Det finns framsteg vad gäller mer pengar till klimatsårbara länder, ökade ambitioner för jämställdhet och löften om mer stöd för förluster och skador, men det är inte lätt för mig att sammanfatta förhandlingarnas resultat eller hur lyckade de blev. Behovet av mer klimatfinansiering till kvinnor, urfolk och lokalsamhällen finns fortfarande. Frågar du dem så känner de att världen sviker.
Det är inte lätt att sammanfatta förhandlingarnas resultat och hur lyckade de blev. Svaret kommer bero på vem du frågar.
I veckan har jag träffat bönder från Malawi som berättat om konsekvenserna av extremt höga temperaturer, upp till 45 grader, och översvämningar där de förlorat sina skördar. En av bönderna beskrev målande att de som förhandlar talar om principer och han vill berätta att för hans och andra bönders del handlar det om överlevnad och hur de ska återhämta sig om de inte får någon ersättning för sina förluster och skador. Jag tänker på min kollega Joycia i ACT-alliansen som oförtrutet under två veckor av förhandling lyft fram betydelsen av att kvinnor får inflytande över förhandlingarna och klimatbeslut. Hon menar att detta skulle synliggöra kvinnors, urfolks och lokalsamhällens behov av mer klimatfinansiering för stöd till anpassning. Frågar du dem så är de besvikna och känner att världen sviker.
Jag har också träffat många förhandlare från Sverige och EU som jobbat dag och natt. De sista dagarna med märkbara påsar under ögonen. Flera av dem har kämpat hårt för att få till nya ambitiösare skrivningar på plats. Men de har också behövt göra kompromisser för att få igenom nya förslag jämfört med tidigare år. Deras uppdrag har inte varit lätt då det finns länder som motsätter sig förändring och inte alls varit beredda att fasa ut fossila bränslen i den takt som krävs.
COP26 kommer förmodligen gå till historien som ett något bättre möte jämfört med COP25 som var en enorm besvikelse. Det finns klara framsteg både vad gäller mer pengar till fattiga och klimatsårbara länder, ökade ambitioner för jämställdhet och även löften om mer stöd och ersättning för förluster och skador. Även när det gäller Parisavtalets bindande mål så har flera tunga världsledare gång på gång upprepat vikten att behålla målet om att hålla 1,5 graders målet levande.
Under COP26 har det utkämpats kamper om vägval på olika nivåer. För vissa har kampen handlat om att försvara sina privilegier att fortsätta leva som vanligt. Kanske avstå lite, men inte så det kostar den nuvarande livsstilen. För andra har förhandlingarna handlat om deras överlevnad
Ska man summera mötet så räcker inte det som lovats. Det räcker inte för att undanröja klimatnödläget för människor som redan nu drabbas hårt. De åtaganden som gjorts för att fasa ut beroendet av fossila energikällor, att ställa om till förnyelsebar energi och en för planeten hållbar utveckling är också otillräckliga. Dessa räcker inte heller för att hålla medeltemperaturökningen under 1,5 grader. Om inte mer drastiska beslut fattas så som kommer världen bli varmare. Enligt de mest optimistiska kalkyler som gjorts av klimatforskare, baserat på resultatet av förhandlingarna så hamnar deras mest positiva prognoser på 1,8 grader, men mer troligt är att det hamnar på en bit över 2 grader.
Därför är jag inte nöjd. Snarare långt ifrån nöjd. Världens ledare måste ta klimatnödläget på allvar och säkerställa alla människors rätt till värdigt liv inom planetens gränser.