Vad händer med de mest utsatta när livsviktigt bistånd plötsligt uteblir? I Kakuma flyktingläger i nordvästra Kenya blir konsekvenserna smärtsamt tydliga.  

Halverad mat, brist på vatten – och fler människor på väg

Act Svenska kyrkan har varit engagerade i Kakuma flyktingläger sedan lägret startades 1992. Idag bor 300 000 personer i lägret. De har en tuff situation. Matransonerna har minskat från 80 till 40 procent av FN:s rekommenderade nivåer. Det innebär en kopp med majs/vete/durramix till lunch och en till middag, per person. Frukost finns inte längre och de näringstillskott som tidigare gavs till små barn och gravida kvinnor är borta, liksom den vitaminberikade oljan som maten lagades i.    

Även tillgången till vatten har begränsats – 15 liter per person och dag. Det kan jämföras med UNHCRs rekommendation på 20 liter, och användandet i Sverige som ligger på i genomsnitt 140 liter per person och dag. Samtidigt fortsätter människor att anlända varje dag till ett redan överfullt mottagningscenter. Prognoserna pekar dessutom på att antalet nyanlända kommer att öka under de kommande månaderna, främst på grund av oroligheterna i Sydsudan.

Skolorna kämpar vidare trots minskat stöd

Vår partner på plats, Lutherska Världsförbundet (LVF), vittnar om hur situationen förvärrats de senaste månaderna. Förutom neddragning av mat och vatten påverkas utbildningen för barn och ungdomar. När USA:s regering drog in 2,6 miljoner dollar (ungefär 26 miljoner kronor) i stöd – 60 procent av utbildningsbudgeten – tvingades LVF säga upp personal, minska stödet till psykosociala insatser och dra ner på undervisningsmaterial. 

I en av skolorna, Fuji Primary School, går drygt 3 300 elever i årskurs 1–9, i åtta klassrum. Under lektionerna sitter det barn på varje kvadratcentimeter, de minsta i de äldres knän. Tidigare fanns en förhoppning om att kunna bygga ut, men nu handlar det om att kunna hålla undervisningen igång trots kraftigt minskade resurser.   

Fredsklubbar ger framtidstro 

När jag nyligen var i Kakuma för att träffa LVF besökte jag Fuji Primary School. Jag såg de överfulla klassrummen och barnens lunchranson. Det fastnade så klart i mig. Men det gjorde också den myllrande skolgården på rasterna. Det skrattas och stojas och barnen leker, precis som barn gör överallt i världen. I ett klassrum sjungs det för full hals, Nimekubali kumfuata Yesu, en traditionell swahilihymn från östra Afrika som betyder ungefär ”jag har valt att följa Jesus”. 

I skolan träffade jag ungdomar från en av de 21 fredsklubbar som LVF driver i sina skolor. I klubben samlas barn och ungdomar varje vecka för att lära sig om fred, samarbete och konfliktlösning. De får lära sig metoder för konflikthantering och stärks i rollen som fredsskapare i samhället. Frågar man eleverna själva vad det innebär är svaret: ”Vi är generationen som kommer göra skillnad. Vi är framtidens fredsbyggare. Det är upp till oss nu.” Viljan att förändra, att bidra till en ljusare framtid är tydligt.  

Tillsammans kan vi göra skillnad

Det plötsliga bortfallet av bistånd har skakat hela den humanitära situationen i Kakuma. Många organisationer har tvingats dra ner på sina insatser. Men mitt i allt detta finns människor som vägrar ge upp, som vår partner och ungdomarna i fredsklubben. Det stöd som Act Svenska kyrkan bidrar med till Kakuma är viktigt för att de ska få fortsätta. Tillsammans kan du och jag bidra till det. Tillsammans kan du och jag göra skillnad. 

Text: Johanna Holmberg, Sektionschef mobilisering och påverkan