Mat och trygghet är ingen självklarhet i alla människors liv. I Honduras lever 62 procent av landets invånare i fattigdom. Hundratals kvinnor mördas av män varje år i nära relationer. Våld och ständig oro att inte få mat är en del av många barn vardag. Men en modig kyrka med starka medarbetare kämpar tillsammans med Act Svenska kyrkan för att framtiden ska bli annorlunda.
Ingenstans i världen är mat och trygghet en självklarhet i alla människors liv. Inte heller en framtid och ett värdigt liv för barn. Inte i Sverige och inte någon annanstans. Men på vissa platser är det värre än på andra.
I Honduras lever 62 procent av landets 10 miljoner invånare i fattigdom. 10-åriga Patricia och 5-åriga Maria går i en söndagsskola som drivs av Lutherska kyrkan i Honduras. Här finns en bred, modig verksamhet och en stark präst som tillsammans med Act Svenska kyrkan ser till att barnen i det gängstyrda, våldsamma området där Patricia och Maria bor, får mat, trygghet och viktig kunskap. Patricia går inte bara till kyrkan på söndagar. Hon går dit så ofta som möjligt.
– Jag tycker om Gud. I kyrkan kan jag dela med mig av min kärlek till alla, förklarar hon.
– Och jag har till och med börjat lära mig att läsa och skriva här, och så gillar jag maten vi får, säger 5-åriga Maria.
I söndagsskolan får barnen prata om sin hemsituation och kyrkans medarbetare kan få kännedom om deras livssituation. Samtidigt får barnen delta i aktiviteter där de får sjunga, rita och börja lära sig läsa och skriva. Barnen får också mat och mellanmål.
Prästen Lidia är mycket engagerad för barnen.
-Vissa barn går inte i skolan. De måste hjälpa sina föräldrar att arbeta och faller därför ur skolsystemet. Detta är en stor utmaning både för kyrkan och landet. Vi, som kyrka, oroar oss för barnens hälsa och skolgång eftersom det kommer att påverka dem resten av livet, säger Lidia.
Riskerna för barnen i området är otaliga.
– Droghandel är ett problem i hela landet, men här är det väldigt synbart. Och så har vi gängen som rekryterar och utnyttjar barn till att driva in utpressningspengar, säger Lidia.
Förutom det gängrelaterade våldet så är mäns våld mot kvinnor, mord på kvinnor, mycket vanligt. Kyrkans ungdomsledare vill skydda barnen och följer dem till och från söndagsskolan.
Tusentals migrerar
Området där flickorna bor är ett av flera slumområden på kullarna kring Tegucigalpa, där kyrkan ofta är den enda fredade platsen. Här, liksom i andra utsatta områden, rasar regelbundna gängkrig om kontrollen av territorium.
Patricia tycker trots allt om att bo här. Det är allt hon känner till. Men det finns saker som skrämmer henne.
– Jag är rädd för tjuvar. Och att något ska hända med min familj eller mina kompisar här, förklarar hon.
Hon bor med båda sina föräldrar och en lillasyster.
5-åriga Maria lever med sin mamma, en bror och en syster. Hennes mamma försörjer familjen genom att sälja mat på gatan.
– Jag tycker om att bo här, men jag skulle även vilja bo i USA eftersom där finns snö som man kan göra snögubbar av och sätta morötter i ansiktet på, säger Maria.
Hon är långt ifrån ensam om att vilja bo i USA. Årligen migrerar tiotusentals honduraner dit i hopp om ett bättre liv. På senare år har allt fler kvinnor börjat migrera, bland annat för att komma undan våldet som många utsätts för av sina män. Enbart under 2021 mördades 318 honduranska kvinnor. 90 procent av förövarna förblir ostraffade.
Tillsammans med Lutherska kyrkan i Honduras och flera andra lokala organisationer arbetar Act Svenska kyrkan brett i Honduras och i Centralamerika för att kvinnor ska få ökad tillgång till sina mänskliga rättigheter, för en förändrad mansroll som bryter machokulturen och för värdiga försörjningsmöjligheter.
Lidia och långsiktig kamp för förändring
Prästen Lidia är en stor trygghet för flickorna Maria och Patricia. Hon jobbar i Lutherska kyrkan och på söndagsskolan. Vid sidan av prästämbetet är Lidia samordnare på en stiftelse för just kvinnor som lever i fattigdom och utsatthet. Även inom kyrkan finns ett nätverk som arbetar för kvinnors rättigheter. Barnens mammor är mycket engagerade i söndagsskoleundervisningen. När mammorna är där pratar Lidia med dem om deras problem, liv och rättigheter.
– Jag förklarar för dem, ur ett bibliskt perspektiv, att våra kroppar måste respekteras eftersom Gud respekterar dem. Vi äger våra kroppar och bestämmer själva över dem, säger Lidia.
Hon suckar och fortsätter sedan,
– Men det är svårt. I kyrkan jobbar vi för att stärka kvinnorna, men de lever i en miljö där inget är enkelt när de kommer hem. Deras situation förändras inte över en natt. Det kommer att ta tid eftersom det är mycket svårt att förändra attityder i den patriarkala strukturen, säger Lidia.
Lidia hyser stort hopp om att söndagsskoleundervisningen ska bidra till förändring.
– Vi försöker visa att flickor och pojkar är jämlika genom att alla deltar i samma aktiviteter. Förhoppningsvis sprider barnen detta när de kommer hem och leker med grannbarnen, säger hon.
Lidia ser våldet som den största utmaningen för barnen.
– De möter våld överallt; i sina hem, i skolan och när de är ute. Till och med på när de går hit på söndagarna får de höra fula ord och de ser allt som pågår i omgivningen. Det påverkar deras självförtroende som redan är lågt, säger Lidia.
Hon fortsätter:
– Men här känner de sig uppskattade och vi talar om för dem att de är det. Det känns fantastiskt att berätta för dem om deras gåvor och talanger som de inte bara ska dela med sig av i kyrkan, utan även i sina hem och sin omgivning, säger Lidia.
Barnen, vår framtid och nutid
Hon anser att söndagsskoleundervisningen är av stor vikt för barnen. Det de lär sig där kan sprida sig som ringar på vatten i samhället.
– Barnen är inte bara vår framtid, de är även vår nutid. Vi lär dem att de har ett värde och att om de gör något som är bra i Guds ögon, så kommer de också att göra något som är bra för deras vänner och omgivning, säger Lidia.
Jämställdhet genomsyrar den lutherska kyrkan i Honduras och dess aktiviteter. Kvinnor har samma ämbeten som män och majoriteten av kyrkomedlemmarna är kvinnor. Likaså kyrkobesökarna. De flesta är ensamstående mödrar och familjeförsörjare.
– Det är inte så många vuxna män som kommer hit, men däremot unga män. Vi gör ingen skillnad mellan pojkar och flickor. Alla måste hjälpa till, säger Lidia och fortsätter:
– Utmaningen är att få hit fler män. De måste få höra samma saker och få mer gemensamma värderingar med kvinnorna, säger Lidia.
Hon påpekar vikten av samarbetet med Act Svenska Kyrkan.
– Jag är så glad att ni är med oss och att vi kan jobba hand i hand. Det finns utmaningar överallt, men de är fler i fattiga länder. Ibland behöver vi höra att vi gör ett bra jobb och vi kan göra det tillsammans. Det hjälper otroligt mycket. Det är en välsignelse som jag är mycket tacksam för, avslutar Lidia.
Intervjuer: Bengt Sigvardsson
Text: Sanna Bülow, Act Svenskakyrkan