Till innehåll på sidan
Gruppbild med ungdomar och medarbetare från ELCJHL och Ageravolontärer tillsammans med medarbetare från Act Svenska kyrkan samlade med händer uppsträckta
Fotograf: Jasmine Backlund.
Act Svenska kyrkan

Hoppet i en rosa fotbollströja

Under årets Göra skillnad* träffades Aseel och Linnea. Aseel var en av de inbjudna ungdomarna från Evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga Landet (ELCJHL) och Linnea Ageravolontär i Sverige. I det här inlägget skriver de med egna ord om att hitta styrka i sin tro i vardagen och i mötet med varandra.


”Ibland måste vi få vara även i hopplösheten, ilskan och desperationen”
– Linnea, Ageravolontär

”Vad kan ge en strimma hopp när det är som mörkast?” frågar Kenneth [rev. Dr. Kenneth Mtata, reds. anm.]* .

Det blir tyst en liten stund. Sen kommer första svaret från en ung kvinna. ”Nothing!” Det knyter sig i magen på mig.

Sitter vi verkligen och pratar om hopp med unga som just nu lever i den fruktansvärda situationen som vi läser om i det Heliga Landet? Jag skäms på något sätt. Så orimligt att vi ska tvinga på dem något slags hopp. Hon sitter med armarna i kors och hennes trotsiga svar berörde mig på djupet. Ibland måste vi få vara även i hopplösheten, ilskan och desperationen. Det finns något avgörande i det som jag lärde känna under helgen.

Samtalet utvecklar sig till ett samtal om tro på den Gud som känner smärta. Hoppet finns hos den lidande Jesus på korset, hos den uppståndne. Men inte bara det. Tillsammans hittar vi hoppet i gemenskap, kärlek, handling, empati, familj, kyrka, vänner… ja, nästan överallt. Vi läser en psaltarpsalm tillsammans och jag känner att vi hör ihop. Vi börjar bygga relation under helgen, dela med oss av våra verkligheter och det kommer nära.

Hon spelar fotboll precis som jag

Hon har skadat sitt knä. Precis som jag. Vi delar tro, drivkraft och intresse. Skrattar ihop. Ändå lever vi i så olika världar. Jag lever i fred och hon lever i ett krig. Samhörigheten är stark och under helgen får jag beröras av de unga som om och om igen berättar att de står kvar. Trots allt. Att de är rotade som olivträdet. Att de kommer att kämpa, hålla ut. Vi pratade om hopp, var vi hittar hopp när det är som mörkast. För mig tänker jag att hoppet finns i att vi har varandra och i den Gud som vet vad smärta och lidande är. Vi är en kropp, vi hör ihop.

Jag tänker på Paulus ord:

”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.”
(Första Korinthierbrevet 12:26)

Låt oss ta de orden på allvar. Ta in lidandet, maktlösheten. Be om att mer och mer förstå att vi, genom Jesus, är ett. Och kanske det viktigaste, om vad hopp är. Vi pratade om det tillsammans: ACTION. Hoppet finns i handling! Låt oss inspireras av den Gud som blir människa och kommer hit. Som agerar!

Så länge bomber faller, människor lider och världen ser ut som den gör kan ingen säga att det görs tillräckligt.

/Linnea.

*en gemenskapshelg för den engagerade i Act Svenska kyrkan.
*Rev. Dr. Kenneth Mtata höll i en workshop för ungdomarna under Göra skillnad.


”Hope this gesture will give her some comfort in knowing that there is still kindness and love in the world.”
– Aseel, youth from the ELCJHL church

21 years of living, 11 years of playing football and traveling with my teammates, making memories, winning games and loosing some.

Between all of these years I have kept only the memories in my heart. But some memories I got to keep in form of a picture or a video or maybe a shirt from my teams’ football kit.

I got to keep each shirt with different colors white, black, and red representing the Palestinian flag since I play for the Palestinian National team. Each color held a memory whether it was sad or happy.

The pink shirt

But one color that seemed different from other shirts was the pink. I am not sure why they picked the color pink…. but if we think about it for a minute this is a girls team and what color could be more perfect than pink? Right? It makes sense because it also represents love, and that’s how I got to give a shirt full of memories and love to another young girl who I met during my stay in Sweden, hoping this gesture would give her some comfort in knowing that there is still kindness and love in the world.

My shirt won’t change anything about wars, cruel occupation or even a small change in history. But truth must be told: that shirt made me feel freedom that I have never felt in 21 years, it gave me wings of hope.

Passing this shirt to another young girl is like giving her the wings of freedom I had during difficult times and troubles.

/Aseel.

Redaktör: Ida Walderlo.


Den rosa fotbollströjan från Palestinas fotbollslag som Aseel gav Linnea. Foto: Jasmine Backlund.
Den rosa fotbollströjan från Palestinas fotbollslag som Aseel gav Linnea. Foto: Jasmine Backlund.