På den torra och vindpinade slätten i norra Kenya ligger Kakuma, ett av världens största flyktingläger med över 300 000 invånare. Kraftiga biståndsnedskärningar och minskade matransoner gör situationen i lägret mycket allvarlig just nu. Som ofta är det barnen som drabbas hårdast.
I Kakuma stödjer Act Svenska kyrkan insatser för barn med funktionsnedsättningar så att de kan bli mer självständiga och gå i skolan. Genom arbetet förändras fördomsfulla attityder och hopp om en framtid där alla barn får möjlighet att växa och delta i samhället skapas.
Collins Juma är 35 år och arbetsterapeut vid Lutherska världsförbundet (LVF) som är Act Svenska kyrkans partner i Kakuma. Han har ett enda mål i sikte: att varje barn, oavsett förutsättningar, ska få en chans till ett värdigt liv och en plats i skolan.
– Det jag älskar mest med mitt arbete är att se barn med funktionsnedsättning förbättra sina färdigheter i vardagen, säger han. När ett barn lär sig att äta själv, gå igen eller bara vågar gå till skolan – det är då jag vet att mitt arbete verkligen bidragit till något bra.
Collins har arbetat här i ett år, men hans engagemang för barn med särskilda behov sträcker sig långt tillbaka. Efter att han utbildat sig till arbetsterapeut har han arbetat i flera flyktingläger i regionen – alltid med fokus på inkluderande utbildning för barn med funktionsnedsättning.
Foto: Eva Pérez Järnil/Ikon
En barndomsupplevelse som väckte kallet
Hans yrkesval kom ur en smärtsam barndomsupplevelse. En kusin brände sig svårt som liten och förlorade rörligheten i armen. Ingen på sjukhuset visste då vad rehabilitering innebar.
– Jag minns hur hjälplösa vi kände oss, berättar Collins. Senare fick jag veta att en arbetsterapeut hade kunnat hjälpa henne återfå rörelsen. Det väckte något i mig. Jag ville bli den person som gör skillnad när alla andra har gett upp.
Kampen mot stigma
I Kakuma handlar arbetet inte bara om terapi – det handlar också om att förändra attityder. I många samhällen ses funktionsnedsättning fortfarande som en förbannelse. Barn hålls gömda i hemmen, ibland med tragiska följder.
– Vi har haft fall där föräldrar försökt göra sig av med sina barn, säger Collins allvarligt. Det är fruktansvärt, men det visar hur djupt stigmat sitter.
Därför arbetar vi mycket med att öka medvetenheten i samhället – i skolor, på marknader och i kyrkor och moskéer. Tack vare långsiktigt arbete ser han en förändring. Fler föräldrar vågar nu låta sina barn delta i samhället, och fler barn med funktionsnedsättning går i skolan. De barn som går i skolan får också skollunch. För många av barnen är det dagens enda måltid.
En dag i arbetet
På EARC-centret (Educational Assessment and Resource Centre) i Kakuma tar Collins emot barn som identifierats av volontärer som utbildats av LVF och som själva bor i lägren. På centret får barnen en bedömning och därefter individuellt anpassad uppföljning.
– Vi fokuserar inte bara på akademiska resultat, säger Collins. Vi lär barnen livsfärdigheter – att klä sig, äta, borsta tänderna, röra sig. Först när de klarar vardagen kan de också lyckas i skolan.
Små segrar – stora steg
Foto: Eva Pérez Järnil/Ikon
Collins berättar om Awou, en flicka med cerebral pares som han träffade för första gången i slutet av 2024. Sedan hon kom till Kakuma har hennes rörlighet och styrka förbättrats avsevärt.
– När vi började terapin kunde hon inte öppna handen. I dag kan hon greppa saker, leka och till och med skriva sitt namn, säger Collins.
Awou tränar även hemma tillsammans med sin mamma. Det är sådana framsteg som ger mig kraft.
För Collins handlar arbetet inte bara om yrkesstolthet, utan även om hopp.
– När föräldrar säger ”Jag vet vem du är – du har hjälpt mitt barn”, då känner jag stolthet. Då vet jag att mitt arbete betyder något på riktigt.
Vi lever alla under samma himmel
Vi har samma rättigheter. Men beroende på var vi föds ser verkligheten olika ut. Det kan vi aldrig acceptera. Var med i kampen för varje människas rätt till ett värdigt liv.