Vad kräver fred?

Act Svenska kyrkan har varit verksam i Colombia under många år. I samband med utdelningen av det nationella människorättspriset mötte vi människorättsförsvarare, kyrkor, fredsaktörer och lokala samhällen som varje dag arbetar för rättvisa, fred och mänsklig värdighet. Det blev en påminnelse om att fred inte bara handlar om att vapnen tystnar. Fred måste byggas, försvaras och vårdas, varje dag. På internationella fredsdagen berättar Erik Lysèn och biskop Ulrica Fritzson om några lärdomar från dessa möten.

Fred kräver mark 

I Bajo Atrato i norra Colombia mötte vi samhällen som under årtionden kämpat för rätten att leva kvar på sin mark. För dem är marken inte bara en tillgång, utan grunden för identitet, kultur, försörjning och framtidstro. 

Samma perspektiv återkom i våra möten med årets mottagare av människorättspriset. Livsgärningspristagaren María Bernarda Pabón Rosero, känd som ”La Profe”, har under närmare fyrtio år arbetat för markrättigheter och lokal organisering. Genom hennes arbete har mark återlämnats till hundratals familjer som tidigare fördrivits från sina hem.

Fred börjar ofta med möjligheten att stanna kvar, odla sin jord och forma sin egen framtid. 

Fred kräver minne och rättvisa 

Under resan mötte vi människor vars arbete handlar om att synliggöra övergrepp, försvara utsatta grupper och söka rättvisa för dem som drabbats av konflikten. 

En av årets pristagare, organisationen Corporación Jurídica Libertad, arbetar med några av Colombias mest uppmärksammade människorättsfall, bland annat rörande tvångsförsvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Organisationens arbete visar att fred inte kan byggas utan sanning, ansvar och upprättelse. 

Att minnas är inte att fastna i det förflutna. Att minnas är att skapa förutsättningar för att övergreppen inte ska upprepas.

Fred kräver natur 

I Colombia går kampen för mänskliga rättigheter ofta hand i hand med kampen för miljön. 

Årets människorättsförsvarare Yuly Andrea Velásquez Briceño har genom sitt arbete med fiskarorganisationen FEDEPESAN dokumenterat utsläpp, fiskdöd och föroreningar som påverkar Magdalenafloden och de våtmarker som många familjer är beroende av. Hennes arbete visar att rätten till rent vatten, mat och en trygg livsmiljö också är en människorättsfråga.  

I Bajo Atrato blev sambandet mellan människor och natur särskilt tydligt. Att skydda skogar och floder är också att skydda samhällen, försörjning och fred.

Fred kräver människor som går tillsammans 

Den kanske viktigaste lärdomen från resan är att fred kräver människor som vägrar ge upp. Människorättsförsvarare, urfolkskvinnor, kyrkor, lokala ledare och samhällsorganisationer fortsätter sitt arbete trots hot och stora utmaningar. 

Kvinnoprogrammet inom CRIC, som tilldelades priset för årets kollektiva initiativ, har i mer än tre decennier arbetat för urfolkskvinnors rättigheter, skydd mot våld och politiskt deltagande. Deras arbete visar att fred inte byggs av enskilda individer utan av människor som organiserar sig tillsammans. 

Trots de risker som präglar många människorättsförsvarares vardag lämnade vi Colombia med ett starkt hopp. Det som stannade kvar var inte i första hand berättelserna om hoten, utan människornas envisa tro på förändring. Vår reskamrat Mattias Brunander, chef på Diakonia, beskrev det väl efter mötena med årets pristagare: ”Det finns en sådan otrolig empati hos de här människorna. Det finns så mycket kärlek, men också så otroligt mycket sorg och kampanda ovanpå alltihopa.” Kanske är det just där fred börjar – i människor som trots allt fortsätter att stå upp för sina medmänniskor.  

Erik Lysèn och Ulrica Fritzson 
Internationella fredsdagen
21 september 2026