Lungile Dlamini vet vad det innebär att leva i fattigdom och våld. Hon vet också vilken skillnad det gör om någon finns där, lyssnar och ger kärlek. Tack vare mentormammaprojektet har hon utbildat sig till socialarbetare och arbetar i dag med de särskilt svåra fall som mentormammorna i Eswatini möter vid sina hembesök.
”Ett fall jag särskilt minns är en tolvårig flicka som blev våldtagen av en familjemedlem. Det pågick i år trots att föräldrarna visste om det. När jag fick reda på det hjälpte jag flickan att anmäla det till polisen. I början blev föräldrarna arga – de ansåg att det var en familjeangelägenhet. De visste inte att barn har rättigheter. När jag pratat med mamman förstod hon tillslut att det är fel att göra så mot ett barn. Det hemska är inte ogjort men flickan har sin mamma nu som stöttar och skyddar henne.”
Lungile Dlamini är uttrycksfull när hon talar. Hela hennes kropp förmedlar det budskap hon vill framföra – ofta med ett stort avväpnande léende. Hennes blick är skarp när hon söker ögonkontakt för att se att hennes ord når fram.
I över åtta års tid har Lungile arbetat inom mentormammaprojektet i sin hemstad Matsapha i Eswatini, det lilla landet vid nordöstra gränsen till Sydafrika. Hon känner många familjer här i industristadens fattiga områden. Hon känner både deras mörka hemligheter och deras stora glädjeämnen, deras utmaningar och deras kamp för överlevnad. Som ”Case Management Officer” ansvarar hon för de särskilt svåra fall som projektets 42 mentormammor behöver ta vidare till polis, sjukhus eller sociala myndigheter.
Livshotande ohälsa hos mammor och barn
Situationen är mycket svår för de unga människor som flyttat till städerna för att söka arbete i industrierna. Det är inte många som lyckas få en fast inkomst. Många flickor blir gravida och pojkvännerna, eller ibland förövarna, tar sällan ansvar för sina barn. Mammorna blir beroende av ekonomiskt stöd från andra för att ha råd med bostad, mat och annat som behövs för att de själva och barnen ska överleva.
Beroendesituationen leder till livshotande ohälsa hos både mammor och barn. Tillfälliga partner är en överlevnadsstrategi och med det följer våld, övergrepp och sjukdomar så som HIV. Drygt 80 % av kvinnorna som mentormammaprojektet i Eswatini når ut till är hiv-positiva. Att skydda sig är nästintill en omöjlighet i ett samhälle där könsrelaterat våld och sexuella övergrepp är en del av vardagen. Våldet är en följd av arbetslöshet, fattigdom och brist på möjligheter att påverka sin situation.
”Unga kvinnor blir utnyttjade på så många sätt – ekonomiskt, fysiskt, mentalt, sexuellt.” berättar Lungile.
Mentormammorna når familjer som sjukhusen inte når
I Afrika söder om Sahara dör var tionde barn innan sin femårsdag – i de fattigaste områdena är sjukdomar som hiv, tbc, astma, diarré och lunginflammation vanliga dödsorsaker. Våld och övergrepp mot kvinnor och barn är ytterligare en orsak. Trots att sjukhus finns i områdena kommer inte mammor och barn dit i tid.
”Många kan eller vågar inte ta sig till sjukhusen, om de försöker blir de ofta illa bemötta. De känner inte till sina rättigheter” säger Lungile och fortsätter med sorg i blicken att berätta om situationen.
”Unga mammor stänger in sig. De tror att de är helt ensamma. Grannar flyttar och byts ut hela tiden i de här hyreshusen och det är svårt att anförtro sig till någon som kan vara borta nästa dag.”
Mentormammorna har, till skillnad från sjukhusvården, möjlighet att finnas där för varje familj. När de gör hembesök bygger de förtroende med mammor och barn. Då kan de lättare se vad som står i vägen för en god hälsa och stötta familjerna i kampen för att förbättra sin situation.
”Som mentormamma lärde jag mig att det är klienten som kommer först, före det egna behovet av att komma med svar. Det handlar om att lyssna och visa medkänsla. Med rätt stöttning kan de flesta hitta ett sätt att orka leva vidare.” konstaterar Lungile.
Från ung mamma till mentormamma och socialarbetare
Lungile är en riktig changemaker, en kvinna som trots fattigdom och utsatthet haft modet och kraften att resa sig starkare. Hon drivs av ett stort engagemang och vilja att kunna hjälpa familjer i den här situationen.
”Ibland är det svårt att somna om jag tänker på dem jag mött, säger Lungile. ”Jag får fokusera på en person i taget, det går inte att rädda alla men jag måste stå upp för dem som är ensamma och inte känner till sina rättigheter. Om jag kan hjälpa en familj så att barnen lär sig om sina rättigheter, då kan de bli bättre när de är vuxna och göra detsamma för andra.”
När hon själv var ung mamma, med en sexmånaders baby, sökte hon till mentormammautbildningen med drivkraften att kunna ta bättre hand om sitt eget barn. Efter ett par år som omtyckt mentormamma fick hon ett stipendium och läste vidare på högskola. Idag arbetar hon som mentormammaprojektets socialarbetare och ser tillbaka på sitt eget liv med nya ögon.
”Pappan till min son var våldsam mot oss, men då visste jag inte att det var fel. Jag pratade inte med någon om det. Nu har jag lärt mig att varje barn har rättigheter och när min son var fyra år separerade jag från hans pappa.”
Sonen Given har ärvt sin mors öppna och nyfikna sätt att ta sig an livet och undersöker gärna saker genom att skruva isär tekniska saker eller fråga om alla detaljer för att lära sig mer. Han gillar att gå i skolan, särskilt idrott och bollspel. Mor och son har ett starkt band. Lungile säger att han är så förstående och inte tjatar om nya saker eller kläder när han vet att de inte har råd. Vid varje löning ser hon dock till att köpa hem hans favoritmat: Pizza.
”Genom mentormammaprojektet har jag lärt mig att det som behövs är tålamod, kärlek och förståelse” säger Lungile. ”Den som får kärlek kan ge kärlek vidare. Det är med kärlek till våra barn som vi kan förändra framtiden.”
