Efter ett halvår med coronapandemin så har det nog inte undgått någon att världen blivit lamslagen. Även om rådande tider gör det rätt enkelt att sväva in en sorts melankoli så är det viktigt att försöka hitta ljuspunkter i vardagen
Vi lever i en tid där kraven på teknik blir allt högre och högre. Det är både skrämmande men också tacksamt. Hur enkelt är det inte att komma i kontakt med andra människor?
Som liten fick jag en mobiltelefon oförskämt tidigt. Tanken bakom det var väl lite fin, mina föräldrar ville att jag skulle kunna ringa hem och berätta hur det gått i 11 års klassen i Sundsvall Tennis Open.
Med tiden blev jag van vid tekniken och jag minns att jag i tidiga tonåren frågade min pappa hur han bestämde träff med sina vänner som ung, det fanns ju inte mobiltelefoner.
Idag kan man praktiskt taget gör vad som helst med en mobiltelefon. Tidigare har jag aldrig förstått grejen med FaceTime, varför ska man se den man pratar med i telefon? Idag är det den funktion som jag är mest tacksam över.
Den fysiska distanseringen är otroligt påfrestande för väldigt många, men tack vare teknologins hjälp så blir det lite enklare. Jag vet inte hur många FaceTime-samtal jag har haft senaste halvåret, framförallt med vänner som jag inte pratat med på länge. Det har blivit ett nytt sätt att umgås på. Framförallt så är det en fin ursäkt att få fortsätta att fika, och det är bra mycket roligare att fika tillsammans med någon annan.
Jag vill verkligen uppmana er, våga att fika digitalt. För oss som har möjligheten till den få förunnade teknologi vi har idag, så är det ett steg i att hålla det sociala livet igång.
Jag vill även be er att skänka alla människor som inte har samma möjligheter som vad vi har en tanke. Tänk på dem när ni fikar digitalt och sprider kaffe med hopp. Tillsammans kan vi vara med och ändra den situation som coronapandemin har skapat.
/William Jansson Winge
