För snart sex år sedan skrev jag en medvetet utmanande artikel på DN Debatt som tidningen gav rubriken ”Dags att byta ut skolavslutningen i kyrkan”. Det fattades ett ? Jag ville fästa uppmärksamheten på skolverkets anvisning att det inte får finnas konfessionella inslag i skolavslutningar. Och att det varierade hur man förhöll sig till den. Endera togs de tydligt kristna inslagen bort eller struntade man i anvisningarna. Jag ansåg att kyrkan inte kan ta ansvar för att några elever inte kan delta och bör prioritera andra delar i samarbetet med skolan. Däremot sa jag aldrig att skolan skulle portförbjudas i kyrkan. Kritiken mot min artikel blev stark från helt olika håll. Men märkligt många undvek grundfrågan om förbudet mot konfessionella inslag . Sedan dess har debatten ständigt återkommit.
På DN Debatt idag presenterar skolverkets generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo juridiska råd som bygger på skollagen. Det görs klart att bön, förkunnelse, trosbekännelse och välsignelse inte får förekomma. Skolavslutningarna kan hållas i kyrkan och präst delta. Men det är skolans avslutning, inte kyrkans avslutning för skolan. Argument om att det inte är ett problem på många håll avvisas.
Så hur kan kyrkan motivera skolavslutningar och andra samlingar i kyrkan? Ett skäl är att kyrkobyggnaderna och avslutningarna hör till kulturarvet. Alla medborgare bidrar via skatten till att bekosta överkostnaderna för kulturarvet. Det är bra om de hittar till kyrkan. Att inte ens kunna vistas i en kyrka närmar sig religionsfobi. Avslutningarna bör utformas så att de respekterar kyrkorummet. Och någon från församlingen bör vara värd. Ett annat skäl är det diakonala mötet med elever och lärare. Vi möts också på det medmänskliga planet i kyrkans sammanhang. Ett annat alternativ är att exempelvis inbjuda till advents- och julsamlingar utanför skoltid.
Kyrkan har flera viktiga arenor tillsammans med skolan. Genom Bibeläventyret, som producerats av bibelsällskapet och är godkänt av skolverket, kan vi hjälpa skolan i dess egen uppgift. Genom diakonalt arbete i skolan kan vi möta elever och lärare. Genom att inbjuda till program i kyrkan kan de elever som vill delta.
Domen har fallit om skolan i kyrkan. Den rättsliga och sociala verkligheten har kommit ifatt oss. Nu gäller det att inte drömma sig tillbaka utan att finna ett bra samspel mellan kyrkan och skolan.
Även denna gång har DN inte landat helt rätt med rubriken ”Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan ”. Men det kan ingen bestämma. Guds närvaro sköter Gud själv. Och det bär vårt hopp på domssöndagen.
9 kommentarer
Per Westberg säger
29 november 2012 – 10:49Här fick vi ett välavvägt imlägg som är konstruktivt. Särskilt fastnar jag för citatet: "Även denna gång har DN inte landat helt rätt med rubriken ”Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan ”. Men det kan ingen bestämma. Guds närvaro sköter Gud själv. Och det bär vårt hopp på domssöndagen."
Jag har bloggat i ämnet och föreslår att skolavslutningar görs till undervisningsmoment. http://kyrkoordnaren.blogspot.se/2012/11/gor-skolavslutningarna-till-undervisning.html
Camilla Grepe säger
29 november 2012 – 08:59Svenska kyrkan är inte längre speciellt intresserad av att be och välsigna skolbarn eller att få dem att tro på gud. Tvärtom. Ärkebiskop Anders Wejryd konstaterade vid Kyrkomötet 2011 att ”Vi får inte låsa fast oss vid skolavslutningar i kyrkan. Den missionerande effekten är inte så stor”.
Så är det nog. Inte så många elever blir frälsta under dessa besök. Desto tydligare är man med syftet att barnen snarare ska ”tro på kyrkan”. Strategin går ut på att socialisera in eleverna i en identitet där kyrkan ses som en naturlig del av livet. Barnen ska vänjas in i en relation. Då ökar viljan att konfirmera sig och stanna som betalande medlem. Kyrkomötet 2005 bekräftade detta:
”I de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander”.
