Sex miljarder människor lever i länder där rättsstaten sett en försvagning under det senaste decenniet. Det är en dyster siffra. Samtidigt visar forskning att oberoende domare som vågar organisera sig är en av nyckelfaktorerna bakom lyckat motstånd. Utvecklingen går att vända.
Den globala utblicken är nedslående – i dag utgör liberal demokrati är den minst vanliga styrelseformen i världen, enligt V-Dem-institutet. Att demokrati och mänskliga rättigheter backar globalt kan kännas handlingsförlamade. Men i en föreläsningssal i Oslo med bokhyllor upp till taket och långa rader med strama träbord i mitten av november kände jag hopp.
Sex steg för att montera ned ett oberoende rättsväsende
I sin forskning utgår norska juridikprofessorn Hans Petter Graver från sex steg som auktoritära styren ofta använder för att ta kontroll över ett lands rättsväsende (András Sajó, 2021). Det handlar bland annat om att säga upp domare i landets konstitutionsdomstol, ändra processen för att utse domare till densamma – och att använda media för att ifrågasätta domstolsväsendets integritet och smutskasta enskilda domare.
Men Gravers forskning rymmer också optimism – den visar också att domare som tillsammans sluter upp är en nyckelfaktor bakom lyckat motstånd mot nedmonteringen av en rättsstat.
Mod kan få en alltmer auktoritär stat att förflytta sig
I Polen inleddes just en sådan nedmontering för tio år sedan. Under loppet av några år tog landets regering kontroll över Konstitutionsdomstolen och delar av Högsta domstolen – och införde disciplinära sanktioner mot domare som ifrågasatte systemet. Men civilsamhället och domarna organiserade sig snabbt och var uthålliga.
Den 11 januari 2020 kulminerade motståndet i Europas största domardemonstration i modern tid: 30 000 människor, inklusive hundratals domare från 20 länder, marscherade i Warszawa. En händelse som skildras närmare i dokumentären A Thousand Robes. Bakom initiativet stod den polska domareföreningen Iustitia.
De polska domarna samarbetade också med andra av rättsväsendets aktörer, civilsamhället och domarekollegor i andra länder. En lång och uthållig organisering som fortfarande pågår – och som gett konkreta resultat.
Det kollegiala stödet fördjupas globalt
I Oslo fick jag också ta del av hur banden mellan domareföreningar fördjupas. I över tio år har det norska domareförbundet stöttat kollegor i Guatemala, med hjälp av statliga norska biståndsmedel.
Det långsiktiga engagemanget och förtroendet blev tydligt – något som tog sig uttryck i både kramar och förtroliga samtal i den där formella universitetssalen.
För även i Guatemala finns starka krafter som vill behålla makten över staten. Här finns exempel på skärningspunkter mellan organiserad brottslighet och narkotikakarteller å ena sidan – och korrupta företagare och politiker å andra. Utvecklingen i landet är ett skolboksexempel på hur auktoritära krafter vill ta över och behålla kontrollen över rättsstaten för att på så sätt motverka att nya regeringar kan tillträda.
Mitt i detta har oberoende domare organiserat sig för att försvara sitt oberoende – både nationellt och regionalt. Tack vare stark organisering och internationellt stöd går det att se ett spirande men skört hopp för demokrati också här.
Det här är en kamp som berör alla
Samma vecka som föreläsningen i Oslo anordnade Act Svenska kyrkan och Sveriges domareförbund tillsammans med svenska riksdagsledamöter även ett välbesökt riksdagsseminarium i Stockholm.
I Sverige har domare tagit starka intryck av händelseutvecklingen i Polen och de polska domarnas mobilisering – men för många var kampen för demokratin och rättsstaten i Guatemala något ganska nytt.
Världen har blivit mindre, påminner Dorota Zabłudowska, domare i Polen och medlem i domareföreningen Iustitia, som fanns i panelen. Tveksamma metoder som används av styrande på en plats i världen kan snappas upp och börja användas också på andra håll.
Hon menar att kampen inte handlar om domare som tar partipolitisk ställning, utan om något långt mer grundläggande.
”Det är ganska enkelt, har du inte oberoende domstolar så har du inte mänskliga rättigheter.” Hon fortsätter:
”Domstolsväsendet ska tillhöra medborgarna – och de behöver förstå att det är deras rättigheter vi försvarar.”
Det är ord som gäller långt utanför domstolarnas väggar – för alla som värnar demokrati och mänskliga rättigheter.
Text: Sanna Svensson, policyrådgivare, Act Svenska kyrkan
För ett starkare civilsamhälle i Guatemala
Sedan 2017 är Act Svenska kyrkan en del av programmet Jotay: Acting Together, ett gemensamt initiativ med Norska kyrkans nödhjälp, den tyska organisationen Bread for the World och Lutherska världsförbundet. Programmet stödjer 27 lokala civilsamhällesorganisationer – särskilt urfolk, kvinnor, ungdomar, människorättsförsvarare, trosbaserade aktörer, småbrukare och migranter – för att främja ett inkluderande och hållbart samhälle med respekt för mänskliga rättigheter.
Svenska kyrkan inledde sitt engagemang i Guatemala och Centralamerika redan på 1980-talet, med stöd till civilsamhället under de interna väpnade konflikterna.