I över trettio år har Sol Balbero gett sitt liv för barnen och de mest utsatta på Manilas gator. Utmaningarna är många och stora men Sol ger inte upp. Act Svenska kyrkan är stolt partner till många ovärderliga krafter runt om i världen. Tillsammans kan vi göra skillnad!
Barn, mammor och gamla grånade farbröder som ligger och vilar på kartonger reser på sig för att hälsa på Sol. Hon ler, tar folk i hand och frågar hur de mår. Alla verkar känna henne. I över trettio år har hon gett sitt liv för de fattigaste och mest utsatta på Manilas gator.
Sol är revisorn som tröttnade på att räkna andra människors pengar och började som oavlönad volontär för att hjälpa barn och unga som blivit fångar i Manilas värsta ’red light districts’. Idag leder hon ett livsavgörande arbete bland utsatta och hemlösa, med 37 heltidsanställda. I de här gränderna känner alla minst någon som fått hjälp av Sol och ’Kanlungan’, som hennes organisation heter. Med sitt stora hjärta och sin naturliga auktoritet har hon sett hundratals människors liv förvandlade genom sitt viktiga arbete.
’Kanlungan’ – en plats att söka skydd
Kanlungan är tagalog och betyder ’tillflyktsort’ – en plats där man kan söka skydd. Tillsammans med Act Svenska kyrkan jobbar de med allt från skyddade boenden, till uppsökande verksamhet, drop-in center i utsatta områden, påverkansarbete, kontakter med myndigheterna och mycket mer.
Jag ber Sol att berätta hur allting började.
-Jag jobbade under många år som revisor hos myndigheterna, börjar Sol.
-Men jag hade tröttnat på att räkna andra människors pengar. Dessutom gillade jag inte all den korruption jag såg. Jag hade precis blivit kristen och ville göra något mer meningsfullt med mitt liv, så jag bestämde mig för att säga upp mig, berättar Sol.
Hon berättar att hon fick jobb hos en kristen organisation istället, där hon kom i kontakt med en helt ny värld.
-De jobbade med bistånd och byutveckling. Men de hade också ett projekt för barn som utnyttjades på gatorna och bordellerna. Jag älskade mitt arbete med dem, men tyvärr blev de tvungna att stänga ner, säger Sol.
I samband med nedstängningen förlorade Sol sitt arbete. Men hon hade blivit nära vän med en av kvinnorna som ledde arbetet med barnen från gatan – en tidigare version av Kanlungan.
-Barnen behövde ju fortfarande hjälp, så vi bestämde oss för att fortsätta verksamheten och kalla den för Kanlungan. Vi fokuserade mest på bordellkvarteren och de allra yngsta sexslavarna. Men vi arbetade också i parkerna och på gatorna. Vi fanns där för barnen, samtalade med dem, sjöng och lekte – och höll ett öga på att de höll sig borta från pedofilerna, berättar Sol.
Låt barnen komma till mig
-Jag visste ju egentligen ingenting om gatubarn eller socialt arbete, men jag kunde helt enkelt inte låta bli att hjälpa till! Det värsta var de små barnen, nio- och tioåringar som blev sexuellt utnyttjade och redan led av sexuellt överförbara sjukdomar. Jag var helt enkelt tvungen att göra något för att rädda dem! Sol blir mörk i blicken när hon pratar om de här erfarenheterna från gatan.
-Barnen kom till oss när de blev sjuka. Vi fick ta dem till sjukhus och hjälpa dem så gott vi kunde, fortsätter hon.
-Men efter några månader hade jag helt enkelt inte råd att bara arbeta ideellt längre, jag behövde också försörja mina föräldrar.
Sol valde att ta ett nytt välavlönat jobb som revisor, men blev aldrig lycklig där. Hon skakar på huvudet. Det gick inte att lämna barnen. Efter några månader sa hon upp sig och återvände till det obetalda arbetet på gatan.
Ett par år senare, 1992, började Act Svenska kyrkan stötta Kanlungans arbete.