Den återkommande debatten om de konfessionella inslagen riskerar att dra uppmärksamheten från annat som kan vara nog så tveksamt. Skolverket riskerar att bli sittande med Svarte Petter när kyrkan ger upp sin bön och välsignelse till förmån för andra förment konfessionsfria aktiviteter. En sökning på ”skolkyrka Vaxholm” ger en inblick i hur församlingen försöker att få in eleverna i kyrkan med skolans hjälp. Kreativiteten är påfallande: FN-dagen, advent, Lucia, julavslutning, förintelsen, skolavslutning och aktiviteter som orgelskoj, bygga julkrubbor, gå på påskvandring och titta på likkistor.
Här ser vi exempel på en utveckling där kyrkan inte får marknadsföra sitt ideologiska innehåll, men väl den yttre ramen för sin verksamhet. Marknadsföring mot barn under tolv år är visserligen förbjudet, men det gäller märkligt nog inte religiösa trossamfund, som alltså kan ägna sig åt rekrytering med skolans benägna bistånd och bakom ryggen på föräldrarna.
Det är värt att påminna om att Svenska kyrkans traditioner numera enbart omfattar trossamfundets egna medlemmar. En tredjedel av Sveriges befolkning står utanför kyrkan idag och gruppen växer snabbt. Det är orimligt att så många omyndiga elever då tvingas att delta i religiösa traditioner i en religion som de inte ens tillhör. Skolan ska inte agera ombud när Svenska kyrkan själv kan sköta kontakten med sina medlemmar.
Det är inte heller skolans uppgift att fylla kyrkbänkarna åt Svenska kyrkan. Inte ens i det vällovliga syftet att minska medlemsflykten från en bransch i kris.
gt säger
26 november 2012 – 02:55Egentligen är det kort sagt enklast att avslutningar hålls i skolans lokaler. Kan faktiskt dra mig till minnes, att under min uppväxt-tid användes aldrig kyrkans lokaler för avslutningar. Vi var alltid i gympasalen, utomhus, klassrummet eller i aulan på senare år. Jag gick skola under 70- och 80-talet.
gt säger
26 november 2012 – 10:56Egentligen borde det inte vara något problem. Vad är det som är så farligt som man skulle få höra i kyrkan? Det enklaste är väl att skolorna sköter sina egna avslutningar utan kyrkan, så kan det aldrig bli någon frågeställning. Går man in i en kyrka, tycker jag att det är kyrkans domäner och inte skolans och då kan inte skolan lägga sig i vad som sägs där. Om det är ett lokalproblem som gjort att skolan använt kyrkans lokaler, kanske gymnastiksal, matsal eller liknande kan få gå lika bra. Sedan kan kyrkan sätta upp sina lappar eller komma och kort informera om sin verksamhet för barn - ungdomar, precis på samma sätt som andra föreningar gör det, kan inte heller vara ett problem, eftersom jag är helt säker på att kyrkan inte skulle ta upp undervisningstid i någon större mängd....
Biskop Ragnar svarar
26 november 2025 – 08:12Det handlar inte om vad som är ”farligt”. Det som är ”problem” är den rättsliga och sociala verkligheten. Avslutningen är skolans, inte kyrkans, och den ska vara icke-konfessionell utifrån skollagen. Jag har framfört skäl för att den ändå kan hållas i kyrkan eller att vi erbjuder ett program utanför skoltid. Dessutom menar jag nog att vissa psalmer, sånger och texter kan läsas i kyrkan av traditionella skäl när skolan ansvarar för programmet. Det konfessionella problemet behöver inte uppstå bara därför att Gud nämns i en psalm. Skolverket har en poäng där. Ragnar
essa säger
26 november 2012 – 10:35Nej!
Kyrkan ska säga Nej! Kyrkorummet är ingen mysig kuliss där man kan arrangera diverse sammankomster. Vill man ha en uttalat icke-religiös tillställning får man gå någon annanstans!
Sluta vara så ängsliga!
De som vill, kommer ändå. Ryggradslöst Vi-måste-anpassa-oss-till-vadsomhelst väcker ingen nyfikenhet eller lust.
