• Act Svenska kyrkan
  • Reseberättelse från flyktinglägret i Dadaab Kenya – Förändringen stannar kvar
Till innehåll på sidan
Act Svenska kyrkan

Reseberättelse från flyktinglägret i Dadaab Kenya – Förändringen stannar kvar

Det ska du veta, sa den äldre kollegan, det jobbigaste med att resa bort är att resa hem. Du lämnar alla människor kvar i flyktinglägret, medan du själv återvänder till en vardag fylld av tacofredagar, föräldramöten och försenade tåg.

Läraren Brian hjälper en elev att skriva blindskrift på en skrivmaskin. Foto: Josefin Casteryd

Det har nu gått lite drygt fyra månader sedan jag, tillsammans med mina kolleger Josefin och Else, reste till flyktinglägret Dadaab i Kenya, några kilometer från gränsen till Somalia. Uppdraget var att se hur de pengar som samlats in till Världens Barn och Act Svenska kyrkan gjort skillnad. Vi besökte skolor, behandlingscentrum och hjälpmedelscentraler. Vi pratade med engagerade lärare, audionomer och sjukgymnaster.

Framför allt träffade vi barn med olika funktionsnedsättningar och deras föräldrar. Så lika oss i sin villkorslösa kärlek till sina barn, men med så olika förutsättningar.

– Min högsta önskan, sa en mamma, är att jag skulle ha råd med frukt att ge min son när han är ledsen på natten.

– Jag vill bara att mina barn ska bli bra människor, sa en pappa. Jag kan inte ge dem mycket annat trots att jag arbetar hela dagarna.

I Dadaab bor det över 200 000 flyktingar. Många av dem har bott där i flera generationer. De är på flykt men ändå fast, de är säkra men samtidigt väldigt utsatta. Vi stannade i några dagar, fick ta del av människors livsberättelser genom intervjuer och åkte sedan tillbaka till Sverige.

Väl hemma tänker jag mycket jag på människorna vi mött, precis som min kollega sa att jag skulle göra. Jag tänker på flickan med för stor rullstol. Jag tänker på den blinda mannen som lärt sig punktskrift och nu vill bli lärare. Jag tänker tonårstjejen som drömmer om att bli pilot.

Det finns hopp, trots allt. Barn som förut gömdes undan har framtidsplaner. Föräldrar som tidigare kände skam är stolta över att barnen går i skolan och utvecklas.

Jag har åkt hem, men förändringen och hoppet stannade kvar.

/Lina Beutler, kommunikatör Svenska kyrkan

Tre kvinnor ler mot kameran.

Else, Lina och Josefin på väg till Dadaab.

Om Act Svenska kyrkans projekt i Dadaab, Kenya

Dadaab ligger i Garissa i nordöstra Kenya, nära gränsen till Somalia. Dadaab består av tre flyktingläger, som ligger med några kilometers mellanrum. Det första lägret anlades 1992.

Ett av Act Svenska kyrkans projekt i Dadaab är inkludering av barn med funktionsnedsättningar. Alla barn har rätt till utbildning, men att se till att barn med funktionsnedsättning får och kan gå i skolan är en stor utmaning. Extra svårt blir det för barn som lever i flyktingläger, där det sällan finns resurser till hjälpmedel eller anpassad skolgång.

Målet med projektet är att se till att barnen får möjlighet till skolgång samt hjälpmedel som kan ge dem utveckling, självkänsla och verktyg för att själva skapa en framtid med inkomst och trygghet som vuxna. Det handlar om barnens rätt att vara en del av samhället och att ge personer som står barnen nära, som föräldrar, lärare, vårdnadshavare och tjänstemän, kunskap i de rättigheter som barnen har. Projektet finansieras genom stöd från Act Svenska kyrkan och Världens Barn.

Act Svenska kyrkan har också stöttat skolor i lägren med tvättstationer, handsprit och munskydd under coronapandemin, vilket inneburit att undervisningen kunnat fortsätta och eleverna inte behövt stanna hemma.

Läs mer om Act Svenska kyrkans medverkan i Världens Barn.