan göra underverk om de bara får rätt förutsättningar att agera. Inom biståndsvärlden är det lite av en revolution att utgå från att insatserna ska ledas och bestämmas helt lokalt, även hur biståndets resurser ska användas. Inom Local2Global försöker vi hitta sätt och metoder att stärka och utveckla det arbete som redan görs lokalt. Det revolutionerande är inte att prata om vikten av lokalt ledarskap, det revolutionerande är att faktiskt genomföra det. Från dag ett bygger detvi gör inom Local2Global på invånarnas inneboende kraft och kapacitet att själva kunna påverka sin situation.

Kort, vad är Local2Global? 

Superenkelt: Det går ut på att stödja och tillvarata den kraft som finns hos medborgare i samhällen där en kris eller katastrof inträffat och att uppmuntra människor att själva ta initiativ och driva olika insatser utifrån behov de själva identifierat. Metoden, som delvis går ut på att släppa kontrollen, innebär att vi internationella biståndsaktörer måste lita på att det är människorna i den lokala kontexten som sitter på den bästa kunskapen om behoven och även har förmåga att initiera och driva både det humanitära biståndet och utvecklingsinsatser både på egen hand och tillsammans med exempelvis lokala myndigheter. Och invånarna i sin tur måste lita på metoden, sig själva och på varandra.

Hur bidrar Act Svenska kyrkan till Local2Global?

Vi stödjer lokala partner som i sin tur samordnar och utbildar lokala grupper och volontärer. Våra lokala partner ser till att människor på plats får träning och coachning i att utveckla metoder så att de kan lära sig att identifiera, besluta om och genomföra olika insatser de själva identifierat i sina samhällen. Act Svenska kyrkan stödjer också olika insatser med kontantstöd som grupperna själva ansvarar och förfogar över. Vi ser att mycket arbete och många initiativ också sker utanför vårt stöd i samverkan med lokala myndigheter och privata aktörer, vilket ju är ett fantastiskt kvitto på att det här verkligen fungerar. Act Svenska kyrkan stödjer Local2Global i Palestina, Haiti och Sudan, samt indirekt i Kenya, Filippinerna och Myanmar.

Exempel på aktiviteter inom Local2Global i Palestina, Kenya, Myanmar, Sudan, Filippinerna, Nigeria and Bangladesh:

• Delar ut flygblad med råd om handtvätt, hygienregler och fysisk distansering på olika språk.
• Städar och sanerar offentliga platser såsom kyrkor och moskéer.
• Organiserar stöd och hjälp till särskilt utsatta individer och familjer som exempelvis inte kan hämta vatten, köpa mat eller inte har tillgång till nödvändig medicin – eller som förlorat sina inkomster eller jobb på grund av nedstängningar.
• Ger korrekt och relevant information på olika språk om coronaviruset och hur smitta kan förebyggas. Detta görs i olika kanaler, såsom radio, sociala medier, affischering, genom religiösa och traditionella ledare, lärare och så vidare. Samarbetar med relevanta lokala medier.
• Arbetar med att slå hål på ryktesspridning och mytbildningar och skapa kulturell acceptans för smittskyddsåtgärder.
• Arbetar med att uppmärksamma och förebygga ökad risk för våld i hemmen till följd av situationen.
• Ökar medvetenheten om riskerna med marknader, kollektivtrafik, religiösa-, kulturella- och politiska sammankomster. Uppmärksammar allmänheten och lokala ledare om aktiviteter och samlingar som kan innebära stora risker, exempelvis gudstjänster, nattvarden vid påsk, delade måltider i samband med Ramadan och så vidare.
• Ser till att viktig information når också avlägsna och isolerade samhällen.
• Ökar medvetenheten om riskerna med att äta från samma tallrik och dricka ur samma mugg, vilket är kutym i många delar av världen.
• Genomför påverkansarbete gentemot lokala och nationella myndigheter så att insatserna mot covid-19 inkluderar alla samhällsgrupper.
• Uppmärksammar och motverkar stigmatisering av personer som har, eller misstänks ha, covid-19.

*Volontärer, enskilda individer, medborgargrupper eller organisationer med flera kan aldrig ersätta statsapparatens eller nationella hälsomyndigheters arbete eller ansvar, utan kan endast fungera som komplement och positiv katalysator för att uppnå samhällets gemensamma mål i kampen mot covid-19.