Jag har bloggat:
http://essa.nu/2012/11/25/kom-inte-hit/
Kerstin Falk säger
26 november 2012 – 08:33Undervisning om kristendomen och i det här fallet advent och jul är tillåtet och ingår i läroplanen , undervisning i kristendom är däremot inte tillåtet. Att ta fram julkrubban och berätta julevangeliet måste vara tillåtet, men att säga att Jesus nu föds i våra hem får sparas till julkrubbegudstjänsten på julafton. Att berätta berättelsen om de vise männen måste vara tillåtet men att uppmana eleverna att tänka på detta när de ger julklappar hör hemma i kyrkans egen barn- och ungdomsverksamhet.
GÖRAN SAGEN säger
25 november 2012 – 05:30Gällande lagar och förodningar skall givetvis respekteras. Däremot kan man arbeta för att dessa förändras.
Vad gäller skolavslutningar i Kyrkan så kan vi som Kyrka naturligtvis inte sälja ut vår kallelse och därmed inte heller Kyrkans Herre.---Hur skulle f.ö överhuvudtraget en skolavslutning i advent/jul kunna förekomma utan "religiösa" iinslag?
FÖRSLAG:1. Låt skolan ta ansvar ---fullt ut , även för lokalfrågan på spec. mindre orter---och ordna sin egen obligatoriska avslutning utan kyrkliga företrädare
2.Kyrkan bjuder i god tid och i samarbete med föräldraförening/hembygdsförening etc. till en icke-obligatorisk avslutning i Kyrkan med sång och musikprogram på Kyrkans/församlingens villkor där ingen munkavle sätts på präst /diakon----Bjud dessutom gärna på något gott att förtära i anslutning till detta arrangemang.----På detta sätt löses hela problematiken så vitt jag kan se.
Christina Meehan Lång säger
25 november 2012 – 04:46Härligt klarspråk! Tack!
Agneta Frisk säger
25 november 2012 – 04:16Det är tråkigt att Sverige har skapat detta förbud som ju är en tradition som varit etablerad i Vårt land sedan mycket länge tillbaka. Svrrige är ju ett kristet land Varför skall vi då inte få visa detta i vår kyrka. De som kommer till vårt land och inte delar vår tro behöver ju inte följa mrd till kyrkan om de mår dåligt av det. Varför är det vi svenskar som skall ändra på vår tradition? Vilka andra länder skulle göra det samma för oss.? Okey, om det nu är s, kan jag föreslå att prästen hälsar alla välkomna till kyrkan. Ett tips kan vara att berätta lite om själva kyrkan, historiskt. Likaså att bjuda in till julens övriga evenemang som lämpar sig för den åldersgruppen. Berätta även vilka övriga personer som kan vara till en hjälp för ungdomar. Typ Diakon och Församlingspedagog. Man kan även dela ut information med broschyrer vid utgången till de som är intresserade. Bra om vi besöker skolan innan och informerar om vår verksamhet och tipsar om tänkbara samarbetsområden! Hälsningar Agneta Frisk i Rättvik. Diakon och nu pensionär sedan ett par år. Är kyrkopolitiker i Rättvik.t
Per Pettersson svarar
29 november 2025 – 08:12Du beskriver problemet fint. Men varför ska kyrkan få ha fritt att berätta om sin verksamhet för elever?
Tycker du det är bra att SD får berätta om sin verksamhet i sin partilokal på skolavslutningen? Hells Angels? reklam får kyrkan göra till elever när de inte har skolplikt.
Vakna! Vi lever i ett sekulärt samhälle idag.
Per Elis Jansson svarar
25 november 2025 – 08:12Nej, Agneta, Sverige är inte ett kristet land. Vi är ett sekulärt land, med kristna traditioner. Vad jag vänder mig emot är att vissa individer inte tål att höra ett kristet budskap vid ett besök i en kyrka – vad kan hända? Det är det som är problemet.
När skall vi ha sommarlovsavslutning i en moské. I samband med ramadan som inträffar den 6/6 2016? Vi är ett samhälle för alla oavsett religion, där vi bejakar olikheterna och inte räds dem.
Så Biskop Ragnar skriver att man skall söka ett bra samspel mellan skolan och kyrkan, och visst kan man använda en skolavslutning som ett lackmuspapper om man är med i tiden. Om prästens inlägg i skolavslutningen hamnar på Youtube med ironiska kommentarer från de närvarande eleverna, oavsett mammas och pappas religion, borde ett och annat ögonbryn höjas internt.