”Act Svenska Kyrkan har varit en av våra allra viktigaste givare och samarbetspartner under alla dessa år och vi skulle inte ha kunnat åstadkomma det vi gjort utan deras hjälp!”, säger Sol.
Sol berättar om den enorma press det innebär att vara ansvarig för hundratals barn varenda dag. Att se till att de har mat att äta, att veta att det finns tillräckligt med pengar för skola och sjukvård. Utbildning och ökad trygghet och omsorg för barnen i kombination med påverkansarbete mot stat och myndigheter är avgörande för att bryta cirkeln av nya generationer som fortsatt är tvingade till ett liv på gator och i sopstäder.
Sols examen som både revisor och socialarbetare har hjälpt henne att driva och utveckla Kanlungans arbete och hantera såväl rapportering som ekonomi, men också gett henne auktoritet i kontakten med myndigheterna. Det har varit hårt arbete.
-Har du någonsin känt att du bara vill ge upp? frågar jag.
-Åh! Många gånger! utbrister Sol.
-Ibland vill jag bara få leva mitt eget liv! Jag blir så trött; fysiskt, känslomässigt, mentalt… Det handlar ju inte bara om att hantera allt som händer med barnen. Jag måste också ta hand om personalen, skrattar hon.
Ett viktigt jobb är att försäkra sig om att den personal de anställer verkligen har ett engagemang för verksamheten.
-Vi tar oss tid att lära känna den nya personalen och se om de är lämpliga för uppgiften. Det kräver väldigt mycket att arbeta med barn som har så svåra erfarenheter.
Utmaningarna förändras
Jag ber Sol berätta hur utmaningarna förändrats under åren som gått.
– När vi började för drygt trettio år sedan fanns ju inte ens barnkonventionen. Barnen sålde sina kroppar helt öppet. Det fanns väldigt få lagar och regler och polisbrutaliteten mot barnen var fruktansvärd, en brutalitet som idag tyvärr är ett faktum igen. Men det fanns inte alls samma diskussion om barns rättigheter och behov av särskilt skydd då”, berättar Sol.
På grund av ett gediget påverkansarbete, där Kanlungan varit en av flera viktiga aktörer på Filippinerna, har det skett enormt mycket på det området. Nu finns tydliga lagar som förbjuder sexuella övergrepp och utnyttjande av barn.
– Men det vi sett de senaste åren är att övergreppen flyttat till nätet, säger Sol och berättar om flera riktigt små barn, bara fem, sex år gamla, som Kanlungan fått ta hand om efter att det avslöjats att deras föräldrar tvingat sina barn att sälja sex framför webbkameror. Sol berättar att den sortens ’familjeföretag’ ökat drastiskt på senare år. Tillsammans med Act Svenska Kyrkans andra partners i Filippinerna har Kanlungan nu valt att engagera sig i ett projekt som fokuserar särskilt på att förhindra ’Online Sexual Exploitation of Children’.
”Men parallellt med dessa nyare problem kvarstår den största och svåraste utmaningen – fattigdomen. Hundratusentals familjer på Filippinerna har inte råd att ge sina barn ens det mest grundläggande”, berättar Sol.
”Somliga frågar mig varför vi ger barnen på gatan mat. Skapar ni inte ett beroende? Men jag säger nej. Vi kan inte vänta på att barnen svälter ihjäl om deras föräldrar inte har kapacitet att ta hand om dem och ge dem mat. Det är en grundläggande rättighet för barn att få äta. Det handlar om att möta basala behov.
Om vi ger dem mat kan de gå till skolan istället för att oroa sig för att de måste tigga ihop till maten
Sol Balbero
Intervjun går mot sitt slut, men trots att vi talat om många stora och svåra utmaningar känner jag att Sols handlingskraft och målmedvetna kamp för barnens rättigheter ger hopp.
”Så länge det finns barn på gatan, barn som utnyttjas och inte har råd att äta sig mätta – så länge vill Kanlungan fortsätta att finnas där för dem”, avslutar Sol.
Text: Magdalena Vogt, red. Sanna Bülow
