Stödcentrum i Ukraina ger skydd och hopp

Självhjälp som ger hopp. Så kan den verksamhet Anna Horkun ansvarar för i Ukraina kanske bäst beskrivas. Det som började med eget lidande i samband med krigsutbrottet utvecklades för henne snart till hela 27 mottagningscenter för ukrainare som tvingats fly sina hem.

Liksom för miljontals andra ukrainare tog Annas Horkuns liv en abrupt vändning den 24 februari 2022. Hon och hennes man tvingades fly sin hemstad Brovary på grund av Rysslands fullskaliga invasion. Allt sedan dess har rädslan funnits där. Rädslan för att förlora livet, en anhörig eller en vän. Men hon har ändå valt att stanna kvar i Ukraina och försöker bidra. 

– Det absolut svåraste är när du får reda på att en vän mist livet. Att förlora någon du bryr dig om är svårt, men det har blivit en del av livet, berättar Anna Horkun när vi besöker det stödcentrum hon startat i Lviv.

Act Svenska kyrkan stödjer i dag hundratals så kallade mikroprojekt av denna typ i Ukraina. Projekt som syftar till att organisera självhjälp för den drabbade befolkningen. För Anna Horkun började satsningen med att hon hjälpte flyktingar från Mariupol att hitta tak över huvudet. Skolor, lekplatser och köpcentrum användes i det akuta skedet som lösning, men det blev snart tydligt att alla dessa människor som upplevt krig och trauman skulle behöva kunna mer än enbart sovplatser.

Det som startat som tillfälliga boenden för internflyktingar vidareutvecklades därefter till mottagningscenter, i dag hela 27 stycken runt om i Ukraina. Förutom rehabiliteringsprogram med psykosocialt stöd till människor som bär på traumatiska upplevelser erbjuder centren en rad olika aktiviteter i form av utbildningar och kompetensutveckling. Tanken är att på så vis även kunna bidra till att öka människors konkurrenskraft och möjlighet att kunna ta sig tillbaka till en vardag med arbete.

– Att hitta en fast punkt i tillvaron är ett sätt att navigera i all osäkerhet. Även om man inte förstår vad morgondagen innebär måste man ta sig igenom den och acceptera att saker och ting hela tiden förändras, förklarar Anna Horkun och tillägger att det förstås är lätt att fortsätta leva i det förflutna.

Att släppa taget och blicka framåt är svårt i tider av kris och krig. När verkligheten hinner i kapp finner hon styrka i den positiva respons hon får från människorna hon möter. Och Anna Horkun har inte tappat hoppet.

– Jag tror verkligen att Ukraina kommer att resa sig igen. Jag tror verkligen på den här nationen och vill vara en del av den.

Text: Sara Holmberg, kommunikatör Act Svenska kyrkan