”Vi vill inte bara överleva. Vi vill leva”

När bomberna faller försöker Mariana hålla något annat uppe: människors inre liv. Som psykosocial specialist i krigets Ukraina arbetar hon för att ge barn och vuxna mer än bara överlevnad – hon vill hjälpa dem att hitta kraften att faktiskt leva.

Mariana Buhajevska arbetar som specialist på psykosocialt stöd för Act Svenska kyrkans partnerorganisation Lutherska Världsförbundet (LWF) i Ukraina. I grunden är hon barnläkare och medicinsk psykolog.

– Hela mitt liv har jag försökt hjälpa människor att bevara sin hälsa och sitt välbefinnande ur olika perspektiv. I en värld som blivit alltmer oförutsägbar och snabbföränderlig har den psykiska hälsan blivit ännu viktigare, och samtidigt är det något vi i vardagen ofta försummar, säger Mariana.

Hon har sett hur sjukdomsförlopp och återhämtning påverkas av mental hälsa – av förmågan att förstå och acceptera sitt tillstånd, och att anpassa sig till livets förändringar. När en person kämpar emot sitt tillstånd förvärras ofta situationen.

–  Men när någon fortsätter att leva, behåller sina intressen och hittar sätt att utvecklas, ser vi goda resultat. En stark inre kraft kan göra livet meningsfullt, även när den fysiska förmågan är begränsad.

Nästan en passion

Mariana brukar säga att hon är en anpassningsbar person.

–  Jag gör arbete till ett intresse, nästan till en passion, och då behåller jag min energi. Jag tycker om att arbeta med människor, ge stöd och tända hopp där det har slocknat, säger hon.

Hennes största källa till kraft är hennes egen familj, sina barn och sitt hem i Kharkiv.

–  Någon frågade mig: “Varför är du fortfarande här? Du kunde ju vara på en tryggare plats.” Men hemmet är min plats för återhämtning och styrka.

När kriget började lämnade Mariana Kharkiv i två månader. Hon var kvar i Ukraina, men på tryggare platser. Hon kände då att hon inte kunde vara läkare på det sätt hon ville, och inte heller psykolog.

– jag kunde inte göra något. Jag bara överlevde. När jag sedan återvände till Kharkiv och började stödja människor igen, kom min kraft tillbaka. Vi organiserade grupper för barn, trots faran. Det arbetet hjälpte dem – men det hjälpte också mig.

Arbete med barn och familjer

Det bästa sättet att hjälpa barn är att stödja de vuxna som tar hand om dem. Yngre barns mående är helt beroende av de vuxnas stabilitet, menar Mariana.

– Därför arbetar vi främst med föräldrar, lärare och andra viktiga vuxna i barnens liv.
Vi har begränsad tid på plats, så vi måste lämna något hållbart efter oss. När vi utbildar och utrustar lokala personer kan de fortsätta ge stöd långt efter att vi själva åkt vidare, säger Mariana.

LWF erbjuder utbildningar för lärare och vuxna i barns närhet, och anordnar rekreativa aktiviteter för familjer, kombinerat med grundläggande lärande om mental hälsa, så att hela familjer kan bli starkare tillsammans.

– Jag brukar säga att om fler kan hålla sitt eget psykiska mående på en hyfsad nivå, kommer färre behöva behandling. Därför lär vi barn, föräldrar och lärare vad mental hälsa är, vilka tidiga tecken man kan känna igen, vilka enkla rutiner som stärker välmående och hur man stöttar varandra.

– Det är enkla saker, men de fungerar – som att hålla fast vid en daglig rutin. Under långvarig stress är det svårt att tänka klart, därför behöver vi ge människor verktyg som fungerar även när det är som svårast.

Mental hälsa är fortfarande stigmatiserat, påpekar Mariana.

– Bryter man benet söker man hjälp direkt – men söker man hjälp för sitt inre är det ofta för sent.

Därför är arbetet med psykosocialt stöd så viktigt.

”Det handlar inte om att vara hård, utan om att vara flexibel”

Under åren som det fullskaliga kriget pågått har Mariana lärt sig att människor är otroligt anpassningsbara. Ibland har de två timmar el om dagen, ibland ingen alls.

– Vi gör det bästa av det. Som igår när jag försökte tvätta – maskinen stannade, men startade igen när elen kom tillbaka under natten. Det här livet lär oss hela tiden att anpassa oss, lära nytt och hitta lösningar.

Mariana tycker mycket om ordet resiliens, som handlar om motståndskraft.

– Det handlar inte om att vara hård – utan om att vara flexibel. Det är flexibiliteten som gör att vi kan överleva förändring, säger hon.

Efter fyra år av krig har både behoven och människorna förändrats.

– Det första året var vi starka. Vi sa: “Vi klarar det!” Men ingen kan vara stark hur länge som helst. Även Superman behöver vila, säger Mariana.

Därför lär LWF människor att inte bara “hålla ut” utan se sitt verkliga tillstånd och hitta sätt att stärka sig själva. Resurserna är inte heller lika stora längre, så Mariana och hennes kollegor måste hitta små sätt att stärka människor varje dag.

– Små rutiner som gör oss hållbara på sikt.

Ensamhet och sociala grupper

Det är lättare att hantera svåra situationer tillsammans med andra. Men många i Ukraina har förlorat sina familjer, sitt nätverk och sina vänner.

– Därför hjälper LWF människor att hitta varandra. Vi skapar grupper utifrån intressen – som trädgårdsarbete – där människor möts, pratar och bygger gemenskap. Det är inte direkt psykologiskt stöd, men det skapar de ringar av socialt skydd som mental hälsa bygger på, säger Mariana.

– När en människa är starkt stressad smalnar synfältet. Man ser inte sina resurser och känner sig ensam i världen. Att få höra “Du är inte ensam” kan förändra allt.

Barnens behov i Charkiv

Att gå miste om fysisk närvaro i skolan har fått stora konsekvenser. Skolan är mer än undervisning – det är där människor lär sig samspel, kommunikation och social utveckling.

– Nu ser vi barn som inte vet hur man interagerar, även när de sitter bredvid varandra. De skriver meddelanden till varandra i stället för att prata. Därför tränar vi kommunikation i varje aktivitet. Barn behöver inte bara kunskap – de behöver färdigheter, och de måste övas, förklarar Mariana.

Varför stödkedjan är så viktig

– Tack vare givarna kan vi fortsätta hjälpa. Det betyder att vi inte bara överlever – vi lever.

Mariana betonar att varje del i stödkedjan från givare till de människor som stöttas är viktig.

– Utan oss skulle ni inte kunna ge stöd. Och utan er kan inte LWF Ukraina ge människor stöd. Och jag, ensam utan det team jag arbetar med, skulle inte kunna hjälpa människor. 

Jag är väldigt tacksam för varje dag vi får arbeta med detta, säger Mariana.