Act Svenska kyrkans chef Erik Lysén har besökt Act Svenska kyrkans partner i Palestina, där har han mött de kvinnor och män som nås av biståndet. ”Det här är alltså vanliga bybor som försöker ta eget ansvar och skapa lokal utveckling. Men bosättare, med skydd av militären, gör allt för att hindra dem”, berättar Erik Lysén.
Biståndet till Palestina handlar om dessa människor, som bor i en liten by i område C av det palestinska området. Redan 1967, direkt efter 6-dagars kriget, fick byn hjälp från Sverige med att bland annat återuppbygga husen som blev förstörda i striderna. Vi träffar en man som berättar att utan Sverige skulle de ha förlorat all sin mark. Idag får byn stöd från Act Svenska kyrkan. Genom vår lokala partner, YMCA, har kvinnorna och männen i den här byn uppmuntrats att gå samman i en särskild skyddskommitté. Kommittén identifierar vilka behov som området har, vilka resurser de själva besitter, föreslår åtgärder, samt erhåller så kallat kontantstöd för de åtgärder som de ser som viktigast. I den här byn har man fokuserat på att bygga en liten klinik och en lekplats för barnen. Kvinnorna vittnar om att de fått både självförtroende och förmåga att ta plats i lokalsamhället genom denna typ av bistånd. De har också etablerat ett samarbete med den lokala kommunen som tillskjutit extra resurser för kommitténs utvecklingsarbete. ”De ringde varje dag och tjatade om att vi från kommunen också måste hjälpa till”, berättar en kommunanställd som finns med vid mötet.
Det här är verkligen bra bistånd, som ger resultat. Men det når bara till en viss gräns.
Gränsen utgörs av muren som omger byn, aggressiva bosättare och israelisk militär som gör husrannsakningar om nätterna och skrämmer barnen. Kvinnorna berättar nu om att flera av barnen behöver psykosocial hjälp efter att ha skrämts av soldater med grönmålade ansikten. Kassören i projektet, som tar hand om kontantstöden som används för kliniken och lekparken, törs inte ha pengarna hemma på grund av risken att militären ska komma in i huset och ta med sig allt som finns där, inklusive pengarna.
”Vi inser att det kanske allra viktigaste är att bara bo kvar här, att hävda vår mark och våra rättigheter”, säger en av kvinnorna till mig.
Det här är alltså vanliga bybor som försöker ta eget ansvar och skapa lokal utveckling. Men bosättare, med skydd av militären, gör allt för att hindra dem.